novell nummer fem - en englanderfavorit!

Avhuggen, abrupt slut och jobbig form var några invändningar och kommentarer kring novell nummer fem i Nathan Englanders novellsamling i vår novellcirkel.

För mig var det en av de absolut bästa!

För mig handlar den om att Nathan vill skapa sig en bakgrund, han undrar vad han ska skriva om, han har ju inga krig, ingen förintelse i bagaget. En barndom med TV som barnvakt gör att han zappar sig runt i släktens historia och försöker ta reda på vad som egentligen format honom. Just att han punkterar släktens skrönor tycker jag är underhållande. Det är ju inga ädla heroiska dödsfall precis... Jag uppskattar det fragmentariska med små snuttar och jag gillar humorn, det ligger ju nära till hands att man tolkar Nathan som författarens själv, jag gillar humor som bygger på självdistans. Han letar febrilt efter något ädelmodigt eller ärofyllt i sin egen släkt (och kanske också något av substans också i sig själv?)  men han går bet hos släkten. Det roade mig :-)

Mest personligt berörd blev Gittan och hennes tankar träffade mig rakt in i hjärtat.

Gittan: Titeln tilltalar mig “Allt jag vet om släkten på min mors sida”. Min mor dog för tio år sedan och kom från en liten stad i Polen som heter Kolboszova. Där levde judar och katoliker sida vid sida och hade en fin gemensam flagga tills kriget kom... Mamma berättade saker från kriget i pusselbitar som jag aldrig fick ihop. Kan känna igen mig själv i denna berättelse - lika rörig och osammanhängande som min mors berättelser - hela tiden ett nystande i vad som är sant och inte sant - inga svar för de som kan svara är döda och hade de levt hade frågorna inte ställts pga av rädsla för svaren... En känslofylld novell...

Tack Gittan för att du delade de här tankarna med oss!

Vi som pratar Englanders noveller är:
Erikas bokprat
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle

- en novellvåg i bokbloggarhavet -