Karl Ove Knausgård fotograferad av springande gästbloggare |
Dolph vs Guillou
Efter lite tråcklande för att ta mig förbi barnförlagen hamnade jag framför SR:s livesändning med Dolph Lundgren och en diskussion om de actionfilmer han gjorde som skådis jämfört med de han nu tydligen regisserar. Det är P3, det är två unga kvinnliga programledare och det är den Dolph som vi lärt känna på senare år - sådär avväpnande cooltrevlig och bjudandes på sig själv (och han är snygg, Redaktörn, att förneka det är bara snack). Han är väl egentligen där för att sälja sin tränings/livsstilsbok men parerar glatt diverse småtykna frågor från de unga kvinnorna. Nu kanske detta är väldigt orättvist mot Jan Guillou, men när jag senare ser denne på Piratförlagets scen bli intervjuad av den lite mer gubbige Fredrik Belfrage är det svårt att inte minnas Guillous problem att förhålla sig till yngre kvinnliga debattörer för några år sedan. Jag hör inte vad Janne och Fredrik pratar om, men jag dömer Dolph som vinnare i denna tvekamp om manlighet.
Rikard Wolff vs Emma Sjöberg
Rikard Wolff intervjuas hos något ljudboksförlag och jag blir stående för att han är en kändis. Han har aldrig varit någon jättefavorit - lite för teatralisk, lite för mycket Brel om ni förstår. Nu sitter denne smått åldrade man och berättar om sin självbiografi och om sin sexåriga dotter som skall börja skolan och är okonstlad, trevlig och allmänt sympatisk. När han skall avsluta med att läsa högt drar dock Aftonbladet Kultur igång en intervju om skönhetsvård tvärs över gången och mer eller mindre dränker högläsningen för Aftonbladet håller inte oväntat en hög volym. Fruktansvärt irriterande för oss som står och småälskar Rikard Wolff och när de bägge intervjuerna avslutas samtidigt vänder jag mig om för att ge onda ögat mot skönhetsexperten som får förkroppsliga det överkommersiella med Mässan men det är Emma Sjöberg och jag kommer av mig för henne har man ju alltid gillat och dessutom är hon också en kändis. Rikard vinner dock.
Fotboll vs Knausgård
Jo, det handlades lite böcker också - bl a tog jag en provprenumeration på Offside för att komma över löparboken Born To Run gratis. Efter en fika skulle det hela avrundas med en sista tur på nedre plan för att se vilken gammal blåvit hjälte som släpat sig dit för att signera Stefan Thylins senaste alster på Sportförlaget, 100 änglar. Jag kan dels avslöja att inte ens jag köper sådana böcker och dels att den signerande hjälten var Ralf Edström. På vägen hamnade jag dock framför Aftonbladets scen där den sluggeraktige fotbollsjournalisten Robert Laul underhöll med skrönor om sitt (extremt infekterade) förhållande med Zlatan och annat kul (Laul intervjuades av Åsa Linderborg om jag inte tar alldeles fel, vilket väl får ses som ett försök till kulturellt alibi). Nu stod jag alltså vänd mot de högljudda kvällstidningshögtalarna medan någon stackare bakom ryggen fick sina troligen betydligt mer sofistikerade åsikter dränkta. Ni fattar ironin hoppas jag. Stackaren tvärs över gången var dock inte Knausgård - honom råkade jag springa förbi borta vid norska montern längst ut i periferin när jag letade efter utgången och slängde upp mobilkameran och tog ett kort bokstavligen i farten. En kvart fotbollsskrönor och en sekund Knausgård kändes symptomatiskt för dagen som stilenligt rundades av med en halv special på en bänk vid Mölndalsån.
Haha tack för en bra rapport av mässans eh... mångsidighet..
SvaraRadera... och Gästbologgarens eh... enkelspårighet :)
SvaraRaderaKan bara hålla med Hermia :-)) Tack!
SvaraRadera