läser just nu

"Döden tar sig många gestalter i mina tankar. Oftast är den klädd i vitt, iförd en ärkeängels dräkt i vars många fickor dagens skörd av själar stoppas."

Kartor, Nuruddin Farah

en liten Shakespeare-repris

torsdag 20 november 2014

vad skulle du rädda om apokalypsen kommer?

Tisdagsutmaningen på Kulturkollo är nästan, nästan omöjlig. Om jordens undergång var nära och man kunde rädda en enda bok, vilken skulle det vara?

I Väggen som jag nyligen läste så hade kvinnan där mycket nytta av Bondepraktikan, frågan är om man skulle vilja ha med sig en praktisk fackbok eller något skönlitterärt? Handlar det om att faktiskt leva så är ju en överlevnadshandbok inte dumt. Ska själen få sitt så är det nog min samlingsvolym med Shakespeare som får åka med i packningen. Hans texter kan man läsa många, många gånger. Underhållas av, bli klokare av, njuta av och utmana sig med.

- Med anledning av att Kulturkollo har Shakespearevecka! - 

en liten helghälsning fylld av romantik

Som väl ingen missat så kör vi Shakespeare såklart som tema inne på Kulturkollo den här veckan. Ett fantastiskt välmatat tema med mängder av inlägg på bloggen, FB och Insta. Missa inte det!
Jag själv håller på med min never ending story som kallas magisteruppsats och ligger därför långt i alla sammanhang förutom på jobbet. Vad kan passa bättre att trösta sig med än en riktigt härlig romantisk film?

stora små lögner - en relationsroman från down under

Stora små lögner  är en bok som levererar precis efter förväntning. Både titeln och omslaget signalerar vänskap och hemligheter som ställer till det i de olika karaktärernas liv. Jag kan verkligen gilla när jag får det som jag faktiskt längtar efter i en feel-goodroman, bara det är att det är lite bättre utfört hantverk än vad jag trodde. Positiva överraskningar är fint.

Handlingen i korthet är som följer: bästa väninnorna Madeline och Celeste bor grannar i en havsnära förort till Sidney. De har jämnåriga barn som snart ska börja i skolan och hela romanen börjar med att det är besöksdag för de kommande nybörjarna. Då möter de en ung nyinflyttad ensamstående mamma, Jane, som de tar in i sin krets. Alla tre kvinnorna har både stora och små lögner i sitt liv som påverkar dem i både stort och smått. Vi får helt enkelt följa de här kvinnorna i deras vardagsliv och allteftersom vågar de anförtro varandra både glädjeämnen och svårigheter. Ett berättargrepp som driver historien framåt är att man ganska snart får veta att något kommer att hända på skolans frågesportskväll och visst gör det att jag läser på lite extra.

Just det spänningsmomentet är ändå inte den här bokens behållning, jag gillar mest av allt de små mötena mellan kvinnorna, deras fikastunder på strandcafét och deras samtal som gör att hemligheterna till slut blir luftade. Som troll som utsätts för ljus pyser svårigheterna ihop till små våta fläckar när de faktiskt delas med någon. 

Jag har tidigare läst  Öppnas i händelse av min död av samma författare och jag gillar, det är vardagsliv i Australien med en varm och välskriven ton och livet skildras med alla dess gråskalor. Inget är helt svart eller vitt. Överraskande bra!

tidsklyftan - en vintersaga på ett modernt vis

Idag konfererar vi om Tidsklyftan inne på Kulturkollo.
Kika in!
Jag skrev om pjäsen En vintersaga i januari om ni vill läsa lite mer om den. 

ett Shakespeareminne

Ibland tar man sig nästan vatten över huvudet. Jag hade fått för mig att jag skulle berätta om när dotter J blev den kulturtant som hon är idag men så ska man hitta fotona också. Efter ett grävjobb i diverse kuvert (detta mina vänner var innan digitalkamerans tid typ 2002) så skakade jag fram ett par foton i alla fall.

Jag minns det som igår när hon 11 år gammal gick med på guidad visning på The Globe i London och efteråt var helt såld! Att en 11-åring kan följa med rent språkligt på en sådan tur och dessutom bli så fångad av innehållet var bara det helt otroligt. Att sedan kulturintresset ökat för varje år som gått är så roligt, så roligt.

I juni åker vi till Bath, kulturtanten och jag! Då blir det Austen som gäller.

den sommaren - det var den sommaren då det var dags för förändring

Provläs!

Det är nationaldagshelg, Delphine och Denis har traditionsenligt bjudit in sina vänner till sommarhuset i Bretagne. Vädret är julikvalmigt och snart förstår jag att det här är ett äktenskap som sedan länge är slut. På något vis så ska bara den här sista sommarhelgen med gänget klaras av, sedan måste något hända. Förändring är något som nästa alla personerna i den här romanen är antingen rädda för eller längtar efter. Delphine och Denis lever det goda livet med egna ridhästar, sommarhus och två välartade barn. Det är bara det att Delphine känner sig totalt kvävd i sin hemmafruroll och Denis lever sitt liv med arbete nästan dygnet runt. Den 16-åriga dottern är snabbt på väg att bli vuxen och när hon träffar den unge mystiske mannen Dimitri på stranden så inser alla att hon snart är på väg att bryta sig ut ur familjen. Snart finns bara minnen av kärleken som en gång var, småbarnstiden då Delphine var så behövd, så ovillkorligt älskad kvar. Delphine bestämmer sig för att röja ur i huset, det är dags att städa, släppa in ny frisk luft och börja andas. 

Inbjudna på långhelgen är också väninnan Lola med ännu en ny pojkvän. Hon bär på en hemlighet som gör att hon har svårt att våga satsa på kärleken. Trogna och trofasta har däremot Nicolas och Marie varit, de lever tillsammans sedan 25 år och har båda svårt att hantera åldrandet. Hon är skådespelerska som numer bara erbjuds roller som mormor, han lider av en värkande höft som på något vis är ganska praktisk att skylla på. Så bjuds det då in till firande och som i ett kammarspel får vi följa de tre parens invanda dans. Någonstans anar de nog att det är en era som är på väg att ta slut men de vill inte riktigt acceptera det ännu. 

Veronique Olmi har med sin fina relationsroman den sommaren skapat en stämning som känns som en tryckkokare, mitt i julihettan behövs det bara en mystisk ung man som dyker upp och ventiler börjar pysa lite varstans. Jag tyckte mycket om den här mycket franska romanen, det är något visst med berättelser som utspelar sig på en begränsad tid och på en avgränsad plats, jag är särskilt förtjust i miljöerna. Jag har länge drömt om att åka till Bretagne och snart måste det bli av! 

böcker på vänt ...

Inte blev det mycket läst i Holland så läshögen väntar! 

Shakespeare - 6 pjäser

6 pjäser är Ordfronts praktverk där de samlat just 6 populära pjäser. Nu ska jag inte ens låtsas att jag läst den här fina jubileumsutgåvan men med ett innehåll som består av Romeo och Juliet, En midsommarnattsdröm, Hamlet, Othello, Kung Lear och Macbeth så är förstås succén given. (Alltså jag har läst pjäserna alla men inte just nu och inte just i den här samlingen och att de är klassiker är ju helt utan tvivel). Jag tycker extra mycket om den pigga gula färgen på omslaget som kommer att göra att boken sticker ut i hyllan, att det sedan finns ett fint vävt band á la psalmbok att lägga vid favoritstället är en fin detalj. I samband med jubileumsutgåvan tillgängliggör Ordfront även 12 pjäser som e-böcker och man kan ju börja fundera över varför mer än 400 år gamla pjäser på blankvers så totalt kan uppsluka en modern människa?

Kanske helt enkelt för att de handlar om frågor som aldrig någonsin blir inaktuella: kärlek, mod, ärlighet, vänskap, svek, makt och död. Och hur man ska hantera det där som kallas livet.

Kulturkollo inleder sitt nya veckotema just idag och visst är det Shakespeare såklart!

äntligen mandelblom!

Då har jag äntligen sett orginalet av tavlan som jag använt som inspiration till min bloggdesign. Där är det plommonblom men same same. Förra gången jag besökte van Goghmuseet så var mandelblomstren utlånade till New York. Idag var de på plats men inte tillåtna att fota. Det fick bli den här varianten istället, de är vackra blommorna! 

en smula litteraturanknytning också

Lördagseftermiddagen ägnades åt en stadspromenad i litteraturens tecken.

Steglitsan av Donna Tartt utspelar sig delvis i Amsterdam och på detta hotell bodde hon under flera månader under skrivandets gång.

Oavnpå en av Amsterdams finaste bokhandlar finn en lägenhet som författare kan få komma till.
Eleanor Catton är en av de som bott där. 

Med en scen i den gamla kyrkan inleds romanen Miniatyrmakaren.

Spinozastaty

En perfekt pannkaka med både salt och sött inledde promenaden. 

when in Amsterdam

Lördagen har spenderats på stan, både i sälllskap med Breakfast Bookclub och en sväng på egen shoppingtur. Isande vindar från polartrakterna gjorde dagen till en frusen upplevelse men med fint sällskap funkar det mesta. Pannkakor, tulpaner, stadsvandring med guide och pitstop med öl och bitterballen. Och så bokinköp förstås. Typ så var min lördag. Imorgon blir det van Gogh! 

vilka holländska författare är aktuella just nu?

Några tips från en bokhandelsanställd tjej som jag pratade med idag. Ingen av dem fanns på engelska :-(

Keukenhof

Lite tantvarning är det att tillbringa mer än en halv dag för att titta på lökväxter men jag är så glad att vi pkte på utflykt till Keukenhof. Fantastiskt vackra planteringar och tänk så många olika sorters tulpaner det finns. Tulpanfebern bröt ut och väl tillbaka i Amsterdam köpte jag 30 lökar som ska planteras på landrt. När jag gick runt där i parken fick jag också knivskarpa minnesbilder av postorderkatalogen som fanns i mitt barndomshem. Man kunde beställa lökar från Keukenhof och jag minns hur jag älskade den där katalogen. Jag klippte och donade och gjorde collage med bilderna. Nån annan som minns de där katalogerna? 

det här är namnen - aktuell roman från Nederländerna

Idag skriver jag om den här ruggigt aktuella romanen på Kulturkollo.
Välkommen dit! 

sisådär 15 000 steg

hanns med på eftermiddagen dag 1 i Amsterdam. Otroligt vackert väder och en stadsmiljö som är oslagbart vacker! 

Anne Frank Huis

Förhoppningsvis har jag och Linda landat säkert och fint i Amsterdam vi det här laget och vi kommer att Instagramma bilder från resan på Kulturkollos konto. Kanske, kanske så kommer vi också att kunna besöka Anne Frank Huis redan idag. Jag delar här med mig mina intryck från det besök som jag gjorde 2012:

En av höjdpunkterna på Amsterdamresan var förstås besöket på Anne Franks Huis som ligger längs med Centralkanalen. Det var en högtidlig och nästan vördnadsfull känsla att se den fina utställningen som ville lyfta fram människorna som en gång gömt sig i gårdshuset. Självklart handlade det om Anne men också medhjälparna fick berätta sin historia. Efter att ha passerat de gamla kontoren och gått upp för den branta trappan kom vi till rummen som var små och mörklagda. När man kikade upp mot vinden och fick syn på vindsfönstret med en kastanj utanför kunde jag genast känna glädjen i att se en flik himmel. Annes dagbok med rutiga pärmar fanns där i en monter och flera collage av texter projicerades på väggarna. Värdigt och en oförglömlig upplevelse. Härligt var att se också museishopen var en bokhandel, böcker och vykort trängdes på väggarna. Såklart var jag tvungen att köpa en souvenir i form av en fotobok men minnet av besöket kommer säkerligen finnas kvar längre än boken. Oförglömligt.

För alla som har lust att besöka Anne Franks gömställe kan jag tipsa om www.annefrank.org där kan man gå på en virtuell tur i museet, beställa böcker och beröras av en ung flickas öde i krigets tid.

polarnatt - inte riktigt min grej

Nja, jag är inte såld på Frida Skybäcks romaner om systrarna Stiernfors. Nu har jag lyssnat på Polarnatt och visst är det en habil historisk roman, spännande handling och lagom mått romantik men jag fastnar inte riktigt i den här serien. Kanske är det så enkelt att jag överdoserat på historiska romaner det senaste eller så är det frökenlivet på herrgården i Skåne som inte riktigt lockar.

Nåväl, jag hade en trevlig och helt kravlös stund med boken och ibland får det helt enkelt vara gott nog.

magnolians tid är nu!

Turen hem från jobbet gick via magnoliorna i Trädgårdsföreningen. Helt OK omväg! 

där uppe är det tyst!

En riktigt bra holländsk roman:
Däruppe är det tyst.
Läs mer på Kulturkollo!

flicka med pärlörhänge - konst och litteratur i skön förening

På torsdag reser jag till Amsterdam och passande nog (som av en slump - eller kanske inte precis en slump alls) är Kulturkollos tema för veckan Nederländerna. Jag är väldigt sugen på att ta en tur till den pittoreska staden Delft och blev än mer så när jag lyssnade på Flicka med pärlörhänge härom veckan. Tracy Chevalier har med sin historiska roman gjort det där som riktigt bra böcker gör. Hon har skapat en plats i en tid som man helt uppslukas av och som man sugs in i.

Griet är sexton när hon får tjänst hos den berömde målaren Vermeer. Hon ska ta hand om den växande barnaskaran, gå ärenden till marknaden och sköta familjens tvätt. Och städa mästers atelje där tablåeer är uppbyggda. Målningarna tar många månader att slutföra och Vermeers fru, som hade med sig pengarna i boet, tycker att hennes konstnärsman ska arbeta lite fortare. Snart utökas Griets uppgifter med att blanda färger och att stå modell, något som Griets religiösa familj inte alls gillar. Familjen Vermeer är dessutom katoliker och bor i den del av staden som en god calvinist inte ens skulle besöka.

Jag hoppas kunna besöka Delft på fredag. kanske, kanske dyker det upp mer om Vermeer här på bloggen då. Tills dess, läs boken, om nu någon händelsevis skulle ha missat den här bästsäljaren. Lyssna också på Tracy Chevalier berätta om konstverket här:

svammel på en söndag

För två år sedan upplevde vi sakura på plats i Japan.
Jag är faktiskt lite förtjust i den där funktionen på FB som påminner en om minnen.
Man får bara helt enkelt förtränga att FB-servrarna har allt för mycket data om mig och mitt privatliv ...

Nån gång ska vara den första.

Nu har jag då alltså inte bloggat på flera dagar, jag som bloggat minst en gång per dag i nästan sex års tid. Det beror helt enkelt på att orken inte finns. Det jag läser är just nu utvalt för att passa i något av temana på Kulturkollo och utöver läsandet så har jag fullt sjå med att fixa mitt jobb och mina studier. Pollentiden är min tröttaste tid på hela året och då får man helt enkelt prioritera. Just nu är det kulturkollo som blir vald framför min lilla fina privata plats på nätet. Så får det vara fram till sommaren, då kommer Och dagarna går ... igen. Lovar! 

Imorgon börjar Kulturkollo läser - då ska vi prata om Miniatyrmakaren sedan reser Linda och jag till Amsterdam på torsdag. Då ska det väl kunna bli lite spännande bilder på Kulturkollos instagram och kanske, kanske något litet inlägg här också. Jag ser fram emot att träffa BBC igen och njuta av ett vårfint Amsterdam fullt av tulpaner! 

Håll ut och ha fördragsamhet med mig på den här bloggen så kommer bättre tider. Typ i mitten av juni eller så.

norrsken - en historisk roman med romancevarning

På vår kulturkollohelg i Halmstad så kom historiska romaner på tal och jag talade mig (som vanligt) varm för Maria Gustafsdotters böcker. Jag blev då tipsad om Frida Skybäcks romaner som bland annat utspelar sig i/runt Lund på 1840-talet. Sagt och gjort, ett boktips kan man ju inte motstå så jag började lyssna till Norrsken.

Huvudpersonen heter Cecilia och hon är mamsell på Rosenlunds herrgård i Skåne. När berättelsen börjar återvänder hon till hemmet från en utlandsvistelse och eftersom hon är syskonskarans äldsta så inleds försöken att få henne bortgift genast. De två yngre systrarna deltar gärna i sällskapslivet men Cecilia drar sig undan och vill helst skriva på sin bok. Hon drömmer om att bli författare och kunna ge ut sin bok på ett förlag. Verkligheten är en annan och snart hittar familjen en lämplig friare, hennes tröst är den lille brodern Benjamin som hon håller oändligt mycket av. Dessutom dyker hennes ungdomskärlek upp igen och Cecilia blir allt mer förvirrad. Hur ska hennes framtid se ut? Kan hon påverka den på något sätt?

Oj då, hur kom jag att läsa en så romantisk roman? Jomensårråatt jag har fått väldigt trovärdiga tips om att nästa del i serien Polarnatt ska vara väldigt mycket mer historia än romantik och eftersom jag litar på mina tipsare så lyssnar jag vidare. Får väl se Norrsken som en lättsam och ganska lättviktigt preludium till det fortsatta läsandet om systrarna Stiernfors.

veckans tema är högläsning

Jag har läst högt så länge jag kan minnas, som liten för min syster och senare i livet för egna och lånade barn och många elever. Senast häromdagen hörde jag en liten elev som sa: Det bästa med skolan är när Anna läser...

Några riktiga favoriter har jag som jag återkommer till på begäran:

Vinga på Villovägar av Gun I.Jacobson

Shrek - allas Skräck av William Steig

Amos och Soma av Ulf Stark

Mio min Mio av Astrid Lindgren

Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Trollvinter av Tove Janson

Jättehemligt av Barbro Lindgren

Skämmerskans dotter av Lene Kaaberböl

Godnatt Mr Tom av Michelle Magorian

Alex Dogboy av Monika Zak


En av mina mest populära litteraturaktiviteter med elever genom tiderna är bokbloggandet och det saknar jag nu när jag arbetar mer med specialläreriet. Kul. Kul. Kul med litteratur.

fiskarmännen - en roman om en familj

Vissa böcker blir bara inte lästa i tid. Chigozie Obiomas roman Fiskarmännen har lockat mig ända sedan den blev nominerad till Man Booker 2015. När den sedan tog sig in på den korta listan så blev jag ännu mer sugen och så bestämde vi att ha tema Afrika på Kulturkollo. Då skulle jag minsann läsa och skriva om en av årets finaste romaner. men icke. Igår var Chigozie Obioma i Stockholm på Internationell Författarscen och änterligen blev då boken utläst. Och nu omskriven. Kors i ...

Det är 1990-tal i Nigeria och i centrum för berättelsen finns de fyra bröderna med Ikenna som äldste son. Berättaren heter Benjamin och är 9 och han är likt den bibliske namnen yngst i skaran. Fadern har börjat arbeta i en stad långt borta och kommer hem varannan helg, när hans auktoritet inte längre är på plats tar sig barnen friheter. De bestämmer sig att gå ned till den förbjudna floden för att fiska och väl där drabbas familjen av en förbannelse. Sakta men obönhörligt leder händelsen till att familjen starka gemenskap bryts upp. Utifrån en familj skildrar Obioma det nigerianska samhällets förändring och vad som händer när traditioner och normer som kittat samman en familj, eller ett land, löses upp.

Falkeneraren är namnet på kapitlet där jag som läser inte längre behöver undra över vilket förhållande Obioma har till Achebe. De är både författare som skriver på engelska med en stark förankring i sin igbo-kultur och språket som Obioma använder är rikt på den muntliga traditionens ordspråk precis som Achebes (länkar till min text om Guds pil för den som vill läsa mer om just det). Ungefär en tredjedel in i den nigerianske författarens debutroman kommer den då - blinkningen som inte bara är en snygg blinkeliblink utan befäster en tydlig koppling mellan Fiskarmännen och Allt går sönder. Ingen behöver längre tveka.

Turning and turning in the widening gyre The falcon cannot hear the falconer;     

Things fall apart; the centre cannot hold; Mere anarchy is loosed upon the world,    

The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere The ceremony of innocence is drowned;    

The best lack all conviction, while the worst    Are full of passionate intensity.

korta listan är kommen

The shortlisted books are as follows:

Cynthia Bond: Ruby
Anne Enright: The Green Road
Lisa McInerney: The Glorious Heresies
Elizabeth McKenzie: The Portable Veblen
Hannah Rothschild: The Improbability of Love
Hanya Yanagihara: A Little Life

min fantastiska väninna - Elena Ferrante

Äntligen recensionsdag för en av årets riktiga boksnackisar. Jag skriver om den inne på Kulturkollo. Välkommen dit!

en sista vy

Mycket nöjd och trött lämnar jag Halmstad. Fin och lagom stor stad där kulturen är synlig i stadsbilden. Vi har planerat ett fint kommande halvår för finaste Kulturkollo och bland annat har vi bestämt oss för att bli mer aktiva på insta. Följ oss gärna där @kulturkollo

livet enligt Hildy Good

Livet enligt Hildy Good var en sådan där bok som jag lyssnade på mest av en slump. Den dök upp på Storytel och passade helt enkelt bra att varva med och jag är glad över att jag klickade på play.

Hildy är en fastighetsmäklare i New England som bott i den lilla kuststaden hela sitt liv. Vid dryga 60 år har hon två vuxna döttrar, ett litet barnbarn och en ställning i den lilla småstaden. Hon delar kontorsfastighet med psykoterapeuten Peter och säljer exklusiva hem till rika människor från storstäderna på östkusten. Konkurrensen har blivit allt hårdare och ska man vara ärlig så har väl Hildy schabblat bort en och annan affär på grund av spriten. Numer har hon slutat med drickandet förutom vin då, som hon dricker i smyg i källaren. Ett av paren som just flyttat dit är miljardären med sin unga konstnärliga fru Rebecca och snart blir Hildy god vän med henne, eller är det vänner de är? Hildy vill gärna ha någon att dricka ett glas vin med och Rebecca vill ha någon som intresserar sig för henne, saken kompliceras när Peter blandas i i historien. 

Jag läste någonstans att Ann Leary delvis använt sina egna erfarenheter kring alkoholism in i sin roman och det är ingen smickrande bild som tecknas här. Minnesluckor, sociala fadäser och fyllekörningar som sätter andra i fara gör att man ganska snart förstår att det inte handlar om ett litet glas vin utan om ett missbruk som hela tiden förnekas och förringas. Gamla vänner, döttrarna och Peter, alla oroar de sig för Hildy men att leva ett nyktert liv är inte enkelt. Som läsare irriterar jag mig på Hildy samtidigt som jag både känner igen mig i henne och bryr mig om hennes väl. Gott betyg på en roman! 

Livet enligt Hildy Good är inte självklart och enkelt, det kräver både disciplin och mod för att kunna levas på ett ärligt vis. Det här är en feelgoodroman med väldigt mycket svärta som är lättläst utan att på något vis vara lättviktig eller insmickrande.