jag ska prenumerera - ska du?

Klart att ni ska kolla in den nya litterära tidskriften Fyrahundrafemtio -
extra bonus är att bästa Linda tipsar om bokcirkelböcker i varje nummer.

jippi, maratonet avklarat!

Mars månad är snart slut och läsmaratonet hos Bokmoster närmar sig mållinjen. Tack vare hennes pepp och de andra deltagarnas uppmuntrande tillrop så har jag lyckats komma i mål. Mars brukar vara min sämsta läsmånad med mycket jobb och lite tid men visst kunde jag prioritera rätt. Årets marsmånad bjöd 13 romaner, en novellsamling och ett antal strönoveller. Jag är nöjd! Bästa läsupplevelsen var Mary Jones historia tätt följd av The Woman Upstairs. Text om den kommer snart på en blogg nära dig om utifall att.

Tack Bokmoster för fint arrangemang, siktar in mig på ny mara nästa år!

vad säger Martina om Främlingsleguanen?

diskutera sankmark med oss!

Den 26 april kommer den fantastiska författaren Jhumpa Lahiri till Stockholm för att prata om sin nya roman Sankmark. Jag har läst den på engelska och saknade verkligen någon att prata med om den. Vill du vara med och diskutera en härlig roman tillsammasn med mig, Lyran och Bokmania?

Anmäl dig till FB-gruppen på studs. Boken finns ännu inte på svenska i handeln med beräknas komma i dagarna. Recensionsdag är först andre maj så det är ännu gott om tid att få tag i bok och börja läsa.

Hoppas vi ses på nätet!

FB-cirkla om Keret med oss!

Hoppas ni såg babel idag - annars Playa direkt! Ingen har väl missat vår fina FB-cirkel om Etgar Kerets noveller i Plötsligt knackar det på dörren, än finns det tid att hänga med! Bjuder en liten skruvad kortfilm som uppvärmning:

breakfast bookclub: Främlingsleguanen

Bokfrukost - bara ordet gör en både lycklig och förväntansfull. Martina Montelius bok är verkligen en text att tala om. Vid en första runda bland de femtontal bokcirklarna hördes varierande omdömen: konstig, märklig, roliga oväntade formuleringar, fyndiga oväntade liknelser, pretentiös, satir och samhällskritik. 

Mängder av frågor väcktes; är könet viktigt, är språket lekfullt eller något som står vägen för handlingen, är det en vuxen människa med någon typ av psykisk sjukdom eller neuropsykiatriskt handikapp och vem är leguanen?

För mig blir det, desto mer man allt mer en roman som beskriver en vuxen kvinna som stannat på ett barns nivå i vissa avseenden. Jag tänker mig en ung kvinna som har en diagnos inom autismspektrat, tvång och ritualer är skyddet mot världen och det sociala samspelet är intränat, inlärt. När människor i omgivningen inte beter sig som de brukar så blir det förvirrat. Motivationen att delta i samhället finns inte alls, och språket är som hämtat ur en bok från 20-talet. Ett tag tänkte jag på leguanen som en mycket gammal människa, kanske en mormor som den unga kvinnan vuxit upp hos och som flickan fått sitt språkbruk av. Vem säger egentligen småbyxor idag, förutom en gammelmormor? Vi kunde också känna igen oss i det där att man som barn kunde trivas att vara i en bubbla, man lekte och utforskade livet genom fantasierna. 

En av diskussionerna som blev lite animerad var huruvida Montelius språk bara var en total brist på känsla för stilnivååer  och en massa fina ord använda i fel sammanhang. Det är inte alls min uppfattning, jag menar att språket är ytterligt noga utvalt för att skeva, störa, medvetet skapa osäkerhet. 

Suzanne sa så klokt att det här är en bok där man måste låta sig flyta medi, inte fundera allt för mycket utan lämna symboliken därhän. Kanske är Montelius poäng att man inte måste förstå allt, att leken med perspektiven och den konstnärliga friheten ska värnas. Det känns som att Martina hade mycket roligt när hon skrev den här boken, hon kängar friskt mot samhällets institutioner  och den konforma normen. Fnissvarning!

Vi sammanfattar vårt samtal med orden: något av det märkligaste vi läst och ingen förblir oberörd.

Foto: Petra

hur är det att skriva och debutera?

Två ganska färska författare berättade för oss hur det kan vara att debutera. Personligt och engagerat hörde vi Josefine Linde'n och Annika Estassy Love'n berätta om vägen till publicering. Annikas nya bok kommer i slutet av april och Josefines har just kommit. Länkar kommer!

bokquiz!

Petra hade ordnat på spåret med litterär twist.  Tackar Anna-Lena och Lotta för gitt teamwork. Men. Vi vann inte, nu kommer Ann Sofie tracka oss tills nästa år :-)

vad gör man på en bokresa?

Bilden snodd av Linda.

Tyvärr blev författarmedverkan inställd på årets bokresa, men vad gör det när solen skiner?

Hade förstås gärna velat höra Martina Montelius tankar om sin roman. Nu läser vi istället och det är inte trist alls.

vad gör man på en bokresa?

Läser.

inventering - ny Loe om skrivandets och livets vedermödor

Så är då bokresans andra titel utläst, i vår goodiebag låg Erlend Loes nyutkomna bok och den går ju inte att motstå. Inventering är titeln och den handlar om poeten Nina Faber. När hon inventerar sitt liv så finns där inte mycket som hon känner sig stolt över de senaste åren. Hon närmar sig folkpensionsåldern och hennes genombrott har liksom aldrig kommit. Med den nya diktsamlingen - Bosporen - hoppas hon få sin litterära revansch och säkra sin ålderdoms ekonomi.

Hon vill resa igen, hon vill betala sin räkningar i tid, och innerst inne vill hon dessutom glänsa. 

När dagen för recensionerna kommer är hon så nervös att hon överväger att ta sig ett glas redan till frukost. Förläggaren ringer och varnar, recensionerna är kanske inte riktigt så bra, dessutom ringer akademibokhandeln och ställer in dagens läsning. De skyller på inventering och Nina tappar totalt koncepterna, hon har fått nog. 

Det här är en ytterligt lättläst skröna om skapandet och skrivandets vedermödor, om att blotta sin själ och aldrig vara bättre än sin senaste prestation. Nina hankar sig fram på sin kolonilott, går sin runda förbi biblioteket för att kolla upp om någon av hennes diktsamlingar är utlånad, recensenterna som en gång skrivit välvilligt om hennes texter har levt ett ännu hårdare liv än henne själv och är nu borta. Loe skriver med sin karaktäristiska skruvade humor som är så svart, så svart. Samtidigt är det här ett ömsint porträtt av en vilsen kvinna som gärna skulle vilja bli lite omtyckt. Hjärtskärande läsning.  

pockettips med bokbyte

Adolfsson, Sophie: Det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Atwood, M: The Year of the Flood
Avallone, Silvia: Stål
Burman, Carina: Den tionde sånggudinnan
Clayton, Victoria: Den försvunna bruden
Deghelt, Frédérique: Dagarna med farmor
Flynn, Gillian: Mörka platser
Grjasnowa, Olga: Ryssar är såna som gillar björkar
Hanff, Helene: 84, Charing Cross Road
Hemingway, E: A Moveable Feast
Hustvedt, Siri: Vad jag älskade
Jansson, Tove: Sommarboken
Jersild, P.C.: En levande själ
Joyce, Rachel: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
Khemiri, Jonas Hassen: Jag ringer mina bröder
Kingsolver, Barbara: The Poisonwood Bible (Giftträdets bibel)
Krauss, Nicole: Kärlekens historia
McLain, Paula: Åren i Paris
Murakami, Haruki: After Dark (Efter mörkrets inbrott)
Oates, Joyce Carol: Älskade syster
Oksanen, Sofie: Utrensning
Palm, A-K: Snöängel
Perec, Georges: Livet en bruksanvisning
Rice, Eva: Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet
Skoot, Rebecca: Den odödliga Henrietta Lacks
Steinbeck, John: Vredens druvor
Sundström, G-B: Maken, en förhållanderoman
Thuy, Kim: Ru

listan och länkarna lånade från lotten.se

morgonstund på bokresa

främlingsleguanen - en udda bekantskap

Så har jag i sista minuten läst bokresans cirkelbok Främlingsleguanen och glad är jag att jag tog mig an den. Bokfrukosten imorgon lär bli fylld av tankar om den här säregna romanen, därför vill jag skriva ned några små funderingar redan idag.

Det som stannar kvar hos mig är den totalskruvade verklighetsuppfattningen som den här huvudpersonen har. När man, som jag, just nu pluggar för att kunna möta människor med olika funktionshinder på ett bra sätt i skolan så får man sig verkligen några rejäla tankeställare. Med ett fantastiskt och lekfullt språk sätter Martina Montelius sin tumme rakt på alla välmenande floskler  som de som samhället utsett att ta hand om de svagastes, de som vill vara eljest, de som inte passar i mallen. Eller faktiskt inte vill passa in.

Hon har en röst som av speciallärarkåren skulle beskriva som annorlunda, men lika värdefull som andra röster. 

Den könlösa och anonyma människan som berättar känner sig som ett barn som bestämt sig för att inte längre gå på dagis. Hemma väntar leguanen som kräver mycket specifik omvårdnad, vitkål och en trappa upp till avträdet. Nikotinplåster som kanske lyfter leguanen upp ur depressionen, lekar kan också fungera om de är på leguanens villkor, likväl känner sig människan så ensam. Så ensam och så rädd. Behovet av närhet och ömhet gömmer barnet bakom ett byråkratiskt språk som är omständigt samtidigt som det är totalt nyskapande. Konkret och fantasifullt på en och samma gång. Förutom det distanserade språket använder hen olika ritualer för att besvärja och ta kontroll, orimliga hygienkrav ställs och rädslan för smuts följer med. Jag själv tänker mycket på de människor jag känner i min närhet som lever med olika neuropsykiatriska handikapp, tvångssyndrom och psykisk sjukdom.

Där finns. mycket att samtala om i den här boken, på söndag morgon ska vi bokcirkla. Kanske kan jag då äntligt få svar på vem den här tysktalande leguanen som manar wieter, weiter ins verderben är. Vidare, vidare mot undergången. (Goethe) Hittar Rammsteins Dalai Lama. Bjuder den:

bokfångst

Som alltid - en rejäl bokpåse som väntar på Bokresan! Loe blir kvällens lektyr.

Porto Francos väktare

Tredje boken på det historiska temat den här senaste veckan får inledas med Stefan Andersson och Holländarens grav. I Ann Rosmans Porto Francos väktare tar hon mig med ännu en gång till den lilla ön på västkusten: Marstrand. Jag som läser känner att hon verkligen älskar sitt Marstrand, hon bjuder en berättarglädje och förmedlar ett stort intresse för öns historia. Den nutida deckarhistorien som är berättelsens ram är inte alls det som fångar mig i hennes böcker - det är de historiska delarna.

Den här gången är det slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och det är två kvinnor i huvudrollen. Agnes, som flyr från ett arrangerat äktenskap till ön för att som pojke söka tjänst och en holländsk kvinna som tas till fånga när handelsfartyget hennes man äger kapas. Marstrand är en frihandelsstad och några av de bofasta har fått fribrev av kungen för att röva fienders last, men att tända eldar på klipporna och lura skeppen på grund är inte tillåtet. Ändå görs det, och annat som är värre. Den internationella hamnen, trankokerierna, sjöröveriet, smuggelgodset, de judiska handelsmännens bodar, livet på en gård på Klöverön och framförallt kvinnornas utsatthet skildras på ett lättläst och engagerat vis. Jag tyckte att den här boken var en fin, om än väldigt annorlunda, pendang till Sophie Elkans roman om John Hall som vi läste i Göteborg Läser förra våren. Mycket av lyxvarorna som de rika familjerna skapade sina vackra hem med kom till staden via Marstrand och Holland var den stora Ostindiefarande nationen.

Förra sommaren åkte jag till fästningen för att se den med Metta Focks ögon, nu får det bli ytterligare besök på ön. Den här gången med uppdraget att leta efter W som markera de Widellska gårdarna.

liten rapport från litteraturhuset 2 ...

Det finns en öppen dörr i slutet av Skattkammarön som var spännande att undersöka, och det är förståeligt. Har Stevenson gett liv åt en så fascinerande karaktär som John Silver så vill man säkerligen ge honom en möjlighet till att få ett fortsatt liv, så inleder Elin Boardy sin läsning på Litteratuhuset idag.

Hon berättar att hon läst berättelsen många gånger och att hon inte kunde motstå att ge ett ansikte åt den namnlösa, ansiktslösa frun.

Även om berättelsen om John Silver finns i bakgrunden så är Mary helt uppdiktad. Elin ville göra något med där piratvurmen som hon länge närt. Det finns ju redan ett antal romaner som använt berättelsen från Skattkammarön som grund men ofta är spinofferna skrivna av män om män. Ingen om kvinnorna ...

Att vara kökspigan som står bredvid och tittar på, någon som kan vara där men ingen lägger märke till skapar en möjlighet att skriva ur ett helt nytt perspektiv. Boken handlar också mycket om det svåra, hårda jobbet: skrivandet. Det är frun i huset som uppmanar tjänsteflickan att lära sig att uttrycka sig. -  Kan du inte läsa och skriva då blir du aldrig friare än en slav. - Orden i den här romanen är viktiga, jag får följa Marys väg till orden. Själv tänkte på alla anglicismer i boken, säkert är de uttryck översatta direkt från originalet som nyfikenheten som dödade katten och precis uppför min gata. Mary erövrar det skrivna språket och också creolfranskan i mötet med sin kärlek, det är en spännande blandning av språken i boken. Talspråk, skriftspråk. Svenska, engelska och franska. 

Elin avslutar sin stund på Litteraturhuset med att läsa högt det som hon själv kallar det publikfriande mötet mellan Mary, Silver och Kapten Flint. Ajan (argent) är den som snurrar deras värld!

Lyssna på Kulturnytts recension!

liten rapport från Litteraturhuset 1 ...

Charles Bukowskis Los Angeles är titeln på den fotobok som  Jacob Härnqvist presenterar som inledning på kvällens litterära afton. Han har gått i Bukowskis fotspår och fotograferat de miljöer som nämns i hans böcker, jag har inte läst en enda av hans böcker så just det här var något bortkastat på mig. Gästbloggar'n däremot som läst både Post Office och Pulp, för honom skulle säkert bilderna från bland annat postkontoret där Bukowski var anställd vara betydligt mer spännande.

tills vattnet stiger - en roman från Karibien

Idag skriver jag om Elin Boardys senaste roman som utspelar sig på ön Hispanola - kom att tänka på en av de få karibiska författare som jag läst: Maryse Condé. Repris från 2011:

Tidigt i romanen får både Babakar och vi läsare reda på att vår tid på jorden är utmätt, om människan fortsätter på sin inslagna väg kommer vattnet att stiga och dränka allt det vi byggt upp: Tills vattnet stiger gäller det hinna göra så mycket gott man kan.

Läkaren Babakar lever i stillsamhet och utan familj på den karibiska ön Guadaloupe och en natt hämtas han till en förlossning där endast det lilla flickebarnet överlever. Babakar bestämmer sig att lyssna till sin avlidna mors röst och tar sig an den lilla förtidigt födda flickan. Sökandet efter flickans ursprung, hans eget ursprung och ett sammanhang där de kan skapa en framtid tar sin början. Vi får följa Babakars uppväxt i Mali, arbete i ett krigshärjat afrikanskt land - oklart vilket, föräldrarnas speciella bakgrund, hans flykt till Karibien och vidare flytt till Haiti och genom hela resan ställer han sig på de utsatta och svagas sida. Han bevittnar lidande,våld och krig, diktaturer och förtryck och han vägrar att vara politisk, han vill hjälpa och visa på att hjälpsamhet och omsorg om andra står över ras, kön och kultur.

Maryse Condé börjar sin roman Tills vattnet stiger hos Babakar men låter efterhand allt fler människor i hans närhet komma till tals i egna kapitel, på så vis får vi möta ett stort antal människor och deras verklighet. Det är ett spännande sätt att berätta som också kräver full koncentration av läsaren. Många namn, situationer och händelser passerar förbi i romanen och jag får stanna upp och tänka till, hur var det nu? Vems röst är det här, vilket perspektiv, vilken tid och vilken relation till varandra?

Maryse Condé guidar med sin text ändå läsaren tillbaks till Babakar och den lilla flickan Anais och hon är en strålande berättare där många teman samsas: nutida politik, arvet från tiden som koloni, kärleken till bildning, frågan om vad som är en familj, allt det och mycket mer finns med i romanbygget. Jag ser fram emot att läsa fler av hennes romaner, några har jag redan i hyllan. Läste boken som e-bok lånad från biblioteket - härlig litteratur bara några klick bort!

Läs vad SvD skriver.

Mary Jones historia - en klassiker på nytt sätt

Idag är det då äntligt recensionsdag för Elin Boardys nya roman Mary Jones historia. Precis som i Allt som återstår och Mot ljuset så är det kvinnornas historia som skildras, och Boardy tar sig an en av de klassiska äventyrsromanerna: Skattkammarön. Jag kunde inte annat än småle när jag fick se den mycket snygga och påkostade boken eftersom jag i mitt klassikertema i skolan i höstas berättade om originalRobinson: 

Den som designat boken kan sina klassiker, det är då säkert. Liksom Boardy kan sin Skattkammarön. Säkert är också att jag troligen hade hängt med ännu bättre i svängarna i Mary Jones historia om jag innan hade läst Skattkammarön ordentligt, nu har jag bara vag uppfattning om ursprungshistorian (läs kollat på wikipedia) men det funkar det också. Den här romanen är nämmeligen en text som står alldeles fint på egna ben, huvudperson och berättarröst är den unga kvinnan Mary. Redan i romanens början får man reda på att hon nu bor med sin matmor Dolores i Karibien, John Silver är död och de två kvinnorna måste nu reda sig själva. Mary börjar sin berättelse när hon får en skrivbok och bestämmer sig för att berätta allt. Från den dagen hon kom till hamnkrogen Kikaren i Bristol, fram till dags dato, allt beskriver hon i sin dagbok. Och dags dato är en vår någon gång på 1700-talet.

 Kvinnliga pirater gör litterärt myteri heter en artikel i SvD och sjörövartrenden kanske kan ses som vårens hetaste? Letar man efter pirater så kan man dock bli lite smått besviken på just den här romanen för sjöröveriet är en bihistoria. Det som är centralt i min läsning är relationen mellan Mary och hennes matmor och icke att förglömma, aran Flint. De har alla tre kapten John Silver som viktigaste man i sina liv. Just papegojan har Boardy lekt med en smula och den får vid några tillfällen kommentera handlingen och den blir också den som först vågar sig på att lämna Silvers cirkel. Som sidohistoria har också Boardy placerat en vacker kärlekshistoria mellan Mary och Agnes, en kärlek som leder till att Mary, precis som Flint, vågar språnget ut i det okända. 

Som av en slump har jag hamnat i ett stim av historiska romaner skrivna ur kvinnligt perspektiv och jag måste säga att Boardy skriver in den historiska romanen i en ny tidsera. Hennes böcker är, alla tre, så skickligt berättade att man kan förnimma hur en annan tid blir verklig. Hon placerar sina människor i miljöer som gör att man känner att man är tillsammans med dem. Allt från gårdstunet i Bohuslän till djungeln i Malaya. Och till ön Hispanola, Herrens år 17-

I dag tar jag mig till Litteraturhuset i Göteborg för att lyssna på Elin Boardy, kanske kommer det en lite rapport framåt kvällen. 

bokgeografi: Italien

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Montedidio av Erri de Luca är en fin liten roman som jag tyckte mycket om när jag läste den. Jag skrev: 

 " 'A IURNATA è 'nu muorzo" - dagen är en munsbit konstaterar mäster Errico i sitt finsnickeri i den fattiga stadsdelen Montedidio, Neapel. Det är mitten av femtiotalet och Pojken har kommit för att göra sin första dag som lärling, av tryckaren i samma kvarter har han fått en pappersrulle och Pojken tecknar ned sina tankar på den. "Jag skriver på italienska för att det är tystlåtet och jag kan skriva ned vad som hänt under dagen, utan att napolitanskan väsnas runt omkring." 

och i den här romanen handlar det verkligen om språket och ordens makt. Läs!

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Italien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Michaela Murgias roman Själamakerskan är en osedvanligt fin roman om kärlek och rätten till liv och död. En intervju med henne hittar man här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5103361

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.

Alessandro Barrico skull jag vilja läsa något av. Silke är översatt till svenska så den får bli första valet.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Italien.

Fotot är från vår resa till Florens 2004.

Jag har rest till Italien några gånger och bäst av allt var resan till Florens. Underbart vacker stad och naturen är skön. Museer i världsklass och nära till både Sienna och Pisa. Toscana = trevligt!

tematrio: inledningar

Lyran uppmanar: Dags att kika på författare som fångar läsarens intresse omedelbart. Det finns vissa klassiska öppningsmeningar man aldrig glömmer. Och en del som kanske inte ännu blivit klassiska.Berätta om tre minnesvärda inledningar!

1. Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. (Kanada, R Ford)
2. FÖR HJÄRTAT ÄR LIVET ENKELT: det slår så länge det kan. (Min Kamp 1, K-O Knausgård)
3. Sometime after he said the word pause, I went mad and landed in the hospital. (The Summer Without Men, S Hustvedt)

Klickar man på titeln så kommer ni till min text om hela boken.

grattis till årets bästa (?) novellsamling!

Så fantastiskt kul att ni vill läsa noveller från Israel, jag har fått så många bra argument att det blev omöjligt att välja en vinnare. Jag fick helt enkelt lotta och den glada vinnaren är:

Jenny Holmström på bloggen Havsdjupens sal. 

Grattis, grattis!

Mejla mig din adress på anna@joholofsson.se så kommer boken som ett brev på posten.

sällan händer det

att jag slutar att läsa en bok men nu har det hänt. Tyckte första boken och filmen var lite charmiga men nu är det bara tröttsamt. I'm not mad about:

uppslukad av en riktigt härlig roman :-)

But we're lost in a world of apperances now.

I've finally come to understand that life itself is the Fun House. All you want is that door marked EXIT, the escape to a place where Real Life will be; and you can never find it. No: let me correct that. In recent years, there was a door, there were doors, and I took them, and I believed in them, and I believed for a stretch  that I'd managed to get out into Reality - and God, the bliss and terror of that, the intensity of that: it felt so different - until I suddenly realized I'd be stuck in the Fun House all along. I'd been tricked. The door marked EXIT hadn't been an exit at all. (p.5)

en guide till onsen

SvD bjuder på ett fint reportage om onsenbad idag. Läs och njut!

fågelburen - underhållning med sorgkant

Ibland är jag väldans glad för e-lib. Trots att de nu begränsat e-bokslånet till två per vecka, vilket inte funkar för mig som läser mycket mer, så är jag så nöjd över att jag kunde klicka hem  Fågelburen samma stund som jag hörde om den på babel. E-bokslån betyder ju nämligen att jag inte behöver fylla mitt hem med böcker, när man läst den här boken så vill man nämligen inte fylla sitt hem med någonting ... 

Snart är det ännu en påsk och hos familjen Bird har mamma Lorelei dött i total misär. Den äldsta dottern kommer med sin dotter för att reda i röran och huset som möter dem är långt från det mysig barndomshem som varje år bjöd på en formidabel äggjakt. Det hem som mamman, den vackra och konstnärliga, byggt och velat fylla med en stor familj, fina traditioner, står övergivet och solkigt kvar. Fyllt med skräp och sopor och sorgligt tomt på mänsklig närvaro. Buren som hon fångats i handlar om drömmarna om en perfekt familj, drömmen om vackra saker och ett obearbetat självmord. Sonen Rhys hängde sig  när han var 16 och sedan dess har inget i familjen varit sig likt. De tre syskonen som blev kvar, föräldrarna - alla hanterar de händelsen på olika sätt. Alla känner de sig skyldiga, ingen talar om det som hänt.

Det här var min första bok av Lisa Jewell och jag får ompröva mina tankar om henne, jag trodde att hon var en ren chicklit-tjej men den här romanen ger så mycket mer. Visst finns där de rappa dialogerna fyllda av humor och de obligatoriska relationsförvecklingarna men där finns också en annan botten - en sorgesam och tankeväckande. Jag blev berörd av familjen, berörd av mammans bokstavliga berg av skuld som blir till ett effektivt sätt att hålla det hon önskar borta. Kärleken, familjen och till sist också livet.

Underhållning med sorgkant.

rapport från Viken: blåsippan ute i backarna står

Bilden kommer från Sundsby på Tjörn. 
Godaste fiket hittar man där. :-)

konstvandring i Viken - södra Bohuslän - i påsk!

Boka in påskdagarna redan nu - konstvandring i Södra Bohuslän!

ulrikas bok - en historisk roman från Viken

Ulrikas bok  utspelar sig i Viken, den mellersta delen av Bohuslän som på 1600-talet var Norges södra utpost, och just därför läser jag så gärna. Ulrika är en av tre systrar som växer upp på Morlanda prästgård. Bokens berättelse börjar 1644, på fastlandet råder orostider med krig mot Sverige och jag som läser får insyn i livet både på en prästgård på Orust, i handelsstaden Uddevalla och den befästa staden Kungälv. Som sagt, extra spännande att läsa en gestaltning av platser och miljöer som man själv känner till. Just miljöerna tycker jag är en av romanens styrka. Maria Gustavsdotter beskriver detaljrikt och samtidigt lättläst, vilket inte alltid är helt enkelt att få till. Kläder, möbler, torg och kärror. Smycken, vapen och böcker. Allt har en autentisk känsla och tynger ändå inte ned texten. Jag kan tänka att det är den del av historiska romaner som är är den något lättare biten att få till, man kan genom hårt arbete researcha och få det historiskt korrekt men sedan kommer man till hur människor tänkte och kände. Vilken världsbild de hade, hur de resonerade. Kanske inte lika lätt - men viktigt för oss som läser så att lättare kunna föreställa sig. Jag vet ju själv hur jag sätter mitt tankeraster över det historieämne jag undervisar om och lite tycker jag nog att den här romanen lider av just det.

Som alltid så skriver hon dessutom historia ur kvinnornas perspektiv och hon försöker verkligen att ge en bild av hur livet kunde te sig för en välbeställd kvinna på den här tiden.  Det är kring de tre systrarna: Ulrika, Katarina och Ebba som den här historiska trilogin kommer att vävas och i första boken är det då äldsta systern Ulrika som jag får följa. Hon är på väg att bli vuxen och hon drömmer om ett annat liv än det som prästgården kan erbjuda. När hennes bror Magnus har med sig en studiekamrat från universitetet i Köpenhamn hem över sommarferie ser hon sin chans. Efter ett misslyckat spratt i kyrkan rymmer de tillsammans och det blir ingen lätt resa, så mycket kan avslöjas.

Jag ser fram emot att läsa de kommande delarna och om jag tolkat antydningarna rätt så kommer Katarinas bok utspela sig tillsammans med Margareta Huitfeldt på Sundsby, Tjörn. Det vore riktigt kul att läsa! Nu ska jag bege mig till lådan och skicka den här boken vidare till en person som jag vet uppskattar Marias böcker :-).

Jag har bloggat om Helenas hämnd (Skövde 1100-tal) och serien om pärlorna till jungfruns krona (Kalmar 1400-tal). Läs gärna dem också om ni gillar lättlästa historiska romaner skrivna ur kvinnoperspektiv.

efterlängtat paket - Nawal och Lasse!

Två mycket efterlängtade böcker har landat i min låda. Ska sätta tänderna in dem så snart det bara finns en liten lucka mellan jobb och plugg. Vill gärna skicka med Nawal el Saadawis framträdande på littfest förra helgen som uppvärmning:

utlottning av årets bästa (?) novellsamling

Etgar Keret har hyllats i media för sin fina novellsamling, absurd och allvarlig på en gång. Just nu FB-cirklar vi om texterna och vi som pratar är rörande överens, några av novellerna är bland det bästa vi läst på länge.

Jag har läst den på engelska och inser nu, efter att ha bläddrat lite försiktigt, att mitt svenska recex kommer att bli oläst. Jag tycker därför att det ska få ett bättre hem där det blir ordentligt läst så alla bloggisar får nu chans att övertyga mig.

Varför ska just du få en fantastisk novellsamling? 

Berätta det för mig i kommentarsfältet innan söndag den 23 klockan 24.00 så kanske du blir en bok rikare. Glöm inte att tydligt berätta vem du är och hur jag kan nå dig. 

Vässa dina argument och häng på!

Tom Rachman till mässan

Härliga bokmässenyheter: Tom Rachman kommer!

Hans nya roman Stora makters uppgång & fall dyker upp i svensk översättning i början av sommaren och självklart ska jag läsa. Hans bok De imperfekta hade vi som bokcirkelbok för några år sedan och i den fanns mycket att diskutera. Säkert kommer det bli mycket spännande att både läsa hans nya och höra honom på mässan. I väntan på det kör jag en repris av mina tankar från juni 2011:

På framsidan av omslaget till Tom Rachmans De imperfekta ligger en hög tidningar prydligt stuvade för att köras till återvinning. Det är 50 års resultat av tidningarbete som nu ska avslutas och i romanen får jag följa en engelskspråkig dagstidnings tillblivelse, uppgång och fall. Nu är det inte tidningen som egentligen är i huvudrollen i den här underhållande och vemodiga romanen utan alla människor som genom åren befolkar redaktionen. I små korta noveller får vi lära känna reportarna, redigerarna, redaktörerna och följa deras liv i Rom eller utstationerade som korrespondenter. I deras liv är tidningen något nödvändigt ont som försörjer dem. uppfyller deras drömmar eller ger deras liv mening och spänning men kärleken till skrivandet och grävandet efter sanning finns liksom inte där. På så vis blir det här också en sorglig bok, flera av människorna är kantstötta och osäkra och använder tidningen som konstgjord andning i sina allt annat än perfekta liv. Samtidigt som boken har en djupt allvarlig ton så är den mycket rolig, den driver hejdlöst med media och egenkära och uppblåsta viktigpettrar som är helt oumbärliga för tidningens fortlevnad. Den beskriver hur en redaktion är en litet miniuniversum där det gäller att markera revir och sedan klamra sig fast vid det till varje pris. Jag gillade vad jag läste!

bokfrågan: Är du med i någon bokcirkel?

Ny bokfråga från Helena på Ugglan & Boken:

Är du med någon bokcirkel?

Svar: Ja!

Böcker är till för att pratas om, eller hur? Min allra goaste samling bokisar är bokbubblarna - inte är det tyst på våra träffar inte. (småler) Vi ses och bubblar ungefär en gång per månad och vi har ganska nyligen börjat turas om att välja förslag till läsning. Vi sågs fösta gången den 6 mars 2011 och i drygt tre år har vi pratat böcker, några har försvunnit och andra kommit till - för att inte tala om de tre bebisar som fötts ... Nu är vi runt 8 tjejer och vi är en skara med ganska olik lässmak, vilket är bra när man ska diskutera. Vilket vi gör, mycket.

Ibland tar vi oss iväg på kulturella evenemang som passar ihop med vår läsning: bio, teater eller författarbesök. Hoppas många kan och vill följa med på Elin Boardy den 27!  Ett och annat restaurangbesök blir det också, nästa träff blir dock här hemma hos mig i Gårda. Då ska vi prata om Lyrans val: Gilead. Vi ses den tredje april girls!

Sen fixar jag ju lite snack i Vardagsrummet för världslitteratur hos bokmässan och FB-cirklar också - just nu pratar vi noveller. Välkommen att hänga på Etgar Kerets nya. Ansök på studs!

ny radioföljetong idag!

Dags för ny följetong! Som alltid kan man lyssna precis när man vill via webben.

Lidia Tjukovskajas (19071996) roman Det tomma hemmet är en av de stora skildringarna av Sovjetunionen under åren mot slutet av 1930-talet, då Stalins skräckvälde kulminerade i det som kommit att kallas Den stora terrorn. Utifrån egna erfarenheter berättar hon på ett förödande enkelt sätt om hur den lilla människan luras och bryts ned av ett omänskligt samhällssystem.
(text från Adlibris)

Hur är det med er andra, ska ni lyssna?

plötsligt knackar det på dörren - noveller i världsklass!

Just nu facebookcirklar vi om Etgar Kerets novellsamling Plötsligt knackar det på dörren - mer om bokpratet kommer. Ansök gärna till gruppen om du har lust att hänga på! När vi har cirklat kommer fler tankar - tills dess en recension från 2013:

- Knock, knock, who's there?

Så börjar ett antal skämt och svaren är nästan alltid en lek med språket på något sätt. Dubbeltydighet, omkastade talesätt eller uttalslekar. Den sortens lekfullhet genomsyrar Etgar Kerets senaste novellsamling också. Med dörrar som öppnas och stängs, hål till underjorden och revor i verkligheten som man kan både bildligt och bokstavligt kan passera genom så ger oss den israeliske författaren en härlig läsresa.

Om jag i åtta procent av ingenting läste den sorglöse ungkarlens absurda beskrivningar av livet och kärleken så är Suddenly a Knock On the Door lite mer mogen och medelålders, inte alls trött på något sätt, men det är familjefäder, erkända författare och vuxna män i huvudrollerna och berättelserna är fantastiska. Fantasifyllda och alltid med en eller flera knorrar som gör att berättelsen skruvas ett varv extra. I den här novellsamlingen (som faktiskt får mig att tänka på Jonas Karlssons senaste) blandar Keret korta och långa texter som använder humorn som vapen för att diskutera mycket svåra ämnen, varken krig eller död undviker han. För inte så länge sedan läste vi i bokbubblarna den ryske författaren Andrej Kurkov och lite tycker jag att de liknar varandra, kort koncist. Inte massa känslor eller beskrivningar utan handlingarna skapar texten. Absurt och nattsvart och mycket läsvärt. Ta en titt!

- Knock, knock.
- Who’s there?
- Luke.
- Luke who?

- Luke through the the peep hole and find out.

bokgeografi - Ryssland

Enligt O reser vidare till Ryssland i sin bokgeografi och jag snabbsvarar - det verkar vara min melodi för närvarande. Snabba små svar är trots allt bättre än inga svar alls :-)

Samlar helt enkelt en liten lista över de titlar som finns på bloggen av ryska författare:

The Russian Dreambook of Colour and Flight
En munter begravning
Ensamhetens vin
Ryssar är såna som gillar björkar
Döden och pingvinen
Mästaren och Margarita
Tsar Putin
Lolita

Kupé nr 6 får bli bonustitel - utspelar sig på Transsibiriska men är skriven av en finsk författarinna.

Glöm inte den ryska novellixfyran!
De finns också omskrivna här på bloggen.

Pssst. Imorgon börjar ny radioföljetong - från Sovjetunionen: Det tomma hemmet