heja Sverige!

Dags att heja på Sverige ikväll! Bjuder en bild på Vasco da Gama-monumentet i Sines som uppvärmning.

sommarläsning?

Mia på Mias bokhörna taggar Kulturkollo i en enkät och här kommer mina svar!

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinnas läsas i sommar?

* Ali Smiths How to be Both - vinnare av Bailys.
* Masha Gessens Mannen utan ansikte - jag vill förbereda mig inför hennes besök på mässan i september.
* Kristian Lundbergs Yarden - ett recex som jag borde läst i april.
* Tony Samuelssons Kafkapaviljongen - en gåva från dottern som verkar mycket intressant.
* Jill Alexander Essbaums Hausfrau. Nyutkommet som fått grymt bra kritik i USA.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att tag i?

* Dåliga samvetet heter Liberty av Jacob Ejersbo. Säker en fantastisk roman men den har blivit liggande och den är väldigt tjock!

3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?

* På soffan på verandan i sommarstugan.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa någonstans?

* På soffan på verandan i sommarstugan - invirad i filtar.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

* Jag kanske redan läst den: Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel.

6. Vilken bok borde alla läsa i sommar?

* Jag skulle vilja rekommendera Maj-Gull Axelssons Jag heter inte Miriam. Om man inte redan läst den så är det hög tid! Har man läst så kan jag tipsa om Sommaren utan regn eller Den hand som först höll min av Maggie O'Farrell. Fina relationsromaner med identitet i centrum.  

7. Strand eller hängmatta?

* Hängmatta i skuggan

8. Deckare eller roman

* Helst båda men roman om jag måste välja

9. Favoritgenre?

* Jag gillar relationsromaner, gärna från ett land långt borta så att man kan få en annorlunda kultur och ett annat sätt att tänka att brottas med under läsningen.

10. Tagga 3 andra:

* Alla som känner sig manade - Häng på!

mässläsningen fortsätter med Conn

Sällan trodde jag att jag skulle läsa Conn Iggulden men så handlar ju den nya serien om Rosornas krig och mitt i Wolf Hall-yra så varför inte?

Stormfågel utspelar sig generationen innan kung Rickard och Cromwells tid i Wolf Hall (alltså mitten av 1400-talet) och i Conn Igguldens roman är det dags för den unge Henry VI att försöka undvika krig med Frankrike. Det ska han göra genom ett giftermål med den 12-åriga franska prinsessan Margaret av Anjou och genom att avstå stora landområden i Frankrike som brudgåva. En stor del av första hälften av den här boken handlar om de strider som utbryter när engelsmännen i norra Frankrike tvingas flytta och fly från landet de genom ett försök till fred blir tvingade att avstå. Man får också följa de två unga kungligheterna som redan som barn formas in i roller som de måste upprätthålla. Henry är lättledd och skör i sitt psyke, den tonåriga drottningen blir hans stöd och så småningom hans rådgivare i det politiska maktspelet i Towern som i sista änden leder fram till det inbördeskrig som kallas Rosornas krig. 

Om jag nu ska göra en liten jämförelse mellan de två giganterna i genren historiska romaner som jag läst så är det inte svårt att se att Conn Iggulden på ett helt annat sätt än Hilary Mantel koncentrerar sig på den fysiska maktkampen, striderna och våldet och låter det psykologiska maktspelet komma i andra hand. Jag förstår (och kan någonstans beundra) att många timmars research ligger bakom en detaljerad historielektion som Stormfågel där man som läsare ingående får beskrivet hur en brittisk pil som används tillsammans med de fruktade långbågarna skall slipas för att kunna borra sig igenom den franska riddarnas brynjor, hur skutornas rigg som fraktade människorna över kanalen såg ut och hur man bäst rengör tumskruvarna och de andra tortyredskapen så att de inte ska bli förstörda av rost. Ja, nu är jag tillbaka i våldet igen, säkert var detta ett våldsamt århundrande men jag saknar ibland vardagslivet beskrivet. Det är flickan Margarets liv som barn i borgen i Frankrike och vardagslivet som skymtar på hovet i England som fångar mitt intresse. Den balansen tycker jag att Mantel är mycket bättre på - det stora skeendet i det lilla vardagslivet. Intriger skildrar de båda, men för mig var Igguldens detaljerade våldsamheter lite för magstarka. För mycket gör att jag stänger av och skummar förbi vilket jag aldrig gör när jag läser Mantels språkligt ekvilibristiska utläggningar om det psykologiska maktspelet. Iggulden - Mantel 0 - 1 alltså.  

Förresten! Vill man ha en svensk författare som skriver fina historiska romaner där vardagen får dominera och som dessutom helt är ur kvinnoperpektiv så ska man hålla ögonen öppna för Maria Gustafsdotter. Hennes serie om Gertraud som utspelar sig i samma tid fast i Kalmar tycker jag är bra exempel på att det går att skriva en annan sorts historisk roman också.

Conn Iggulden kommer till mässan i september och vill man lyssna till honom så kan man passa på söndagen som är mässans gratisdag för seminarier:

En kejserlig berättare, söndag 27 sep kl. 12:00 - 12:45

Conn Iggulden är den brittiske före detta läraren som fick ett sensationellt genombrott med serien Kejsaren, fem historiska romaner om den unge Gajus Julius Caesars liv. I år är britten Sverigeaktuell med Solvarg, del två av romanerna om det mytomspunna och blodiga inbördeskriget Rosornas krig som skakade England åren 1455–1485. Conn Iggulden berättar underhållande om historieberättandet som gått i arv från hans irländska mamma; om hans farfars far den skotske barden; om pappan som var bombflygare ... Och så förklarar han hur man skriver historisk fiktion baserad på fakta.

Moderator: Peter Whitebrook, journalist.

Medverkande:

Conn Iggulden, Peter Whitebrook

Arrangör:

Albert Bonniers Förlag

Typ:

Seminarium

Kod:

Sö1200.4

Språk:

engelska

Ingår i entrébiljetten.

fint främmande

Mitt i granskogen hör jag savannens djur: lejon, elefanter och apor. Bredvid sitter texten som handlar om fint främmande. 

"fint främmande

främmande fint

skrämmande främmande fint

främmande

finfint främmande"

Den här installationen och många andra hör till Frihjuls konstutställning längs med cykelleden mellan Akvarellmuseet och Pilane skulpturpark. Jag klickar på gilla!

Sommarlov med Kulturkollo #hemligheter

Ja, jag vet att jag blir lite tjatig men när ordet för dagen är #hemligheter så kan jag inte förbigå Jag heter inte Miriam.

Charmen med tarmen (Giulia Enders)

Jag skriver detta lyssnandes på en högljutt knorrande mage. Eftersom jag just läst ut Charmen med tarmen vet jag att detta inte beror på att jag är hungrig utan på att tunntarmen rengör sig efter att ha processat klart frukosten. Jag vet också hur kaffet jag smuttar på rinner förbi eventuell fast föda i magsäcken genom den sistnämndas böjda form och hur matstrupens och tunntarmens anslutningar är placerade. Att jag lyckats ligga ned och dricka beror på att kaffet inte bara runnit utan sinnrikt transporterats via matstrupens glatta muskulatur. Samma glatta muskulatur kan vid behov för övrigt reversera processen utan att mina viljestyrda muskler kan göra så mycket annat än att försöka hinna till närmaste hink eller toalettstol. Och när vi ändå börjat prata om de äckliga grejorna så vet jag en väldigt massa om bajs.

Giulia Enders är en ung medicine forskarstudent och hon skriver som en ung medicine forskarstudent. Stilistiken för ibland tankarna till när brudtärnan håller sitt levnadsglada tal på bröllopet och festen börjar. Det är glatt studentikost, ibland uppfriskande plumpt, rakt på sak, naivt och klarsynt på samma gång. Och liksom i bröllopsanalogin har grunden lagts av tråkigare äldre forskare (alias brudens far som inte hann bli tillräckligt full innan talet). Man är lite omtumlad efter de 250 sidorna och min plan nu är att skumma igenom en gång till och skriva ned en topp tio lista på saker att tänka på för att hålla systemet i trim.

För ett  system är det. Enders inleder med att skriva att det på senare år hänt så mycket inom området som hon bara måste föra ut till en bredare publik trots att evidensnivån ännu är för låg för att ha gjort fullt avtryck i officiella vårdformer. De flesta har väl redan läst en del om den här boken och minns till exempel att det görs kopplingar mellan "dålig matsmältning" och psykisk sjukdom. Detta förs inte direkt i bevis, men hypotesen går ut på att det enormt sofístikerade nervsystemet som sköter mage och tarm har signalvägar där dopaminnivåer etc i hjärnan kan påverkas (i omvänd riktning kan den självcentrerade hjärnan suboptimera matsmältningen om den upplever sig lida brist på något). Och i förlängningen är det inte bara vi själva (inklusive tarmen) som bestämmer utan de kilovis av bakterier som vi lever i symbios med. Här kommer resonemang om immunförsvar, allergier och diverse sjukdomar in och hur bakterieflorans sammansättning kan hjälpa eller stjälpa oss.

Som sagt, någonstans finns en hanterbar topp tio-lista att extrahera ur Charmen med tarmen och cirkeln sluts nog när jag lyckats med detta för kanske är bokens mission att sätta in tusen förvirrade kvällstidningsartiklar om ämnet i en kontext (Giulia hade dock aldrig använt ett så skitnödigt ord utan nöjt sig med "sammanhang"). När Gästbloggarens tio råd för bättre mage, psykisk hälsa samt karma dyker upp på bloggen vet ni alltså vart ni skall vända er för fördjupning.

/Gästbloggare M

PS: Tyckte ni utläggningen om Enders språk var raljant kan jag erkänna att jag vid genomläsning av min text upptäckte att åtminstone de första styckena var snarlika hur Enders skriver.

Sommarlov med kulturkollo #blommig

den hand som först höll min - en finstämd feelgoodare!

Den hand som först höll min har allt det som en fin relationsroman ska ha. Trovärdiga personporträtt och ett språk som är alldeles lagom känsloframkallande. Inte alls kladdigt sentimentalt och inte ett dugg överlastat med klyschor skriver O'Farrell fram två olika berättelser. Den ena, den om unga rastlösa Alexandra som flyttar från Devon till London på 50-talet för att så småningom hamna i konstnärskretsar och den andra, som utspelar sig i nutid. I London bor det unga paret Elina och Ted och de har just fått sitt första barn, Elina har haft en mycket svår förlossning och är skör. I mötet med sin bebis börjar dessutom minnen från Teds barndom plötsligt komma tillbaka och utan att avslöja för mycket så har de båda berättelserna beröringspunkter.

Ofta när en bok är uppbyggd av två historier som varvas i varannat kapitel så finner jag mig sitta och längta till en av dem, jag läser den ena lite snabbt för att komma tillbaka till den som jag tycker mest om. Så är inte faller i den här fina romanen - båda berättelserna fängslar och beskriver tidsandan, frågor kring identitet och förstås hur familjehemligheter påverkar både levande, döda och nyfödda. Delvis samma teman handlar Sommaren utan regn om som jag läste förra våren och jag kan inget annat göra än att varmt lobba för Maggie O'Farrells fina romaner. Läs dem i sommar!

Det som fick mig att klicka hem boken var den mycket fina recensionen i Kulturnytt som jag hörde till frukostkaffet. Lyssna själva:

#himmel

En bok som ligger på vänt i min ljudbokshylla. 

#himmel - himlen i bay city

#himmel är Sommarlovmedkulturkollos hashtag idag och jag bjuder på en repris från 2011. Har tänjt det till himlen för att kunna tipsa om en fantastisk bok:

J

Jag minns att jag läste en text om Catherine Mavrikakis roman himlen i bay city där skribenten retade sig så på färgen som på franska benämns mauve och som återkom gång efter annan. Hur många gånger kan man skriva mauve, hur övertydlig ska man nu vara? Ja, mitt svar är att man måste skriva mauve så många gånger det bara behövs eftersom den violetta, gredelina, purpurfärgade eller grålila himlen är bokens själ. Sedan kan jag inte riktigt förstå omslaget, för mig är mauve en brungrålila nyans som inte särskilt liknar den på omslagsbilden. Detaljer?

Hur som, katolska präster bär lila mässhakar före de utför bikt och den här boken är en slags lång bikt från den nu medelålders kvinnan som genom livet bär sin egen och sin familjs historia som en kvarnsten om sin hals. Amy har för länge sedan resignerat, om himlavalvet ramlar ned, om jorden går under spelar ingen roll för det värsta har redan skett och tron på kärleken och medmänskligheten tog slut den 5 juli 1975 eller var det 1944 i Treblinka?

Inte ens de döda kan med lätthet göra sig kvitt livet. Det är svårt för dem att hitta fram till tomheten, därför att luften fortsätter att darra av deras förskrämda jämmer, och himlarna fortsätter att flytta runt deras bleka aska i världen. De döda fortsätter att leva. Och just det är de levandes tragedi..."

De naturvetenskapliga lagarna berättar för oss att "ingenting försvinner, allting finns kvar" och luften som Amy fyller sina lungor med innehåller aska från den dagen då hela hennes familj brann upp, de dagarna då hennes släkt utplånades i lägren och från partiklarna som spyr ut från de höga industriskorstenarna. Välståndet i det nya landet byggs på de smustiga utsläppen och luften som Amy andas in är mättad av både hoppet om framtid och skuggan av dåtid.

Jag drabbades av den här boken som beskriver hur förintelsen för alltid förändrade vår världsbild och hur den lämnar spår hos många generationer. Europas historia är inte bara Europas utan hela världens angelägenhet och att det får inte glömmas. På något sätt finns där ändå ett hopp om tillhörighet. Amy skapar sig en ny identitet med en egen liten familjen, dottern som symboliskt nog heter Heaven, flytten till Arizona där ökenhimlen är klarblå och Amys arbete som flygkapten lyfter henne ovan den grålila himlen. Mot en himmel där luften är lättare att andas.

Night Music - en Moyes utan varken svärta eller humor

Jag fullkomligt hulkade mig igenom Livet utan dig och småfnissade litegrand i The One plus One, uppskattade de historiska delarna i Sophies historia men blev inte imponerad alls av Night Music. Värmen i berättandet och de romantiska förvecklingarna finns där, de pittoreska och speciella miljöerna är på plats och persongalleriet bjuder upp till en feelgood-dans men där är något som saknas. Jag tog mig en rejäl funderare inser snabbt att det är två saker som fattas i Night Music: den snabba, drastiska, ironiska humorn och den bottenlösa svärtan. Det här blir helt enkelt för slätstruket för mig, allt för likt Lucy Dillon eller annan valfri romantisk brittisk författare. Inte sagt att det är dåligt, inte alls. Hantverket är gott och vill man ha en lättläst, underhållande bok till hängmattan så varför inte? Men jag skulle absolut rekommendera en annan av Moyes böcker i första hand. Det här är är en Moyes som ännu inte översatts till svenska och jag förstår faktiskt varför - det är inte tillräckligt unik helt enkelt. Det finns ett engelskt ord: bland. Intetsägande och ganska tråkig - det får bli mitt omdöme.

ingen rädder för vargen här ...

Min trädgård är mycket lockande för allehanda djur. Idag kom fru rådjur på besök och hon är totalt orädd. Med två små kid i släptåg betar hon helt sonika där  gräset är grönast och blommorna smakar bäst! Det får bli min uppmaning till alla bloggläsare inför helgen. Gör som hinden: Beta där gräset är grönast och där blommorna smakar bäst! 

färden genom mangroven

"Säga vad man vill men olyckan har sin rättvisa."

Färden genom mangroven av Maryse Condé börjar med att en gammal kvinna hittar en man död i gyttjan bredvid stigen. Det är byns främling Francis Sancher som ligger där, främligen som ingen egentligen känner men som alla samlas för att höje ett glas rom för på likvakan samma kväll.

Genom gästernas berättelser får jag ta del av de olika människorna i byn erfarenheter, tankar om den döde men också deras livs historia. Jag får lyssna till unga och gamla, människor med olika hudfärg och från olika klasser och i deras berättelser skissas ett land och dess historia fram. Condé skriver i små korta kapitel fram de olika människornas öden och de ger mig en bild av Guadeloupe med en brokig och mångkulturell historia som nu mest av allt söker trygghet och fred. Hon beskriver en by där invånarna helst av allt vill leva ostörda. Sancher kommer flyttande till dem från stora världen och runt hans liv odlas myterna, den om den spännande främligen kvävs snart av den om den hotfulle främligen och farligast är han för flickorna och de unga kvinnorna.

Det här råkar vara den andra kollektivromanen jag läser på kort tid och jag har lite svårt med det konceptet. Med nya röster igen och igen så får man liksom börja om berättelsen igen och igen och det blir inget riktigt lugn i läsandet. Jag kunde inte sjunka in i texten och bara flyta med utan läste den mer som en novellsamling där novellerna har beröringspunkter men står för sig själva. Maryse Condé är ofta nämnd i nobelprisspekulationer och jag förstår precis varför. Språket är glimrande vackert, tematiken är universell och handlingen starkt förankrad i Karibien. Jag har tidigare läst och skrivit om hennes roman Tills vattnet stiger och visst vore det inte alls förvånande om hon skulle få priset. Det är väl dags för en kvinna med kolonialt ursprung snart?

Bjuder ett sista citat:

"Ingen vet exakt vad slags materia människohjärtat är gjort av. Det uthärdar och uthärdar och sen en vacker morgon är det slut."

om icke vetekornet - av en författare som kommer till Louisiana!

Johannesevangeliet 12:24: "Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt."

Ngugi Wa Thiong'o är en av de författare som jag verkligen ser fram emot på Louisiana Literature i augusti. När man läser om hans författarskap så är det många som framhåller Om icke vetekornet som en av hans mest läsvärda tidiga romaner och den är faktiskt precis jämnårig med mig. 1967 kom alltså den här romanen ut och jag har haft ett väldigt dåligt samvete för den. Halvläst har den legat i min hylla ända sedan förra sommaren och jag kan erkänna att det här var inte en bok man skulle läsa i småportioner. Splittrad blev läsningen och någon vettig text kan jag därför inte bjuda på.

Boken börjar några dagar innan Kenyas självständighets-förklaring och några män kommer till Mugo för att be honom hålla tal vid högtiden. Han får ett uppdrag som han verkligen inte vill ha och genom romanens olika berättarröster får jag som läser allt mer grepp om varför. Thiong'o beskriver med hjälp av sin olika berättare hur Kenya blev en bosättarkoloni och hur ursprungsbefolkningen blev berövade både på sin jord och sin kultur. Motståndsrörelsen fängslas av britterna och flera koncentrationsläger upprättas. Det är Mugos erfarenheter från ett sådant som gör att han tillfrågas och det är också erfarenheterna därifrån som får honom att tveka. För mig var grymheterna som britterna begick i Kenya okänd historia - i Thiong'os självbiografiska Drömmar i krigets skugga uppfattar jag att han berättar om en kolonisatör som berövade människorna friheten men också kom med modernitet, utbildning och utveckling. I Floden mellan bergen beskrives britterna som de som försöker utplåna Gikuyustammens kultur och religion genom mission och utbildning men inte tidigare har jag läst om de brutalt grymma övergrepp som politiska fångar utsattes för. Troligen var det de beskrivningarna som gjorde att jag la ifrån mig boken den gången.

“Our lives are a battlefield on which is fought a continuous war between the forces that are pledged to confirm our humanity and those determined to dismantle it; those who strive to build a protective wall around it, and those who wish to pull it down; those who seek to mould it and those committed to breaking it up; those who aim to open our eyes, to make us see the light and look to tomorrow [...] and those who wish to lull us into closing our eyes” 
― Ngũgĩ wa Thiong’o

Afrika - Louisiana

Idag öppnar sommarens utställning på Louisiana och jag ser mycket fram emot att se den - åker förstås på Louisiana Lietarture i augusti. Titeln på sommarens stora utställning är Afrika - en världsdel som jag känner ganska väl genom literaturen. Nu blir det konstens tur.

i sista minuten - en tavla!

I sista minuten kom jag till galleriet för att se Karin Elmlunds tavlor. Utställningen var egentligen stängd och några dukar redan bortplockade men jag köpte i allafall en fin oljemålning som ska hamna i sovrummet. Vilken av de två tror ni jag valde?

#läserjustnu

Sommarlov med Kulturkollo är i full gång och hashtaggen som gäller idag är #läserjustnu
Jag har gett mig den på att läsa mycket på engelska i sommar, mitt språk håller på att förtvina. Alltså kommer:

istvillingar - S.K. Tremayne

Kirstie och Lydia är tvillingar, de är så lika att inte ens föräldrarna alltid kan skilja dem åt. De föddes en dag när världen var stelfrusen och bandet mellan dem är så innerligt, så starkt. När man som läsare kastas in i den här berättelsen hamnar man i mitt i något som gått alldeles snett. Sarah och Angus bor i London med sin lilla flicka Kirstie och Lydia finns inte mer, snart förstår man att familjen är i kris. Sarah har varit djupt deprimerad, Angus dricker allt för mycket, ekonomin är i kras och Kirstie saknar sin syster så förtvivlat så att hon ibland leker att hon är Lydia. När Angus får ärva en ö i Hebriderna med tillhörande fyrvaktarbostad bestämmer sig den lilla sargade familjen att börja om. De flyttar.

Livet på den isolerade ön blir inte enkelt och när byborna dessutom berättar att huset är hemsökt så förstärks känslan av att det är något som inte står rätt till. Kirstie känner Lydias närvaro och påstår sig vara Lydia, identiteterna kanske var förväxlade? Var det Kirstie som dog i olyckan hos Sarahs föräldrar. Var det ens en olycka? Hur bearbetar en enäggstvilling förlusten av ett syskon? Sarah bestämmer sig för att försöka förstå och livet på ön blir allt omöjligare.

Tvillingar, övernaturliga ting, spöken och utsuddade gränser mellan verklighet och dröm. Istvillingar är ännu en i raden av böcker som skulle passat in i Kulturkollos temavecka "Skräck i sommarnatten". Det är dessutom ännu en så'n där bok som egentligen inte står Anna skrivet utanpå men nyhet i Storytel och möjlighet att lyssna och läsa kombinerat avgjorde saken. En hel del i den här boken blev jag ganska irriterad på (som allt praktiskt som tycktes fungera trots att de inte hade någon el - de har ingen el men de har rinnande varmvatten inne -  alltså de hade ingen TV för de hade ingen el men de har micro som funkar utmärkt - Hallå, ska man skapa en miljö så får man göra det trovärdigt) men känslan som fanns där var speciell. Sankmarken som omger ön, tidvattnet som kommer och går, hunden som också beter sig underligt ... Sympatierna för föräldrarna svänger och det där oberäknerliga och irrationella i deras, och i flickan handlingar, gör att hela berättelsen skälver och darrar. Inget är fast - inget är beständigt.

visst låter Gotland i augusti härligt!

Oj, oj, oj. Redan i höstas började surret om en ny deckarfestival och nu vet vi att det blir Crimetime Gotland i augusti. Jag vet att ett gäng bokbloggare ska åka och det blir säkerligen en fantastisk helg. Vad kan gå fel liksom? Jo, tiden. För en lärare så är långhelgen i mitten av augusti riktigt knepig tidpunkt, samma vecka drar jobbet igång med nya arbetsuppgifter så jag kommer inte kunna åka i år. Jag sparar mig till Louisiana Literature som ligger lite senare i augusti. Så kan det gå. Man kan inte vara med överallt. (Ni hör att jag febrilt försöker intala mig att det blir säkert tråkigt ändå.)

Främlingen - målgång!

Främlingen var en utmaningsbok för mig - inte alls min vanliga genre och dessutom väääääldigt tjock. Hursom. Flera av mina Kulturkollokompisar har Diana Gabaldons roman som favoritbok och då måste jag ju pröva. Jag har skrivit om min läsning av del 1 och del 2 och nu är det dags att summera. Jag har mestadels lyssnat på den men några kapitel har jag också läst på min mobil. Jag gillar den funktionen hos Storytel när man kan växla mellan ljudbok och text. (Och nej, jag är inte på något vis köpt av Storytel för att skriva det här ...)

När jag nu ser tillbaka på 30 timmars lyssning/läsning så finns där mycket som jag gillade. Tidsresan där Claire förflyttas från 1945 till 1744 var något som jag så småningom kunde uppskatta. Hon använder sina sjuksköterskekunskaper och hjälper människor både i stort och smått. Särskilt i tredje delen där Claire allt mer börjar fundera på de moraliska och etiska aspekterna av tidresan är spännande. Ska hon försöka förändra historiens gång genom de kunskaper som hon har? Hon vet att ett stort antal människor kommer att omkomma i olika slag mellan de skotska klanerna och de engelska trupperna.Vilken skyldighet har hon att ingripa? Samtalen i den senare delen av boken, som utspelar sig i ett franskt kloster, tycker jag ger boken en dimension som jag inte väntade mig.

Miljöerna var också något som jag tycker att Gabaldon lyckas med, man kan se platserna, känna dofterna och höra ljuden. Jag vet inte riktigt hur mycket Gabaldon har researchat inför den här boken men vad jag kan avgöra så är mycket historiskt korrekt. Den liknande bok som jag närmast kommer att tänka på som jag läst är nog Grottbjörnens folk där Jean M Auel tar historiska fakta och väver in i en i grunden romantisk historia. Båda böckerna är fyllda med äventyr, intriger och sex. Jag minns att vi i slutet av 80-talet skojade om Auels böcker och sa att nu har det gått 40 sidor så då är det dags för ännu en inkastad sexscen ... Riktigt så förutsägbart är det inte här men för mig är det romantiska badet i den underjordiska källan som avslutar boken bara för mycket. Sån är jag. Svårflirtad när det kommer till romance.

på en ica nära mig!

Något suddigt foto men jag blev verkligt glad idag när jag fick syn på en ny hylla med böcker på den lilla lokala ica-handlaren. Fylld med titlar som har anknytning till ön - allt från Sägner från Sundsby till fakta om Tjörnbron. Riktigt najs!

the Diving Pool - Yoko Ogawa

The Diving Pool  - tre långnoveller av Yoko Ogawi - är en tunn liten pocketbok som jag har haft i min ägo ända sedan resan till Japan i april förra våren. Hade jag varit lite snabbare med att skriva om den så hade jag kunnat klämma in den i Kulturkollos temavecka "skräck i sommarnatten". Det här är nämligen tre riktigt otäcka berättelser som Ogawa bjuder.

Utan att bli allt för schablonartad i min text så finns där en osäkerhetskänsla rakt igenom alla tre novellerna, man vet absolut inte vad som ska hända: oförutsägbarhet och irrationalitet råder och männiksorna är svåra att förstå sig på. Med några få ord och knappa miljöbeskrivningar skissar Ogawa handlingar där känslorna är närvarande och samtidigt avtrubbade, avskärmade. Jag läste med olust och skräckblandad förtjusning. I titelnovellen The Diving Pool strövade tankarna på Bill Violas suggestiva videoinstallationer som jag såg för några år sedan på akvarellmuseet. Känslan är densamma. Otäck.

En gåtull vänskap (som jag skrev om här) är den enda boken som hittills översatts till svenska av Ogawas stora produktion. Det förvånar mig att inte någon av de svenska förlagen satsat på det här genuint spännande författarskapet.

#sommarlovmedkulturkollo

På Kulturkollo går vi in i sommarlovstempo och bjuder in till en prestigelös utmaning. Vi presenterar ett gäng sommarlovsord som alla som vill kan hänga med på. Man kan köra på blogg, Instagram, Twitter eller FB. Kolla in orden och häng gärna med oss hela sommarlovet!

rabatten utan vitt

Den ska vara så vacker - rabatten som är planterad för att tjusa vid midsommar. Det är bara det att alla vita blommor är uppätna av sniglar och rådjur ... Tant pis. Grönt, lime, blått och lila är ju också snyggt! 

bokcirkla med oss!

Första veckan i september börjar våra boksamtal på nätet igen.
Om du vill vara med så kan du passa på att läsa Otsuka under sommaren och sedan anmäla dig till vår FB-grupp. 
Välkommen!

missa inte Wolf Hall idag!

Äntligen kommer TV-serien baserad på Hilary Mantels roman till Sverige! Jag ska bänka mig och längtar efter en av BBC s största produktioner någonsin. I väntan så bjuder jag en repris på min text om boken från augusti 2013:

Tid nu att begrunda de fördrag som håller världen samman: 

fördraget mellan härskare och behärskade, samt det mellan make och maka.

Efter att ha läst 648 välfyllda sidor Wolf Hall, Hilary Mantels bookerprisbelönade roman från 2009, så är jag ganska både utmattad och imponerad. Jag tror att boken lite förutsätter att den som läser har koll på såpornas såpa - den nästan 500 år gamla historien om kampen om Englands kungatron. Kungligheterna av idag har liksom inget att sätta upp mot Henrik VIII. Det är reformation på gång i Europa och frågan om vem som ska vara kyrkans överhuvud är brännande het, i Sverige har vi en kung vid namn Gustav Vasa som ser reformationen som en chans att få kontroll över kyrkans rikedomar, i England väljer Henrik VIII en något annan väg men inte verkar det vara religiösa motiv som driver på precis. Det handlar om makt och spelet om makten är en av bokens stora teman. Jag har ibland svårt att hålla full koll på alla händelser, för mig som inte har tudortiden på mina fem fingrar blir det ibland övermäktigt. Där figurerar en fasligt massa människor som Mantel ibland stannar till vid, ibland sveper förbi och just det där att inse att man inte kan hålla koll på allihop utan bara får flyta med i texten är svårt för en som gärna vill förstå. När man insett att det är flyta som gäller så är det ren njutning!

Jag kan inte alls bedöma hur noga Mantel har hållit sig till de väldokumenterade historiska fakta men efter att ha läst intervjun i senaste Vi Läser så får jag  känslan av att det ligger många, många timmars research bakom den här romanen, det måste ju vara extra klurigt att skriva en roman om en tid som många intresserar sig för och många andra skrivit om. Det gäller att få detaljerna rätt och ändå kunna skapa något nytt och intressant, lite speciellt är det att läsa en berättelse där slutet är känt, vi vet vad som hände, vi vet fortsättningen. Det ställer stora krav på den som skriver och Hilary Mantel klarar den utmaningen med bravur!

Det är England och 1500-tal och Henrik VIII är kung, han har erövrat kronan och vill säkra sin tronföljd med en son. Hans fru Katarina av Spanien har endast lyckats föda honom ett överlevande barn, en dotter vid namn Mary. Kungen försöker att få giftermålet annullerat så att han kan äkta Anne Boleyn som i romanen beskrivs som en mycket beräknande kvinna.

Svarta ögon, något utstående, glänsande som kulorna på en kulram; glänsande och ständigt i rörelse, som om hon företar beräkningar till sin egen fördel.

Under åren som följer kommer smedsonen, numer juristen, Thomas Cromwell allt närmre makten. Han är kunnig i språk, juridik och ekonomi och genom klokhet, uppriktighet och en utomordentlig förmåga att spela maktspelet blir han snart kungens närmste man. Det är inte en lätt sits att försöka tjäna en herre som alltmer blandar samman Englands väl och ätten Tudors väl. Det gäller att skickligt spela sina kort med en kung som alltmer tappar greppet:

Det är glåmig morgon, lågt och jämntjockt molntäcke: ljuset filtreras sparsamt genom glas, i en färg som solkat tenn. Så färgstark kungen är, som kungen i en splitterny kortlek: så litet hans matta blå öga.

Som jag tidigare nämnde så får man möta oerhört många människor i den här romanen och en av Mantels styrkor är att genom några rader göra klart för mig som läser personens sätt och karaktär. T ex beskriver hon hertigen av Norfolks ilska: 

Han har varit hos sin rustmästare och prövat ut pansar och har fortfarande strödda delar på sig - sitt harnesk, sina lårskydd - och ser ut som en järngryta som skramlar mot kokpunkten.

Eller det beräknande sättet som kejsare Frans spion (Monsieur Chapuys) för sig i kungens närhet:

I det han stiger upp från bordet berömmer Chapuys maten, musiken, furneringen. Man kan se hans hjärna arbeta, höra de små klickandena som från ett invecklat lås när han chiffrerar sina åsikter till depescherna åt sin herre kejsaren.

Just den fina gestaltningen är min stora behållning av den här texten. Språket är märkbart gammaldags samtidigt som formen känns modern. Berättelsen vindlar sig fram och trillar inte alls i krönikefällan.

Den karaktär som Hilary Mantel mejslar ut tydligast av alla är förstås Thomas Cromwell, det är faktiskt så att jag ibland retar mig lite på denne allkonstnär som är omnipotent a la Guillous Arn och som själv jämför sig med da Vinci i boken. Han är en man som vill göra rätt och vill göra gott, vill vara ärlig och samtidigt är en mästare på spelet. Maktspelet. Jag får följa honom från den stund han vid femtonårs ålder rymmer hemifrån, genom kärleken till sin fru och sin familj och hur han tjänar sina herrar. Fåfängt begrundar han sitt nymålade porträtt och tycker sig se ut som en mördare. Dit har berättelsen inte riktigt kommit ännu men fortsättning följer i Bring Up the Bodies som kommer på svenska i maj 2014. Nuförtiden är begreppet social kompetens på allas läppar, den gode Thomas han verkar ha varit en mästare på den konsten och han beskriver sig själv i boken:

Jag håller alltid på att översätta, tänker han: om inte mellan språk så mellan människor. 

Provläs!

Hans Holbeins porträtt av Thomas Cromwell,  ca1533

kan det här funka?

Jomenvisst! Mrs E har gjort det igen. Hittat ngt som man bara inte visste att man verkligen behövde! 

kroppen jag föddes i - Guadalupe Nettel

Kroppen jag föddes i Guadalupe Nettel är en intensiv barndomsskildring från Mexico som man inte kan lägga ifrån sig. Med en ung flickas blick på livet får jag som läser följa med till en dysfunktionell familj i slutet av 70-talet. Hon föds med ett synfel som gör att hon blir ovanligt sensibel för intryck och hon blir som mycket liten en observatör. Att titta noga på sin omgivning, registrera och minnas blir en användbar talang. Hon utsätts också för ett antal plågsamma övningar för att träna upp sitt sämre öga, vilket också påverkar henne genom livet. Hon utvecklar en uthållighet och känslan av att befinna sig i utkanten vänds till en fördel - hon kan nämligen skriva ned sina betraktelser på ett vis som imponerar både kamrater och vuxna. Hennes vilja och talang för fotboll är inte lika enkel att förverkliga, trots att världen bli allt mer modern är könsrollerna fortfarande cementerade. Hon växer upp i OS-byn, som efter de olympiska spelen har blivit till bostäder för de besuttna och lantstället utanför Mexico City blir en fristad. Föräldrarna förverkligar sina drömmar om ett liv utan kvävande konventioner och flickan och hennes lillebror får följa med i svängarna så gott det går. 

Pappan försvinner, mamman lämnar landet för att studera i Frankrike och plötsligt måste de två syskonen förhålla sig till mormoderns sätt att leva livet - i krocken mellan det frigjorda föräldrarna och mormoderns stränga regler ska den unga flicka finna sig själv. Med en blick på sig själv, en på samhället som omger dem och ytterligare en på det komplicerade i att finna sig själv när normerna flyter så berättar Nettel en barndoms minnen. Hon gör det så skarpt och så precist att man inte kan värja sig. Hon håller läsaren i sitt våld från sida ett. 

favorit i repris: Farlig midsommar

farlig midsommar - repris från 2014

Farlig midsommar i uppläsning av Mark Levengood är dagens bidrag i mitt firande av Tove 100. Vad passar bättre att skriva om idag än den?

Katastrofen kommer till Mumindalen. Det blir allt varmare, sotflagor kommer singlande från skyn och snart börjar vattnet att stiga. Muminfamiljen tar sin tillflykt till översta våningen i sitt hus och som alltid så försöker Muminmamman att se positivt på sakernas ordning. Medan pappan drömmer om en brevpress i lava så konstaterar hon att det är tur att muminfamiljen är en sådan familj som gillar att simma. Snart förstår de att de måste rädda sig och när det kommer ett nytt hus flytande förbi tar de till flykten, med sig har de en stor grupp invånare från dalen. Särskilt den misantropiska och missförstådda Misan är en av figurerna som jag småler åt. Hennes livhållning är helt fantastiskt välbeskriven. Över huvudtaget är Farlig midsommar en bok där persongalleriet utökas, många karaktärer får ta plats. Hemulerna, filifjonkorna och hattifnattarna, lilla My och Mymlan tar form och befolkar berättelsen. Tove Jansson låter hela gruppen hamna på en flytande teater och leken med kulisser, rekvisita och förklädnader gör att karaktärerna kan kommentera sina egna roller och hitta nya. Snyggt.

Boken är precis 60 år gammal i år och ändå diskuterar den så aktuella frågor. Inte är tankesprånget långt till alla de katastrofer som drabbar människor också idag, flyktingar som kommer med båt och utmaningen att förhålla sig till en ny och främmande värld. Gruppen från Mumindalen hamnar i en förtrollad teater där inget är likt det invanda och att hitta en plats som är hemma är inte enkelt.

Nu har jag lyssnat genom nästan alla Toves böcker för första gången i vuxen ålder och jag måste säga att jag är otroligt imponerad av hennes författarskap. Finns där någon som ännu inte upptäckt hennes böcker så är det hög tid. Läs! Eller lyssna, i YLEs arkiv hittar man hela boken uppläst av Tove Jansson själv. Lyssna!

Önskar alla en härlig, och kanske lite lagom farlig midsommar!

bästa knappen!

Tackar Mrs E! 

är det viktigt med klick?

Bloggvärlden har allt mer gått in i sommarlovsmode och läsarna på min lilla hörna på nätet blir allt färre. Lite tråkigt är det att allt färre är intresserade av att klicka sig in och läsa, och då behöver jag påminna mig om att jag först och främst skriver för min egen skull. Ambitionen med den här bloggen var och är att skriva en dagbok, vill sedan någon läsa och kommentera mina tankar är det en bonus. 

Både gammelmedia och nya sociala medier är allt mer beroende av "klick". Annonser ska säljas, användaruppgifter och statistik ska säljas och snart finns hela vårt liv lagrat på en server någonstans.   Då är det befriande att faktiskt skriva på en blogg där jag kan hålla mig ganska mycket utanför det rejset. Visst har jag min blogg på en googleadress så allt jag skriver sparas och används av dem, men jag har inga annonser i bloggen inte heller kan någon påverka vad jag ska skriva om. Här är min lilla hörna där jag bestämmer. Oavsett hur många som klickar.   

Hur är det - är det viktigt med klick?

Somlor någon?

På ICA-Kvantum i Bollnäs säljer de Somlor.
Vaniljkräm och mandelmassa blandat som fyllning. Låter mycket gott!

Främlingen - del två

Alltså, jag har påbörjat en utmaning som heter duga. Jag har gett mig på att lyssna till Diana Gabaldons väldigt tjocka historiska roman Främlingen från 1991. En klassiker i genren, så mycket har jag förstått och dessutom aktuell på nytt eftersom TV-serien ganska nyligen visades, Outlander hette den.

Vad ska jag då skriva om det här? 20 timmar (av 30 inalles) Gabaldon avlyssnade och jag fortsätter att säga nja. Romansen mellan Claire och den skotske ynglingen Jamie blev ju definitivt av och i mittenavdelningen av den här tegelstenen är det romantik som gäller. Ångande sex och ett äventyr som heter duga med anklagelser för häxeri, en smula magi och en räddning av klassiskt hjälteslag. Den här boken kom ju faktiskt ut exakt samma år som min dotter föddes och jag kan tänka mig att om jag hade hittat till serien då, eller ännu bättre, att den hade funnits när jag var tonåring, då hade jag älskat den. Nu känns den liksom lite för sunkig i könsrollerna och lite för stereotyp. Jag ska lyssna klart och sedan fundera ordentligt på helheten. Återkommer om ytterligare 10 timmar ;-)

Förresten så tycker jag att uppläsaren Rebecka Hemse gör ett utmärkt jobb och jag gillar att Storytel har funktionen att jag kan läsa och lyssna om vart annat. Det är suveränt!

Alice McMallis på Kulturkollo idag

Idag skriver jag om zombier för lågstadieläsare på Kulturkollo.
Skräcktemat är annars inger för mig - besökes på egen risk!

slut som artist

Tur att man har bubbel och jordgubbar för att fira in semestern! Nota bene: namnet på cavan! 

en bok om människans viktigaste uppfinning!

Den är så fin! Boken om skriftspråket - finfin present från finaste kollegorna! De vet vad en speciallärare med inriktning språk- läs- och skrivutveckling önskar sig. 

dags för Australien i natt - bjuder fyren mellan haven

Snart dags för fotboll igen - låt oss heja på Sverige och så tipsar jag förstås om en bok också. En av förra årets finaste faktiskt!

Fyrens sken lyser upp havet och vägleder sjöfarare till trygga hamnar och fyren på Janus Rock blir Toms plats på jorden när han återvänder från kriget i skyttegravarna. Det är en avlägsen och avgränsad plats på jorden där han kan skapa rutiner och sakta men säkert återvända till ett normalt liv. Minnen och upplevelser från kriget i Frankrike gör att han har lovat sig själv att aldrig mer skada någon, aldrig glömma att vara tacksam över att han lever. På en landpermission träffar han Isabel och de gifter sig, lyckan är stor men de efterlängtade barnen föds döda. Isabel blir allt mer förtvivlad och Tom flyr in i arbetet med fyren. Putsandet av prismorna, den perfekt ifyllda loggen och lanternans utsikt över stjärnhimlens eviga rymd blir hans tillflyktsort. 

En dag flyter en jolle iland på den lilla ön mellan de två oceanerna och i båten ligger en död man och ett spädbarn. Isabel och Tom bestämmer sig för att begrava mannen och att ta barnet som sitt eget. Lucy blir ljuset i deras liv, samtidigt som Tom efter hand får väldiga samvetskval. Barnet har kanske en mor som lever, med vilken rätt kan de bara ta sig an ett barn? Mer om handlingen kommer inte här, det tycker jag att man ska läsa eller för den del lyssna. Jag hörde Anna-Maria Käll läsa och det var en bra ljudboksupplevelse.

Den fiktiva ön som M.L. Stedman har förlagt handlingen på i sin debutroman Fyren mellan haven heter Janus och är belägen mitt emellan haven och som ett janusansikte får livet på ön allt mer två sidor. De initialt goda sidorna med närhet till naturen, frihet och självständighet skuggas av känslan av ensamhet, isolation och livet med en livslögn. Tom konstaterar att det svepande ljuset som vägleder andra inte någonsin träffar ön och han känner sig alltmer vilsen. I en text om boken får jag reda på att fyren som Stedman hade i tanken när hon skrev heter Cape Leeuwin som står som ett vitt utropstecken söder om Australiens sydspets.  

Det här var en mer komplex berättelse än vad jag förväntade mig och jag tyckte mycket om på det sätt som den vill ställa oss frågorna om vad som är rätt och vad som är fel, beskriver de moraliska och etiska dilemman som människan ställs inför. Det som är gott är relativt och det som är ont kanske inte är det i alla dimensioner?  Ytterligare ett tema som jag sällan läser om, och som därför kändes angeläget, var hur de unga män i samväldet som slogs för ett land som de inte kände återvände till kolonierna mycket krigsskadade. Att det fanns platser i Europa där en hel generation unga män försvann i till skyttegravarna för att inte komma tillbaks det visste jag ju men att det fanns hela småstäder i Australien som aldrig ens fick hem några kroppar att begrava. Det hade jag inte tidigare reflekterat över. 

Riktigt fin läsupplevelse som jag rekommenderar till många, många. Luras inte av det smått romantiska omslaget och kärlekshistorien som den marknadsförs med. Fyren mellan haven är en roman som är så mycket mer än det! 

här kommer hela höstläsningen på en och samma gång ...

Först Louisiana Literature som presenterar sina författare, sedan bokmässans seminarieprogram och nu höstens böcker ... Men vänta - det ska va' sommar först! Jag ska bläddra, jag ska planera läshösten och jag ska börja beställa rec ex. Men först ska jag fira midsommar - typ. 

nu bubblar vi om Tionde gåvan

Den tionde gåvan  är den svenska titeln på Jane Johnsons romantiska roman som utspelar sig i två tider. Nutid och 1600-tal förenas genom en bok om broderier och Cornwall. Jag själv blev positivt överraskad av den här romanen men alla bokbubblare var inte lika sålda på den. Det som vi alla gillade var hur de två berättelserna snyggt tvinnas samman och hur de båda kvinnornas liv kommenterar varandra. Medelbetyget blev ändå en trea, trevlig läsning och helt OK underhållning för stunden. Jag hade väntat mig en mer förutsägbar historia och särskilt delarna som handlade om den gamla broderiboken som den unga kvinnan Cat Treganna skriver dagbok i gillade jag. Sedan är jag intresserad av konsthantverk och drömmer om en resa med tåg till Penzance så förutsättningarna finns helt klart.

Vi bestämde oss för att ta sommarlov och nästa gång vi ses så ska vi dricka afternoon tea och prata om Kim Gordons Girl in a Band. Jag hörde just ett spännande reportage om henne i Stil. Länkat var det här! 

Min sommarpresent blev två böcker som jag verkligen vill läsa.
Linda hade fyndat på secondhand!

uppladdningen inför bokmässan påbörjad!

Ett tema på den kommande bokmässan är yttrandefrihet. Ska läsa Masha Gessen.

Louisiana Literature - dags att uppdatera läslistan!

Då har äntligen de internationella författarna som kommer till Louisiana i augusti presenterats. Klart att jag ska åka dit - nu blir det bara intressant att se programmet i detalj. Ännu vet man ju inte vilka som dyker upp på lördag och söndag som är de dagar jag kan vara där iår. Jag ser mycket fram emot att lyssna på Ngugi wa Thiong'o. Honom ska jag absolut pricka in - hans böcker känner jag ganska väl efter att ha läst både självbiografin och hans tidiga romaner. Floden mellan bergen är superb! Sedan ska jag fundera på vilka av de andra som jag ska läsa in mig på. Troligen blir det Ali Smiths How to Be Both och också Richard Ford senaste novellsamling Kan jag vara Frank med dig? Måhända vågar jag mig på deckarförfattaren Leonardo Padura från Kuba eller något av Yan Lianke - Kina. Colm Toibin har jag läst och likaså Rachel Kushner så just de två kommer jag att hoppa över i sommar. Vladimir Sorokins texter är inte min kopp te så inte heller dem ger jag mig på. Däremot ska jag se till att läsa Beckomberga. Sara Stridsberg och Jonas Gardell är de två svenska författarna som dyker upp och Torka inga tårar-trilogin har jag ju läst precis när den kom. Del tre är nu på gång i Danmark - därav Gardell på besök.

En av de fina sakerna med att vara bokbloggare är att det ordnas en massa trevliga möten i det verkliga livet också. Ett som jag ser frame emot är bokcirkel på lördagmorgon på Louisiana. Breakfast Bookclub - nu får ni berätta vad vi ska läsa!