tisdag 30 september 2014

söndag 28 september 2014

en liten läshög - sista bilden för den här mässan

Ett gäng böcker som dyker upp här på bloggen på ett eller annat sätt. 

David Grossman på Se människan


Otroligt dåligt foto på David Grossman som samtalar om sorg. 
Hans roman På flykt från ett sorgebud har jag skrivit om tidigare.
Klok man.

Skymninglandet

I sin senaste roman Skymningslandet möter vi en berättelse som känns igen som typiskt Marie Hermansonsk. Det är en realistisk omgivning och alldeles vanliga tjejer som vi möter men ... Där finns en glipa, ett mysterium som inte är självklart hur det uppstått eller hur det ska lösas. Fantasivärlden som finns parallellt med verkligheten är ett av Maries signum.

Titeln kommer från en saga av Astrid Lindgren, Marie syftar i sin titel på att den gamla damen Florence lever i en annan tid, i ett skymningsland. Minnena är verklighet och fiktion, sammanblandade. De två unga rotlösa flickorna kommer till herrgården Glimmenäs och där får de ett jobb och en uppgift, de spelar med i Florence fantasi. Trots sin höga ålder så har har hon i viss mån inte blivit vuxen, de unga flickorna hålls också kvar i sin ungdomsliv genom en otrygg arbetsmarknad och svårigheter att få bostad. Till en början så upplever ungdomarna att det är lätt att kliva in i fantasibubblan utan internet och mobiltäckning, platsen där de spelar sina roller. Sedan går det inte som de tänkt sig och vad som händer ska man inte avslöja...

Hur är det med Marie och tjänstefolk, hon återkommer till temat i flera böcker? Marie är fascinerad av hur tjänstefolk kommer in i människors liv och får en informell makt fastän de inte officiellt inte har någon ställning. Hon skrev boken inspirerad av en tv-dokumentär om en greve Stenbock som levde avskilt från världen med bara en hushållerska som länk till nutiden. Hon fick så ett skrivarstipendium till Wiks slott och där fann Marie sin miljö. Olustkänslan speglas i den djungelliknande växtligheten och stora unika djur, det är som att kliva in i en förtrollad värld med en törnrosafeeling. Ett skymningsland.


Jag köade för Siri


så har man prövat att vara i direktsändning ...

Intervjun hamnar på UR-Play så småningom.

lördag 27 september 2014

minglet utan vin gick geschwint

Victoria Larsson presenterar sin nya bok Ett norrländskt trauma.

Carol Rifka Brunt signerar sin fina roman Låt vargarna komma.

Anna Karolina berättar om sin kriminalroman Stöld av babian.




Tack alla som kom och gjorde vår eftermiddag mysig!

Att dölja sitt ursprung för att överleva

Majgull Axelsson berättar att hon hittade sin berättelse i Jönköping. Hon besökte stan för att lära sig mer om tattarkravallerna 1948 och då kom tankarna på att skriva en roman om det. Hon hittar ett hus och där kom titeln. Jag heter inte Miriam.
När man tar steget in i berättelsen så kan man inte vända. Miriam tar själv det steget när hon säger på sin åttiofemårsdag: Jag heter inte Miriam.
Många saker var svåra att skriva om och lägerbeskrivningarna var förstås förfärliga. Beskrivningarna av olika experiment i lägren är hemska och så makabra att man inte kan tro att det hänt. Majgull kände ett moraliskt ansvar att berätta och hon har inget att säga om det faktum att Miriam köper sig frid med lögnen om sitt ursprung för att överleva.


Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt


Låt vargarna komma seglade upp som en bokbloggarfavorit för något år sedan och häromdagen vann boken också Stora ljudbokspriset. Det är en fin bok om familjehemligheter, systerskap, sorg och kärlek som jag lyssnade på. 

Vem är June? Hon är en tonårig flicka som befinner sig i utkanten, hon är på väg in i vuxenvärlden men skulle helst av allt vilja vara kvar i barndomen. Hennes morbror Finn är en viktig person, han är döende i aids och boken inleds med att han avlider. Han är Junes vän som lärt henne allt om litteratur, musik och konst. June är den röst som bär berättelsen, det finns mycket av Carol i June och den där lite nördiga sidan hos June kommer definitivt från Carols tonårstid.

Hon ville ge en naiv tonårings syn på aidsepidemin och därför valde hon June som berättare, det blev en bok som hon inte läst förut. Hon skriver, låter berättelsen växa fram och vet inte alltid vart det ska leda. Finn är på sätt och vis Junes första stora kärlek, han är hennes morbror men också hennes förebild och mentor. June börjar sin resa mot vuxenvärlden genom sitt sorgearbete, och hon möter Toby som en del av det svåra som det är att växa upp. Det är romanens kärna - vänskapen mellan dem. Han behandlar henne som en vuxen och hon blir tvingad att acceptera att hon kommer att bli vuxen.

Systerskap är ett av de stora temana och de två flickorna har varit så nära. Nu är den tiden förbi och Greta som är äldre är totalt elak mot sin syster, Carol berättar att Greta var rolig att skriva. Hon är så smart och så kvicktänkt, June var lite svårare, de bådas relation förändras. Balansen mellan dem skiftar under bokens gång och det var små händelser som förändrar. Det var ett medvetet val för Carol, hon ville inte att det skulle vara drama utan gradvis nedbrytande av den tuffa fasaden. 

Porträttet av systrarna är det som öppnar boken och avslutar den. Bilden blir som ytterligare en person i boken och via det börjar de kommunicera igen. Känslorna var hela tiden nära när Carol skrev, hon redigerade boken och de fick henne ofta att gråta. Den känslan ville Carol förmedla till läsaren. Jag intygar, det är en fulgråtarbok. 

Ny bok på gång? 

Det är svårare att skriva en uppföljare, nu förväntar sig läsare något lika känslosamt. Just nu skriver Carol och prövar sig fram mot en ny roman. Många hör av sig och mejlar och det är en bok som når många olika åldrar. Gammal som ung kan känna igen sig. Nu är utmaningen att skriva bok nummer två. 

Putins folk - får man hela bilden när man ser allt genom ett propagandafilter?

Varför är Putin så populär i Ryssland?
Putin har stort stöd i sitt land och det beror enligt Kalle Kniivilä på att ryssarna fått det allt bättre ekonomiskt och en stabil ekonomi, det nationella stoltheten har återupprättats och dessutom är media och annat starkt begränsat av staten. Oliktänkande vill inte eller vågar inte uttala sig.
Aleksej Sakhin menar att Putin inte alls är så populär som det verkar. Han menar att det är huvudsakligen en brist på alternativ och tyvärr så är de som är i opposition så splittrade att de inte kan stå starka. De har blivit marginaliserade och deras röster når inte fram.
De nuvarande makthavarna utnyttjar 90-talets trauma när stormakten Sovjet rasade samman och det var kaos och en ekonomi i fritt fall. Rysslands folk upplever att de blivit fråntagna något och det måste återerövras. Man kan jämföra med situationen i Tyskland efter det första världskriget.
Putins folk har Gästbloggarn skrivit om på bloggen. Läs mer om den. 

Ååååå jag har lyssnat på HVH

Har skrivit om Knud, den store på kollo. 

Möte med en gigant - PO Enqvist

PO: Jag kände mig som en västerbottens Wallander som ung. Jag ville undersöka och energin var oändlig. Många av mina böcker bygger på stort researchjobb men numer så är energin något mindre. Då får man skriva om annat, på annat sätt.

Vad är det som får PO att tänka att det är tillräckligt intressant att skriva om nu? 

Det kan man inte veta på förhand, PO skriver utkast och undersöker sina idéer i sådär 30 sidor. Ibland säger han att han skrivit sin sista roman, ibland skulle vilja skriva 140 sidors roman, dagens tjocka böcker är en belastning att hålla för alla som har hjärtproblem. Det ska vara tunna böcker ...

Vad är en bra roman för PO?

Antingen blir man i fångad på sidan 15 eller så blir man inte och då ger han upp. 

mot mässan!

fredag 26 september 2014

dagens lilla bokskörd - bara svenska!


Halvtid! 
Hoppas vi ses på bokbloggarminglet imorgon vid 16.00 
Det finns platser kvar!



Spänningsmingel på gång


På bokbloggarnas spänningsmingel fick vi besök av bland annat Sofie Sarenbrant. Hennes böcker har jag skrivit om under sommaren. Perfekta lättlästa som ljudböcker.

Pappa vem är du? Vem var du?

Rakel Chukri samtalar med Pär Westberg och Ester Roxberg som båda skrivit böcker om sina pappor.

Ester menar att historien om hennes pappa behövdes berättas, snart efter att hennes pappa hade kommit ut som transsexuell så insåg hon att det var nödvändigt att skriva. Ann-Christine är fortfarande Esters pappa, och orden har varit det som varit det svåraste att ändra. 

För Pär var det inte enkelt att skriva om hans pappas förhållande med hans mors syster. Han anade ingenting förrän han läste små noteringar i hans fars dagböcker, då var Pär i femtioårsåldern. Hans moster ville inte tala om förhållandet trots att hon levde 60 år efter det att Pärs pappa hade gått bort. Han vill forska i sina minnen och ompröva dem. Fadern levde ett dubbelliv, han hade ett eget kontor och mostern var anställd som hans sekreterare. Boken är delvis ett äreminne över fadern utan moraliserande och dömande, boken är en panorama över Stockholms journalistkretsar under trettio och fyrtiotalet. Det blir en meditation över minnets vindlande stigar. 

Hur kan det vara möjligt att inte se? Åke skapade en identitet som låg långt från den kvinna han egentligen kände sig som. I de flesta familjer finns det hemligheter men ofta märks eller syns det inte. Gemensamt för de båda papporna är att de vill bejaka många perspektiv. 

Utforskning av pappor, att utforska pappabegreppet är syftet med böckerna. Pär berömmer Esters lakoniska språk som hela tiden slutar på exakt rätt ställe. Pärs är mångordigare där han rör sig som katten kring het gröt runt det som aldrig berättades. 

Pärs pappas råd till din son: Fastna aldrig i en solstol i Spanien för då är man närmast död. Ester inser nu att hon levde som i en solstol, ett bekvämt liv med en kärnfamilj. Det krossades och allt var nödvändigt att ompröva, det som var sant skulle plötsligt ändras. Hon kände att hon fick utmana sina egna tankar och boken blev öppen och ärlig. Det är inte lätt att skriva om det svåra och alla rädslor, det var nödvändigt att blotta dem. Esters pappa uppmuntrade henne att skriva om både det svåra och det tunga. Föräldrar ska inte förändras och det är en stor sorg när han bestämmer sig att börja klä sig som kvinna. 


Ingalill tipsar

Ingalill Mosander tipsar om bra läsning på fredagseftermiddagen.

Vassa föremål
Låt mig ta din hand
Hjalmar och Märta en - äktenskapskatastrof
Jag heter inte Miriam
Hur ska det gå för Pinnebergs
Stoner
Ut ur Kalahari  

Vi har liknande smak jag och Ingalill ...




Klingsor - en medelmåtta

Jag har skrivit om romanen Klingsor.

Journalist och författare - Tom Rachman, Vanessa Barbara och JohannaKoljonen

Den gemensamma nämnaren för de tre på scenen är att de är journalister. För Vanessa var det så att hon älskade att skriva och ville vara journalist men var samtidigt blyg och vågade inte riktigt närma sig människor. Tom tänkte att han skulle bli filmskapare och han hittade till skrivandet när han började skriva filmmanus. Det ledde till noveller ich andra texter. Han insåg att han hade haft ett för ointressant liv för att kunna skriva en roman, han blev nyhetsreporter. I trettioårsåldern gjorde han ett val och försökte  skriva sin roman. Han blev reporter för att förbereda sig för att bli författare, så småningom skrev han De imperfecta om livet på en tidning.

Tom Rachmans båda böcker och Vanessa Barbaras debut Salladsnätter har jag skrivit om på bloggen här under sommaren och de aktuella böckerna beskriver en sorts sökande. Otto och Tooly vill båda pussla samman bitarna av sina liv för att kunna leva vidare.

I Salladsnätter är tv-program viktiga för Otto och i Stora makters uppgång och fall har Tooly ett särskilt förhållande till böcker och läsande. Han ville också placera böckerna i den digitala eran, hur skulle böckerna finnas med i samtiden? 

Hur är det med miljöerna i böckerna, finns de på riktigt? Vanessa berättar att en del av karaktärerna är baserade på människor hon mött i sitt grannskap. Brevbäraren var en av de personers som byggdes av en brevbärare som hon mött och hon började fundera på brevbärarens roll i ett kvarter. Hon blandade de verkliga människorna med fantasin som i ett laboratorium. 

Tom har ofta ett ganska vaga föreställningar om miljöerna när han funderar ut sin handling och han reser ofta till platserna där han placerar sin historia. Han har tagit med sig det undersökande arbetssättet in i författandet och han tror att det är nödvändigt så att man inte bara återanvänder sitt stoff. Han reser dit, intervjuar människor och verkligheten berikar fiktionen. Det kan vara en fara i det, det gäller att förvalta människors berättelser väl. 

Det gäller att inte exponera människor, ibland använder man vänner och släktingar som bollplank och ibland får man stoff från dem som de delar med sig.  Vanessa berättar att journalistiken har hjälpt till att hitta perspektiv i det skönlitterära skrivandet. För Tom är egna erfarenheter viktiga och han letar ofta efter saker som är writeable. Man får inte förråda sina nära, han försöker skriva från sina erfarenheter inte inåt. Don't write what you know, det är ett osedvanligt dåligt råd, det är först när man sätter karaktärer i fiktiva situationer som texten får liv, menar Tom.



Linda Olsson - I skymningen sjunger koltrasten


Linda beskriver i sin nya roman I skymningen sjunger koltrasten hur tre olika människor bor i ett hus möts. Ett av temana i boken är hem och en bostad och hur de olika karaktärerna ser på sitt hem på väldigt olika sätt. Linda känner också att hon inte heller har ett ett riktigt fast hem, hon har två bostäder men inget hem. Hon känner sig som utlänning varthän hon kommer, hon har ett svenskt språk som är en fyrtiotalists och hon skrev från början bara på engelska. Hon skrev sin första bok som ett examensarbete i kreativt skrivande på Nya Zeeland. 

I den nya boken har Linda skrivit på de båda språken parallellt. Nu ges böckerna ut på båda språken och det fungerar. Det blir ett dubbelt jobb, hon redigerar och korrigerar när hon skriver på båda språken. Hon menar att svenskan är precisare och trots att svenskan har färre ord så är nyanserna olika. Känslan mellan de två böckerna skiljer eftersom de är skrivna på de båda språket samtidigt. 

Lindas engelska är präglad av det skandinaviska sättet att uttrycka sig. Det finns ett mått av vemod och människorna i böckerna möter ofta svårigheter, Linda tänker att böckerna ändå ska lämna oss med en känsla av ett gott slut. 

Sara Stridsberg - Beckomberga - Ode till min familj

Startade projektet i familjen eller på Beckomberga? 

Sara började i platsen Beckomberga med en bild av en ensam man som stod tryckt mot en fasad. Hon hade läst om återvändare som kom tillbaka till instutitioner som stängts. Den lilla utsatta Människan som har lämnat instutitioner och har skickats ut i frihet och kanske i stor ensamhet.

Det var en svår bok att skriva för det fanns olösliga dilemman som var svåra att hantera. Sara brottades med frågan om hon fick lov att berätta om både sjukhusen och sin familj. Hon ville inte att det friska ögat skulle beskriva det sjuka. Det var en stor och svår fråga och hon beskrev det som att hon stod utanför och tittade in och hon ville egentligen inte skriva på det sättet. 

Är boken baserad på Saras egna upplevelser? Beckomberga var bara en skrämmande plats i hennes liv men nu har romanen förändrat platsen. Då. Var Sara rädd men. U har minnen förändrats till fiktion och böckerna har förändrat hela livet. 

Naken och sårbar bok och nu känner hon sig mer naken än tidigare. Vad har Jon för drivkraft? Ett sätt att hantera världen och det behövs att man genomlever ett antal känslor för att kunna skriva den. Man får möjlighet att hänge sig åt något, hur kan det vara tillåtet att ha det friheten? Kommer författaryreket att förbjudas, det är ju ett farligt yrke. 

Sara rör sig över 4 generationer och hon utforskar hur man kan ta sig ut ur familjens arv, är det möjligt att välja ett annat liv? Pappan, som är i tagen på Becomberga, skickar med sin dotter ut i världen att det är hennes värld där ute och där kan man göra det man vill. Med välsignelser kan man ta sig långt och det kan bli som en gåva och hjälp i livet.

Sara har forskat mycket kring mentalsjukhusets historia. Förändrade det hennes syn på psykiatrin och vården?
Hon menar att det är ett mellanting att vara ett hem och ett fängelse, hon vill att boken ska vara som ett appendix till den faktiska historien. Med omsorg följer tvång och det blir dubbelt. I ett samhälle som tar hand om sina svaga skapas ett lugn men det innebär en viss ofrihet för individen.  Man kan koppla det resonemanget till föräldraskapet, det kan också vara både omsorg och tvång. Hon berättar att hon älskar sina karaktärer och det finns alltid bitar att älska oavsett vilka handlingar de utfört. 

Elsie och Sagas bok

Min text om Sagas bok.

ett liv för lite - en feelbadroman



  • Den nödvändiga feelbadlitteraturen

    Datum & tid: lördag 27 sep kl. 10:00 - 10:45
    Plats: E4
    Arrangör: Bokförlaget Forum och Albert Bonniers Förlag
    Kod: Lö1000.2
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Vad finns det för plats för ”depplitteratur” i en tid då feelgoodlitteraturen har parkerat i täten på alla försäljningslistor? Vilken funktion fyller böckerna som inte är hejdlöst roliga och livsbejakande? Kristofer Ahlström strävar inte efter att locka till skratt och välmående när han berättar om en pojke som tar på sig världens sorger och hans syster som försöker rädda honom. Ett liv för lite är en vindlande historia med magiska inslag om ett samhälle som är kallt för den som inte passar in. Det gör inte heller Stefan Lindberg i Du vet väl om att du är värdefull, berättelsen om Malin som vill ut i livet men har för många att ta hand om: en arbetsskadad mamma och Mårten som ler åt sina diagnoser. Författarna talar med journalisten Björn af Kleen om drömmar och planer som det inte blir något av, och om den nödvändiga feelbadlitteraturen.

torsdag 25 september 2014

dagen lilla skörd ...

Min bokmässa kan man följa både här hemma hos mig och på kulturkollo.se
Jag skriver om de seminarier jag går på och instagrammar en del.
 I dag har jag lyssnat till Barbro Lindgren och funderat över nationalitet och identitet.
Välkomna att följa med, det är tre dagar kvar!

I skuggan av stjärnorna - ett samtal om kvinnorna i giganternas närhet

Det här samtalet kretsar om böcker som är aktuella i höst där kvinnorna i svenska litterära giganters närhet är huvudpersoner. Johan Kullberg och Björn Sahlin har skrivit om Hjalmar Söderbergs fru Märta och Sigrid Combuchen har skrivit om Ida Bäckman som fanns runt Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding.

Hur hittade de sina kvinnor, de som de valt att gestalta? Ida var en näsa som vill sticka sig in i centrum utifrån periferin. Hon framstod som stalker, en efterhängsen fästinglik människa som Sigrid blev nyfiken på.  Märta Söderberg figurerade i många dokument kring Hjalmar Söderbergs liv och hon framställdes ofta mycket negativt. Det blev en drivkraft att försöka förstå henne bättre. Johan Kullberg tog del av hennes journal från Långbro och den var spännande läsning. 

Deras berättelser båda är också tidstypiska, var och en på sitt sätt. De blev vuxna under slutet av 1800-talet och kvinnans ställning var i en brytningspunkt. I Märtas fall så gifte hon sig vid 27 års ålder och de fick snabbt 3 barn. Hon hade en rejäl summa pengar med sig i boet och Hjalmar Söderberg hade liten inkomst vilket gjorde att äktenskapet kanske kunde ses som ett resonemangsparti. Hon levde det traditionella kvinnolivet och familjen och privatlivet var mål och mening i hennes liv. Efter separationen från maken så fick hon det knapert och hade svårt med hälsan. Det finns mycket sällan Märtas egna ord att läsa, hennes berättelse finns i texter som är skrivna om henne. 

Jämför man så med Ida Bäckman som inte gifte sig utan levde ett sorts ungkarlsliv så kan man se hur hon gjorde en klassresa från en hantverkarfamilj till studentexamen. Hon undervisade i Säffle och Åhus och hon bodde i lärarinnebostäder. Hon fortbildade sig till journalist och reste över världen i sitt arbete och trots professionella framgångar så är det inte för det hon blivit ihågkommen. Hon greps redan som student av Gustaf Fröding och hon hade en avståndsförälskelse i honom, en fix idé a la Madame Bovary. Det som finns att läsa från henne i egna texter och de självbiografiska texterna måste läsas med skeptisk syn, man kan se att hon skrev fram sig själv. Hon har också skrivit många reseskildringar som man kan läsa, det finns alltså många texter att försöka hitta henne i. Dessutom var hon en stor brevskrivare med charmiga och humoristiska brev. 

Läs om Den umbärliga  och Märta och Hjalmar Söderberg: En äktenskapskatastrof.



har hittat en tovemonter


årets mässa är lila


onsdag 24 september 2014

min bokmässa - söndag


Söndag börjar boksmällan ofta så smått slå till. Alla seminarier är gratis och i många montrar börjar det att bli utplockat. Min sistadag på mässan kommer troligen att vara en dag då jag tar en sväng till favoritförlagen, köper några anteckningsböcker, lyssnar på några monterframträdanden och köar för att lyssna på Siri Hustvedt. 

Efter det blir det att knalla hemåt, tömma bokpåsarna och  sitta i tystnad för att som en boaorm smälta årets hektiskaste helg. Hoppas förstås hinna fika med många bloggisar redan inne på mässan och sitta ned en stund för att vila benen. Ofta är de där vilopauserna framför något helt oplanerat mycket mysiga, litteraturscenen brukar vara ett säkert tips. Sittplatser och alltid aktuella författare.

Ikväll ska jag smygstarta mitt mässäventyr. Vi syns snart i vimlet! Kommer du inte den här gången så tycker jag du ska hänga med mig här på och dagarna går ... och på kulturkollo.se. Välkommen med!

Knud, den store - naken familjeskildring av Hanne-Vibeke


Skriver idag om Hanne-Vibeke Holst nya roman på kulturkollo.se
Jag ser mycket fram emot att lyssna på henne på lördag!

  • Knud, den store som blev Knud, den lille

    Datum & tid: lördag 27 sep kl. 10:00 - 10:45
    Plats: K1
    Arrangör: Albert Bonniers Förlag
    Kod: Lö1000.7
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Hanne-Vibeke Holsts far, författaren Knud Holst, växer upp i en fattig bondfamilj och har stora drömmar. Knud vill vara poet och han vill vara berömd och det blir han. Men livet förändras med mycket alkohol, skilsmässa och isolering. Knud Holst dör utblottad och bostadslös vid 60 års ålder. Danska Hanne-Vibeke Holst, som tidigare bland annat skrivit den uppmärksammade romantrilogi som inleddes med Drottningoffret, berättar modigt och inträngande i Knud, den store om sin pappa och sitt eget författarskap; om ett författarliv och ett familjeliv, om den litterära eliten, kärleken, otroheten, smärtan och en stor familjehemlighet för Daniel Sandström, litterär chef och förläggare Albert Bonniers Förlag.

Sagas bok - ett smärtsamt strövtåg i familjens historia


Vissa böcker landar i ens liv på ett nästan kusligt sätt. Jag hade blivit rekommenderad och laddat hem Elsie Johanssons nya roman Sagas bok och samma dag som jag påbörjar läsningen om Saga som reser tillbaka till sitt barndomshem för att genomföra bodelningen av sin mors kvarlåtenskap så sätter jag mig i en bil för att åka till Alingsås Lasarett. 

Lyssningen av boken avslutas i min pappas hus där vi stänger till och bommar igen och Saga kommer overkligt nära. Hon är yngsta flickan i en stor barnaskara, hon lämnade sitt barndomshem som fjortonåring och lever nu sitt liv som journalist i stan. När hon kör från sitt hem i Helsingborg för att dela upp och tömma sin mors hem så känner hon ingen lust. Syskonen är främmande människor som tydligt påtalar att Saga inte ska komma och göra sig märkvärdig. Det torftiga bohaget lockar inte alls, Saga arbetar med mode och värnar bilden av sig själv som välutbildad och modern. Inte förrän hon hittar en kartong som modern prydligt märkt "Sagas leksaker" öppnas luckan till Sagas förflutna och hon bestämmer sig för att leta efter sanningen. Bryta tystnaden, söka och skriva ned sin egen historia. 

Kvinnan heter Saga Modig, och boken hon skriver berättar om Saga-liten, Saga-ung och Saga-vuxen och namnet är inte valt av en slump. Elsie Johansson använder sagans attribut med betydelsebärande föremål,  tre- och sju-tal och kvinnan som reser land och rike runt för att samla in det hon behöver. I takt med att Saga tar sig an sin uppgift, söker upp sina släktingar och faderns vän så hittar hon allt mer till sig själv och så småningom kan hon få, om inte halva kungariket, så i alla fall hopp om ett gott och lugnt framtida liv. Ett liv där hemligheter som dolts i familjen reds ut, oförrätter klarats upp och samhörigheten sakta formas. Lyran har skrivit så fint om boken - läs gärna hennes text!

Jag tycker mycket om Elsie Johanssons böcker. Jag minns så tydligt när jag läste om Tåpelles Nancy i Glasfåglarna, den drabbade mig och var en del av min historia. Som få kan hon skildra människors glädje i de små omständigheterna. 

Jag hittar en ask med trasiga ur, jag hittar en låda med smalfilmer. Det lilla bruna glasfågelparet från min pappas barndomshem letar jag förgäves efter. Tydligen finns det inte kvar, den sista länken är borta. 

Barndomshemmet är stängt. 

  • Människans utsatthet och möjligheter

    Datum & tid: fredag 26 sep kl. 10:00 - 10:20
    Plats: F5
    Arrangör: Albert Bonniers Förlag
    Kod: Fr1000.4
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    En dramatisk bodelning efter moderns död blir startskottet för journalisten Saga Modigs sökande efter svar, om sig själv och sitt ursprung. Sagas bok är en berättelse om det förflutna, om uppväxt och om de frågor vi kanske måste våga ställa.
  • Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem jag är

    Datum & tid: fredag 26 sep kl. 13:00 - 13:45
    Plats: H1
    Arrangör: Albert Bonniers Förlag
    Kod: Fr1300.2
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Innan Saga var fjorton flyttades hon av outredd anledning från sin torftiga hemmiljö för att hamna i en överklassfamilj på Östermalm. Där fick hon sin fostran och där kom hon att stanna. Nu är Saga 38 år och framgångsrik journalist på ett veckomagasin. Hennes avlidna mammas fattiga bohag ska fördelas mellan sju syskon – en process som för Sagas del kommer att resultera i en inre och yttre forskningsresa. Elsie Johanssons lyriska och tankeväckande Sagas bok är en vindlande resa vars mål är att finna försoning i gåtornas svar. Tillsammans med journalisten Erik Sidenbladh talar Elsie Johansson om sin senaste roman och om att se sig själv – den man är och den man var.

tisdag 23 september 2014

min bokmässa - lördag

Lördagen är dagen då vansinnet ofta är nära i mässhallarna. Mängder av människor överallt, montrar och matställen är knökade och mitt tålamod ganska kort. 

Jag tänker mig att börja dagen med att bokcirkla tillsammans med Breakfast Bookclub, inte har jag hunnit läsa Therese Bohmans bok, men vad gör det. Vid tio blir det sedan Hanne-Vibeke Holst i en av seminariesalarna. Favoritförfattare, jag recenserar hennes bok på kulturkollo imorgon. Dagen fortsätter med ett seminarium med Carol Rifka Brunt  och sen Tom Rachman i möte med Björn Wiman. Hög tid att ladda för bokbloggarminglet som börjar klockan 16 där vi kommer att få spännande författarbesök och goodiebags utlovas. Hoppas vi ses där! Direkt från mingel till kulturkollos bokbloggarmiddag. Sen är jag troligen trött. Väldigt trött. 

Undrar om min mässa kommer att gå enligt plan. Troligen inte :-)

måndag 22 september 2014

dagens lilla My

En present på mitt skrivbord.
Man kan aldrig få för många anteckningsböcker :-)

imorgon är det världspremiär!

min bokmässa - fredag

Fredagen blir en seminariedag för mig. Jag planerar att lyssna på ett samtal om Romanens rum i samtida brasiliansk litteratur , Lasse Berg som berättar vad det nya livet gör med vår inre uråldriga natur, Vanessa Barbara, Tom Rachman, Johanna Koljonen ska samtala om hur olika roller påverkar skrivandet och Torgny Lindgren ska snacka Klingsor med Yukiko Duke. Dagen avslutas med Tove Jansson 100 år .

Ja men typ så blir väl bra? Lite mat, lite nödnötter i tygkassen och en vattenflaska i handen. Svarta uttjänta kängor och en Suzanne Bröggersjal. Fredagen är fin! 

söndag 21 september 2014

min bokmässa - torsdag

Torsdagar på mässan är dagen för monterhopping på golvet, småprat med utställare och mingel framåt kvällen. Så kommer det att bli även det här året, lite häng med kulturkollokompisarna, alla fina bloggambassadörer och såklart alla andra bloggisar. En dag för social samvaro alltså. Hojta om ni ser mig och jag inte ser er!

Några programpunkter ska jag väl ändå se till att gå på. Janne Teller, Zulmir Bečević, Lena Sundström som pratar om nationalitet och identitet, Majgull Axelsson, Barbro Lindgren och Klas Östergren har jag också tänkt att lyssna till. Typ så smyger min mässa nog igång, hur ser din mässa ut?

uppsnacket är i full gång!

Snart mässa och uppsnacket är i full gång på kulturkollo.se Där ger vi praktiska anvisningar för hur man ska överleva en mässa med vettet i behåll, vi har intervjuat några förlag som ställer ut, aktuella författare boktipsar och så blir vi lite nostalgiska och berättar mässminnen. Häng med!

torsdag 18 september 2014


Som när ett blad
mot marken börjar sin färd.
Så lämnar ett människoliv vår värld
och fåglarna fortsätter sjunga. 

hur skall det gå med Pinnebergs?

Den senaste veckan har jag haft en klassiker från Tyskland i mina lurar. Från 1932 är Hans Falladas Hur skall det gå med Pinnebergs? och den landar så precis rätt i tid, den är ett svanhopp rakt ned  i efterdyningarna från valresultatet. Kleiner mann - was nun? är den tyska titeln och det kan man verkligen fråga sig. Hur ska det här gå?

Johannes Pinneberg är en ung, naiv alldeles vanlig tysk man som i en sanddyn träffar sin Emma. De blir förälskade och gifter sig, snart är Klimpen på väg och livet i det tidiga trettiotalets Tyskland blir inte enkelt. Det unga paret flyttar runt i andrahandsrum, Johannes har arbete som knappast kan försörja dem och deras romantiskt framtidstro bryts allt snabbare ned. Det börjar med ett toalettbord på avbetalning och slutar med en jakt efter mat för dagen. Stor del av romanen utspelar sig i Berlin och den beskriver livet för den lille mannen, den vanliga strävsamma människan. Verklighetens folk skulle dagens politiska retorik kalla dem som arbetar hårt, som i sin tro på framtiden gör ett antal felval som sedan betalar sig dyrt, som inte har något socialt nätverk som fångar upp dem när det krisar och som i sitt missnöje vill förändra. Som vill ha något att tro på. Fallada gör det med humorns hjälp, han skildrar det unga parets liv på ett sätt som gör att man inte annat kan än tycka om dem. Jag förstår att det här är en bok som räknas till klassikerna i Tyskland, den har det mesta som en tidlös roman ska ha.

Tillbaka till samtiden.Vi har inte weimarrepublik i Sverige, vi har inte en inflation som gör att pengarna inte längre är något värda, vi har inte massarbetslöshet men vi har ett missnöje som gror. Det finns stora grupper av människor som inte ser något annat sätt att visa det missnöjet än att rösta på ett främlingfientligt parti med sina rötter i nazismen. I Tyskland på trettiotalet kanaliserades det missnöjet och riktades mot människor som var på något sätt främmande, låt oss nu inte glömma det och låt oss fundera på vilket Sverige vi vill skapa.

När jag googlade efter en bild till mitt inlägg hittade jag till det som lyfte hela den här romanen. Förvisso var det både underhållande och intressant att läsa en roman från trettiotalet som hade så mycket att säga oss i vår samtid men när jag hittade recensionen på den svenska upplagan från 1933 då blev det riktigt spännande. Tack projekt Runeberg som har digitaliserat Bonniers Litterära Magasin från sommaren 1933. Där kan jag läsa Nils Bohmans mycket positiva anmälan som avslutas:
 Boken om Pinneberg är ett mikrokosmos; 
det är världsskeendet i en fickspegel. Allt som nu händer i Tyskland, hela virrvarret av strömningar och strider: nazism, nakenkultur etc., allt bryts i Pinnebergs prismor. När historikerna en gång skall försöka ge en bild av det nuvarande Tyskland och fått nog av den förvirrande anblick, som diplomati och politik erbjuder, där hittar de i Falladas bok vad som verkligen upplevdes av millionerna. 1 berättelsen om den arbetslöse kontoristen hittar de ångestfylld mänsklighet, rättskänsla och tro på framtiden mitt i egyptiskt mörker. Vi får hoppas, att när de gör det, situationen hunnit så pass ordna sig, att Pinnebergs och Lämmchens leverne blir ett belägg för att två rättfärdiga dock kan rädda Sodom. 
Nu har vi facit. Vi vet hur det gick. Hur det gick för Pinnebergs tycker jag att du ska läsa. En klassiker som djupdyker rakt ned i samtiden.

onsdag 17 september 2014

på mässan ska jag lyssna till Lasse



Det är inte kapitalismen eller kommunismen som är dagens rådande filosofi, det är konsumismen.

Det konstaterar Lasse Berg i sin reportagebok Ut ur Kalahari - drömmen om det goda livet. Det är en personligt berättad resa från hans egen barndoms Båstad via Asien och Afrika och i den här tredje boken om människan och dess utveckling tar han ett ekonomiskt, sociologiskt, geografiskt och historiskt grepp. I de tidigare böckerna har han haft ett naturvetenskaplig ansats där han undersökt männsikans utveckling och gemensamma bakgrund, människan förmåga att samarbeta och gruppens betydelse för överlevnad. Gryning över Kalahari,Skymningssång i Kalahari  har jag skrivit om tidigare och jag har dessutom hört Lasse Berg berätta om sin böcker vid flera tillfällen.

Det är som en engagerande berättare som Lasse Berg är helt fenomenal. Med sina egna erfarenheter som journalist i Asien och Afrika i bagaget så skildrar han hur han nu reser i sina egna fotspår och med egna ögon kan se hur världen utvecklats. Det är i de personliga mötena med människor, som han har ibland nästan 50 års relationer med, som den här boken blir verkligt intressant. Bilderna från 70-talet på den lilla flickans i norra Indien valkiga arbetande händer och bredvid bilden hennes dotters händer i samma ålder. Mjuka skolflickshänder. På en generation har sättet att tänka förändrats så radikalt. Lasse menar att drömmen om det goda livet och att det går via utbildning är en total tankebända. De allra fattigaste känner hopp och tro på att de äger sitt eget liv, att de kan förändra sina livsvillkor. Han jämför sedan med utvecklingen i södra Afrika, som varit hans fasta bas under många år. Den ekonomiska utvecklingen i Asien har inte spridit sig över den afrikanska kontinenten, båda världsdelarna har liknande kolonial historia och klimat osv. Handlar det om grundläggande värdegrund? Handlar det om synen på vad som är det goda livet?

Det här är en brett anlagd populärvetenskaplig bok som jag rekommenderar till alla som är det minsta intresserade av samhällsvetenskaperna. Han är en fantastisk berättare som gör så att jag som läser känner mig både smartare och klokare, hans styrka är att han sätter samman, skapar helheter och drar paralleller över människors drivkrafter, förutsättningar att leva och skapa sig ett sammnhang. Läs alla!

Vill man höra honom berätta om just den här boken så finns ett klipp på UR-Play och så kan man ju förstås gå till mässan nästa vecka. Hans seminarier är riktigt väl värda att sätta sig ned och lyssna på. Säkert kommer han i år igen tipsa oss som lyssnar om 20 vägar till det goda livet.

Råd nummer 20 lyder:
För din egen lycka skull, för dopaminenkickens skull: gör en människa glad nu!


  • Vad gör det nya livet med vår inre, uråldriga natur?

    Datum & tid: fredag 26 sep kl. 12:00 - 12:45
    Plats: K1
    Arrangör: Ordfront förlag
    Kod: Fr1200.5
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Människan befinner sig mitt i ett äventyrligt experiment: alltid uppkopplad men kanske ensammare än någonsin. Saknaden efter samlargruppens självklara tillhörighet försöker vi fylla med den tillfredsställelse, respekt och de lyckohormoner som prylar och varumärken ska ge. Författaren och journalisten Lasse Berg undersökte i Gryning över Kalahari de senaste sex miljoner åren av vår historia och i Skymningssång över Kalahari skildrade han hur vårt levnadssätt revolutionerades för tiotusen år sedan. Nu avslutar han trilogin med Ut ur Kalahari där han zoomar in utvecklingen i världen de senaste femtio åren. Tillsammans med Pelle Andersson, förlagschef, ställer sig Berg frågan: Hur klarar vår art denna nya tid?

tisdag 16 september 2014

tematrio - personliga pronomen

Lyran har snöat in på grammatik och det ju underbart att de gamla hederliga ordklasserna får lite uppmärksamhet. Idag är det tematrio med personliga pronomen i titeln som gäller. Härlig utmaning! Här kommer:




Som vanligt så kan man klicka på mina titlar och komma till längre reflektioner om dem. 

en dröm för en Tovefantast!