syndabocken - dags för Emma Sköld igen

Syndabocken av Sofie Sarenbrant är den sjätte delen i serien om poliskommissarie Emma Sköld. Hon och sambon (och kollegan) Nyllet är husvakter i Bromma åt Emmas syster som flyttat med sin familj till Spanien. Romanen börjar med att Emma nattar sin lilla dotter och när hon kommer ut i vardagsrummet så har Nyllet tänt ljus, dukat fram godsaker och går ned på knä. Är Emma redo att förbinda sig, villig att satsa på ett stabilt familjeliv med sin kollega?

Den välmående villaidyllen har drabbats av en serie inbrott och när en ung pojke hittas mördad i en av villorna så drar spekulationerna i grannskapets FB-grupp igång. Pojken hittas av familjens städerska och har hon, eller några av alla de andra gästarbetare som gör livet vackert och skinande rent för den som kan betala, något att göra med den ökade brottsligheten i området?

Emma och Nyllet blir satta på att utreda mordet och bakom de vackra fasaderna i Bromma hittar de ett och annat som de inte förväntar sig. Syndabocken är en lättläst svensk deckare i samma stil som många andra, inget extra men heller inte på något sätt dålig. Välskriven, tempofylld, lagom mått av komplikationer i relationer, kommentarer kring samtidsfenomen som hur lätt drev som kan uppstå på social medier osv. Helt ok tidsfördriv en onsdag i maj!  

Måste bara påminna om att just den här sortens deckare bygger på att man läst de tidigare delarna, man lär känna karaktärerna efter hand och det krävs nog för att de inte ska bli allt för platta. Sedan kan jag erkänna att jag är glad över att Emma i slutet av berättelsen verkar bestämma sig för att ta det lite lugnare, alla de hemskheter som hon utsatts för i den här serien är inte mänskliga. Vem som helst skulle behöva lite extra vila efter såna strapatser.

mässa eller inte mässa?

Förra årets bokmässa var en annorlunda upplevelse med demonstrationer och fokus hamnade på annat än litteraturen. Jag funderade på om jag verkligen skulle gå All In på mässan i år, är det månne dags att pausa?  En försmak av den kommande mässan fick vi så smaka idag när bokmässan släppte sitt seminarieprogram. Och det finns många, många programpunkter jag hann upptäcka redan vid den första genombläddringen. Seminarierna är fler än någonsin och dessutom är det fokus på de längre och mer fördjupade samtalen vilket passar min smak.

Visst blir det mässa för mig i år igen, där finns så många spännande samtal som jag vill höra, så många möten med andra bloggare och litteraturälskare att se fram emot. Som alla andra år här på bloggen så kommer det bli ett gäng inlägg taggade med bokmässan 2018 kontinuerligt under sommaren. Jag planerar delvis mitt läsande efter vilka författare som kommer och säkert kommer där också en samling recensioner (och repriser på sånt som jag redan läst som passar in). 

På släppet idag så fick vi ta del av ett samtal mellan Tomas Bannerhed som släpper en ny roman i september - Lugnet - och Caroline Ringskog Ferrada-Noli vars roman Rich Boy jag nyligen läst. Just oväntade samtal mellan författare är något som jag ser mycket fram emot under mässan, dessvärre så var det lite svårt att höra i den skramliga miljön för ett par läraröron. Synd. Vilken tur att seminariesalarna på mässan är väldigt lugna och tysta så att även en kulturtant hör. 

manglade dukar och vikta servetter - svensk feelgood i småstadsmiljö

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg är den första delen i en feelgood-serie som utspelar sig i, och runt ett sekelskifteshus i Huskvarna. Felicia har länge levt med sin man och arbetat som lektör och när hon utan förvarning blir lämnad måste hon försöka skapa sig ett nytt liv. I bodelningen får Felicia hyreshuset på Vättergatan 4 och snart lär hon känna sin grannar. Med en tom lägenhet och ett lika tomt bankkonto börjar hon fundera på sin framtid.

Parallellt med den nutida berättelsen får vi följa Nanny, som kommer som barnflicka till det fina huset i Karlshamn i tidigt 1900-tal. Hon kommer de fyra barnen nära och särskilt fäster hon sig vid den lille gossen Felix, en känsla som kommer att bestå livet ut.

De två berättelserna vävs så småningom samman och gillar man svensk feelgood med historisk touch så är det här riktigt mysig läsning.  Möbler och inredning, lite romantik och oväntade vändningar i småstadsmiljö gör det här till en lättsam roman perfekt till hängmattan i sommar!

sommar på den lilla ön i havet - ny Jenny Colgan

Det närmar sig semestertider och då kommer självklart ännu en feelgood-roman skriven av Jenny Colgan ut i handeln. Dags alltså för den första delen i serien om den lilla ön i havet utanför Skottlands kust. Det är behagligt vilsamt att läsa Colgan, man känner igen sig i konceptet och man känner sig trygg med att hon kommer att låta karaktärerna få det ganska bra så småningom. I Sommar på den lilla ön i havet återvänder Flora till sin barndoms ö, ön som hon lämnat för livet i storstaden London. I sitt arbete som assistent till en höjdarjurist får hon i uppdrag att resa till Mure för att övertyga kommunstyrelsen om att just deras amerikanske klients önskningar skall uppfyllas.

Så reser Flora då tillbaka till ön, hon har inte varit där sedan hennes mor gick bort och kvar på gården är hennes far och bröder. Hon bävar för att möte sin familj och ortsborna igen och inte blir det lättare när hon märker att tiden stått märkligt stilla på den lilla ön i havet.

På bokmässan i höstas fick vi en exklusiv intervju med Jenny Colgan och hon själv framhåller ihärdigt att hon skriver för att underhålla och att hon vill bidra med verklighetsflykt. Det är ett förträffligt och hedervärt uppdrag som hon lyckas med i bok efter bok. Ja, man gissar ganska snabbt hur det kommer att gå men jag köper grejen. Mys-lit mer än chick-lit. Slutet gott, allting gott!

morsdag idag

Vill man glädja sin mamma riktigt mycket så ger man en gåva som gör andra gott.  I morsdagspaketet ingick produkter som räddar nyfödda barns liv. Riktigt fint!

Uppmaning i student och kalastider: Köp ett paket som räddar liv nästa gång som du ska ge en present!

en novell till mor ...

Vad kan passa bättre som gåva till mamma på söndag än en fin presentask med noveller från fyra fantastiska författare? Jag har läst Malmsten, Thorvall, Stenberg och Brögger i novellix-tappning och de valda novellerna har åtrå och erotik som ett gemensamt tema. Så där vidare upphetsande kan man väl inte säga att någon av texterna är och det är för mig det gemensamma temat kring hur förväntningar på hur kvinnan ska upprätthålla eller utmana den roll som hon tilldelats som är den spännande läsningen. De kvinnor som försöker ifrågasätta, eller handla utifrån sina behov och önskningar är obekväma, blir obekväma för omgivningen och börjar ifrågasätta sig själva. Vem är jag som har anspråk? Skuld och skam följer huvudkaraktärerna och ett sätt att hantera det på är att bli likgiltig, ett annat är att göra revolt, ett tredje är att kompromissa och så kan man förstås handla förnuftigt och rationellt. Läsningen väcker många tankar om kvinnans förväntade roll, hur mycket kan man egentligen välja sitt liv?

Stort tack till Bokomaten som skickade de snyggt formgivna novellerna i sin vackra ask i present. Tack!

PS. Det är i Thorvalls novell Olle som man hittar ett av hennes mest kända och omskriven citat:

"Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig.
Jag minns alla mina älskare och hur det kändes att ta på dem."

PPS. Vad tycker ni om att det är nakna män på omslagen? Bu eller bä? 

Chiharu Shiota på konstmuseet

Just nu pågår en utställning av den japanska konstnären Chiharu Shiota på Göteborgs konstmuseum  och den väcker starka känslor. Hon arbetar i många olika material men mest spektakulärt är förstås hennes skulpturer som hon gjort med garn. Som en slags tredimensionella teckningar bygger hon miljöer som man kan varandra i och båtarna som hänger från talet i det vita rummet får mig att tänka på människors behov av att resa någon annan stans. Oavsett hur bräcklig farkosten är så kliver man i, och här finns bara tomma skal kvar. Var människorna finns vet man inte. 

I den röda utställningshallen förstärks känslan. Som i en katedral eller i en vänthall står stolarna och de har varit tomma så länge att spindelväven, eller blodådrorna  helt snärjt in dem. Människorna är saknade och försvunna. Mycket sevärd utställning! 

dags för Crimetime Specsavers Award igen

Nomineringarna för årets Crimetime Specsavers Award kom idag och som tidigare år så kan man rösta på deras hemsida. Crimetime har i år flyttat från Gotland i augusti till Göteborg i september och det återstår att se om Crimetime blir ett spännande tillskott till bokmässehelgen eller bara drunknar i all det andra bruset. Ett särskilt Crimetimepass har introducerats och kostar 600 kr för hela helgen så hoppas nu att deckarfantasterna hitta dit! 

ÅRETS NOMINERADE TILL ÅRETS DECKARDEBUT:

Priset delas ut till en ny stjärna på deckarhimlen. Förutom berättelsens fängslande kraft bedömer juryn hur författaren har lyckats hitta sin publik och ser gärna att boken tillför något nytt till spänningsgenren. Och de nominerade är:

Niklas Natt och Dag, 1793, Forum

Elisabeth Norebäck, Säg att du är min, Polaris

Pascal Engman, Patrioterna, Piratförlaget

Bettina Bieberstein Lee, Korpsystrar, Blad by Bladh

Stina Jackson, Silvervägen, Albert Bonnier förlag

Förra årets vinnare var: 

Annabelle - Lina Bengtsdotter

Annabelle av Lina Bengtsdotter är en riktigt lovande deckardebut som ger läsaren så mycket mer än en kriminalgåta att lösa. I Gullspång bor den unga flickan Annabelle, hon är sjutton och på väg mot vuxenlivet. Hon räknar ned till studenten då hon äntligen skall kunna lämna den lilla instängda håla som hon bor i. Hon pluggar för framtiden och festar hårt med kompisar däremellan och en juninatt kommer hon inte hem. Snart förstår hennes föräldrar att något hänt henne. Den lokala polisen får hjälp av Missing People och specialstyrkan NOA från Stockholm kallas in. Har Annabelle blivit mördad? 

Till Gullspång kommer så kommisarie Charlie Lager, och för henne är det inte lätt att ta sig an just det här fallet. Hon lämnade själv orten som tonåring och har aldrig återvänt. När hon nu tvingas göra det så måste hon också konfrontera sina minnen av en barndom som hon i många år försökt att förtränga. Trots alkohol, tabletter och för mycket hårt arbete har hon inte lyckats glömma och resan tillbaka blir också en resa tillbaka i tiden. Till Lyckebo, med körsbärsskogen, sjön och mamma Betty. 

Lina Bengtsdotter skildrar det lilla samhällets psykologi så förtvivlat väl, det gör ont i mig att läsa. Troligen för att jag på många sätt känner väl igen mig både i Charlies och Annabelles situation, i små samhällen runt om i landet står ungdomarna samlade kring kiosken och tristessen dämpas med alkohol, hierarkierna är tydliga och drömmarna leder alltid, alltid bort. Ibland ger skola och litteratur en utväg men viktigast av allt är att jobba och tjäna pengar så snart som möjligt. I min egen klass 9 var det fler än hälften som slutade att skolan efter nian, det fanns jobb för alla. Jag själv var en av de få som läste en treårig teoretisk linje och tog studenten. Gullspång är i all statistik en av de fattigaste kommunerna i södra Sverige, låg utbildningsnivå, höga ohälsotal och inte oväntat ett stort stöd för SD. En flyktingförläggning skymtar förbi i den här romanen, kanske kan man gissa att det dyker upp fler brott i trakten som behöver förstärkning från Stockholm?

Likt Ninni Schulmanns reporter Magdalena Hansson som återvänder till sin hembygd efter jobb och utbildning i Stockholm kan Charlie Lager i framtiden ta sig an ett antal brott, om det är tänkt att bli en serie vill säga. Hoppas det, jag kommer att läsa nästa del! 

sveas son - en bitande och underhållande analys av folkhemmet

Med risk för att få halva Kulturkollo på halsen så ska jag nu skriva att jag tyckte förfärligt mycket om Sveas son av Lena Andersson. Andersson har ett sätt att på största allvar och med obeskrivligt gott humör beskriva det 1900-tal som börjar med att Svea som fyraåring säger adjö till sin far som reser till Amerika och slutar med att Sveas barnbarn Elsa doktorerar i humaniora. Jämnårig med folkhemmet, 1932, är Ragnar. Sveas son och Elsas far, som är mannen som av samhället fostras in i tron på moderniteten, ordning och reda och staten som en institution som vet medborgarnas bästa. Ragnar arbetar hårt, vill inte ligga någon till last och uppskattar precision och räta vinklar. I en sund kropp bor en sund själ och han lever för rutiner och disciplin. Han tränar sina två barn (en pojke och en flicka som normen föreskriver), strukturerar upp i föreningarna han sitter i styrelsen för och fruktar mest av allt att avslöjas som obildad.

Så kommer 80-talet, Palme mördas och de nyliberala vindarna blåser i kungadömet Sverige. Inget är sig längre likt och inte ens barnen vill hålla på med sport längre. De vill studera. De vill ta sig in i den där världen dit Ragnar aldrig känt sig välkommen. Sveas, Ragnars och Elsas livsresor liknar mångas som jag känner och det är säkert därför som jag roas mycket av den fenomenala tonträffen i de olika genrationernas livsvärldar. Man kan, om man är lite kritiskt lagd, se den här texten som allt för mycket idé och allt för lite roman men jag köper det.

Precis som med Ester Nilsson så har Andersson hittat en människa som kan personifiera något som behöver belysas och som faktiskt behöver diskuteras. Det här är en bok som landar väldigt bra ett valår och när jag läser i tidningen att SD nu har lika många väljare som socialdemokraterna så tänker jag att det någonstans handlar om att många väljare är besviken på det folkhem som blev, det som de trodde de varit med och byggt upp finns inte längre. Lyssna gärna på Lena Andersson när hon var i babel. Det var en intressant intervju! Den gjorde så att jag läste boken, det tycker jag att många ska göra!

Skulptur i Pilane 2018

Så har jag då gjort premiärturen till Skulptur i Pilane. Utställning öppnade igår och jag ska erkänna att jag var rejält nyfiken på årets innehåll. Det är alltid något extra att komma tidigt på säsongen när träd och buskar ännu inte riktigt kommit igång, sedan förändras upplevelsen i takt med att naturen slår ut och när ljungen sedan blommar i augusti så är det en mycket annorlunda omgivning som konsten befinner sig i. Något alldeles extra är det också att komma precis i öppnings- (eller stängnings) tid. Då han man parken nästan för sig själv och lugnet är stort och skönt på de forna gravfälten. Ett tips från coachen alltså, kom klockan 9 när det öppnar :-)

För att ni ska planera in ett besök under sommaren är givet. Årets skulpturutställning är något extra, jag tycker det var så fint att skulpturerna i år inte bara samspelar med naturen och oss som tittar utan också med varandra. Former, färger och material kommer igen och placeringen är på flera ställen gjord så exakt att skulpturerna på en gång kommer i samspråk med varandra. Jag visar här ett urval:

The Egg av Hedvig Bergman och Anna av Jaume Plensa.

Olika leka bäst av Kent Karlsson

Connected - Disconnected av Hanneke Beaumont och Anna av Jaume Plensa

Observant och Stepping forward av Hanneke Beaumont

Stepping Forward av Hanneke Beaumont

Holding On och Change of Direction av Maria Miesenberger

Björnarna av Laura Ford (notera automatvapnet hos ledarbjörnen ...)

Pool av Tony Craig

Earth av Ida Koitila

Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason

Peter Lennby har under vinterstängningen arbetat hårt och gjort parken mer tillgänglig med ordentliga trappor och spänger, anlagda grusvägar och räcken att hålla sig i. Gott så för alla som behöver en mer anpassad park men lite av känslan - den där att man hittar otrolig konst i en fårhage och mitt uppe i ingenstans i en skreva i berget - har gått förlorad. Just nu, när det är nygjort så sticker det ut och påverkar upplevelsen men när virket grånat och ogräset börjar spira i gruset så försvinner nog den känslan. Jag ska, som alltid åka ett par gånger till i sommar till Pilane som ligger bara några kilometer från sommarstugan på Tjörn. Hoppas ni tar en tur, och hojta då så att det blir fikastopp hos mig på vägen! 

rich boy - Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli är en sån där roman där jag pendlar rejält under läsningen. Åååå så totalbra och nja, lite för pretto, lite för konstruerat. Där finns meningar som man bara vill gömma och lägga i en liten ask och språket är osentimentalt och granskande på ett sätt som både skapar distans och ruggig närhet.

Romanen börjar i efterkrigstid med att den unga Gully, begåvad dotter till en korgmakare, gifter sig med den besuttne och välutbildade bondsonen och de bosätter sig på Lidingö. Villan har pool och barnen kommer planenligt. Så dör maken och Gully får fullt upp med att överleva, barnen får klara sig själva. Orken för omsorg och kärlek finns inte längre kvar. Så växer Marianne upp, hon söker sig till psykologistudier där hon träffar den karismatiske Kaj. Tiden är slutet av 60-talet och Kaj tror på fri kärlek och lever livet så som han önskar, vad Marianne och den lilla familjen behöver är inte särdeles intressant. Det trauma som drabbar dem påverkar Marianne i grunden och när paret får en dotter Annika, så växer hon upp som ett maskrosbarn med två föräldrar som inte förmår vara vuxna. Romanens tredje tidsplan är nutid. Annikas liv i Stockholm är komplicerat, hon lever med en man som ger trygghet och stabilitet och när han lämnar henne så blir hon helt vilsen. Mönstret som grundlagts under flera generationer kommer igen, oro, ångest och rastlöshet blir den dominerande känslan. Tre hyperbegåvade kvinnor som inte klarar av att hantera livet, och det är emellannåt mycket jobbig läsning. Man vill bara skaka om dem, önska att de ska välja vägar som är bra för dem. De skaffar sig strategier för att kunna hantera livet men de innefattar inte att ta hand om varandra, hjälpa varandra vilket smärtar.

Karaktärerna och språket, miljöerna och drivet i berättandet är helt i min smak men så är det helheten då. Jag kan lite genomskåda tanken med att man följer de tre generationernas kvinnor - som alla träffar eller gifter sig med en man som är från en annan klass än de själva - och deras känsla av utanförskap när de inte klara av de förväntningar och outtalade koder som de möter. Klassresenären behöver ha en extra styrka för att kunna finna sin plats och den har ju alla de här kvinnorna på sätt och vis. De utbildar sig, de fyller sina dagar med arbete och prestationer, söker bekräftelse i män som de beundrar, men har tappat bort varandra på vägen. Kanske blir det spåret lite för mycket för mig.

På babel i söndags så hade de ett temaavsnitt om 1968 och det rekommenderar jag alla att se. Samtalet mellan CRFN, Åsa Moberg och Henrik Berggren var både spännande och intressant.

i äppelblommens tid - mellan himmel och hav

Äppelträdet på landet blommar som aldrig förr och att sitta och läsa under det har idag varit som att vistas i en väldoftande humlesurr med äppelblomskonfetti som bonus. Passande nog så var boken jag läste en feelgood som utspelar sig i äppelmiljöer i Kivik på Österlen. Mellan himmel och hav  av Anna Fredriksson är enligt säljtexten den första delen i en trilogi med samlingsnamnet Pensionat Pomona. Den skildrar tre generationer kvinnor i en familj som av olika anledningar tappat kontakten med varandra. Så dör en äldre släkting och farbror Åke har meddelat sin sista vilja i ett ljusblått kuvert. Så förs då de tre kvinnorna samman och tvingas att mötas. Det blir inte enkelt och scenen när de ses för första gången på Åken begravning är riktigt bra. Magvärken är total när man läser. Anna Fredriksson är en av de skickligaste svenska författarna i genren lättsamma och samtidigt allvarliga relationsromaner och hon har ofta familjen och familjehemligheter i fokus. (Minns Sommarhuset till exempel som också börjar med en begravning btw)

Miljöerna på Österlen gör att man charmas lite extra och man får lära känna både konstnären Vanja, hennes dotter Sally och dotterdottern Josefin på ett sätt som ger mersmak. De är alla kvinnor av sin tid och bär alla med sig en känsla av att bli övergivna och lämnade. Kan de bryta det som präglat dem i generationer, finns det möjlighet att börja om?

Vilken tur att det här verkar bli en serie, jag ser fram emot att läsa mer om Pensionat Pomona.

varvet idag

Idag invaderas Göteborg av löpare och folkfesten brukar vara riktigt härlig. Vädret ser ut att bli perfekt men för mig är varvet förstås väldigt mycket Magnus. Han har sprungit många, många gånger och den röda vattenflaskan var hans sällskap under hela sjukdomstiden. Färskt vatten i den fylldes varje kväll inför natten och det var standardrutin. Nu ska jag inte hänge mig åt ältande men man kan undra varför den där lömska sjukdomen inte för ett år sedan berättade för kroppen och oss att M inte mådde bra. Förslagsvis genom att inte orka varvet på vanlig tid ... 

För ett år sedan sprang alltså Magnus en halvmara på en av sina bästa tider. Hur är det ens möjligt? Med tanke på hur värdefull tiden blev så hade fem månaders tidigare upptäckt troligen gjort skillnad. Så var det sagt.

Hoppas nu alla löpare idag får en fin runda, jag själv skall åka till landet och titta på äppelblommen. 

Patrick Melrose - nu på HBO

På HBO kan man just nu se den tokhyllade serien Patrick Melrose med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Jag ska absolut se den - kanske redan i helgen om inte vädret är allt för strålande. Passar på att påminna om mina texter om böckerna - min favoritdel är nog så här i retrospektiv den första Glöm det. Dåliga nyheter. Visst hopp, Modersmjölk och Till slut  fullbordar den mycket läsvärda kvintetten. Nu får vi se om TV-serien funkar, någon av er andra som sett? 

vi firar våra nabor! En norsk läslista!

Jag läser ganska mycket från Norge, sisådär 10 titlar per år vilket gör landet till ett av mina vanligaste i statistiken. Orsaken är enkel, det finns många riktigt bra författare i vårt västra grannland och nu kommer en liten tipslista med favoriter från de senare åren. Jag tycker absolut att ni ska läsa:

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

En modern familj av Helga Flatland

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Ugglan dödar bara om natten av Samuel Björk 

Valfri deckare av Jörn Lier Horst - min favorit är nog Jakthundarna

Årstidskvartetten av Karl-Ove Knausgård - min favorit är Om våren

Vill man kolla in alla mina boktips från våra nordiska grannar så har jag en tag Norden. Klicka på den så vips! 

tränar i trädgårdar

Den här våren har jag besökt parker och trädgårdar som aldrig förr men premiärturen till Liseberg klarades av idag. De har trädgårdsdagar just nu och stora delar av parken var fylld av blommor och trädgårdstillbehör till salu. Idéträdgårdar fanns det också men det är ju parkens egna planteringar som är så otroligt fina om man kan komma så här på våren. Rekommenderar verkligen alla att ta en tur, kan man komma vardag innan kl 15 när resten av parken öppnar så får man garanterat en lugn och mycket vacker upplevelse.

nej och åter nej - Nina Lykke

Nej och åter nej av Nina Lykke är den omtalade romanen som har recensionsdatum just idag på den norska nationaldagen. Hipp hipp för alla er som har den kvar att läsa!

Det skadar säkert inte att vara medelålders med vuxna barn när man läser för iakttagelserna och skildringen av tiden mitt i livet är så väldigt mycket mitt i prick. Ingrid och Jan är det välutbildade medelklassparet som varit gifta i 25 år, pojkarna bor kvar hemma och livet går helt enkelt på rutin. Ingrid arbetar som lärare och hon är allmänt less på både jobbet, Jan och de bortskämda sönerna. På Jans arbete finns också den yngre kvinnan Hanne som känner den biologiska klockans tickande och Jan drömmer om ett liv med Hanne men steget från en dröm till verklighet är inte självklar.

Så får man följa de tre huvudpersonerna under händelser i livet som för många är lätta att känna igen, livskriserna när allt känns trist och tråkigt och man helst av allt vill något annat än de man har  varit återkommande samtalsämnen i vår lilla familj och bland vänner. Vad är det med människan som gör att man så sällan är riktigt nöjd? Som sagt, så gäller det huruvida man vågar agera på missnöjet eller bara bekvämt låter tiden gå. Jag gillar Ingrid. Så var det sagt ...

Med humor och sylvass blick för det allmänmänskliga punkterar Lykke det välordnade medelklasslivet och jag kan inte annat än ansluta mig till hyllningskören och uppmana alla att läsa!   

blå - nytt från Maja Lunde

Blå är Maja Lundes andra bok i hennes planerade dystopiska kvartett som alla ska konkretisera vilka konsekvenser klimatförändringarna kan får för mänskligheten om vi inte tänker till och förändrar vårt sätt att ta hand om vår jord. Vatten är temat för den nya romanen och precis som i Binas historia berättas det i tre olika tidsplan. Boken börjar i nutid, den sjuttioåriga Signe lastar sin båt Blå och seglar söderut. I lasten har hon något alldeles extra och hela företaget är en avancerat planerad hämnd.

Signe och hennes käre träffades som ungdomar och det är romanens äldsta tidsplan. De växer upp tillammans, lämnade båda den lilla orten i kanten av fjället för att studera och de återvände sedan till sin hembygd. För Signes far, och för Signe är fjället, glaciären och älven som rinner genom dalen mycket viktiga och när vattenkraftverket skall torrlägga älvfåran delas bygden i två. De som önskar arbetstillfällen och modernitet och de som vill värna naturen kommer inte överens.

Framtidsberättelsen i den här romanen skildrar ett Europa där vattnet har försvunnit helt, torkan breder ut sig och bränderna går inte att stoppa. Människorna flyr och samlas upp i läger och några av flyktingarna är den unge David som har med sig sin fyraåriga dotter. De har kommit ifrån resten av sin familj och väntar uthålligt på dem i ett av uppsamlingslägren. Läget blir allt mer akut och de söker sig från lägret för att leta efter mat, de finner ett övergivet hus som de kan vistas i. Där finns också en igenstängd båt på en ställning som blir David och dotterns dröm om att kunna åka därifrån, bara vattnet kommer i kanalen. Bara regnet börjar falla.

Det är ett delat Europa som vi anar i den här berättelsen, Södra Europas befolkning är på flykt och de länder där regnet fortfarande faller vill inte ta emot de stora flyktingströmmarna. På det viset så är Blå en tydligare kommentator av samtiden än den tidigare Binas historia. Lättläst och spännande, vackra miljöskildringar och gripande skildrings av livet i ett flyktingläger är det som stannar kvar efter att jag läst klart. Vattnet är viktigt för berättelsen, helt klart, men det känns som att Lunde i sin nya roman vill bredda sin berättelse något och placera den mitt i samtiden. Jag ser mycket fram emot att läsa nästa bok som, om jag uppfattade henne rätt i Babel, ska handla om utrotningshotade djur.

jubileumsdag idag

Tänk att den här lilla bloggen nu varit igång i åtta år. Det som startade som en enkel dagbok på nätet, för att påminna mig om att dagarna inte bara går ... har nu blivit något mycket mer. 6553 inlägg hittills och många hundratusen läsare har lett till kontakt med andra bloggare och fantastiska nya vänner. Huvudsakligen är det här numer en läsdagbok men privatliv, resor, trädgård och natur letar sig fortfarande in. Tack alla läsare, hoppas att ni fortsätter hitta hit till min hörna av det stora internätet! 

vill du vinna en välskriven pusseldeckare?

Så kan det gå, i min postlåda idag kom ett inbundet exemplar av Jessica Fellowes Mysteriet på Asthall. Nu har jag precis lyssnat på ljudboken så mitt ex söker ett nytt hem. Kommentera här i inlägget innan söndag den 20 maj kl 12 så lottar jag en vinnare under söndagseftermiddagen. Väl mött!

mysteriet på Asthall - Mitfordmorden

Mysteriet på Asthall  av Jessica Fellowes är en traditionell brittisk pusseldeckare som utspelar sig i överklassmiljö strax efter det första världskriget. Berättelsen har sin utgångspunkt i ett autentiskt brott, en krigssjuksköterska blir mördad på ett tåg på väg till Hastings. Hon har avslutat sin tjänstgöring och är på väg till en stilla pensionärstillvaro vid kusten när hon hittas död. I London bor den unga Louisa som drömmer om ett annat liv än att tvätta i olika hushåll. Hennes mor som nyligen blivit änka har svårt att försörja dem och när Louisa ser en annons om att familjen Mitford söker en barnflicka så söker hon platsen. Snart har hon blivit nära den äldsta systern Nancy som drömmer om att bli författare och som finner mordet på sköterskan spännande, vad hände egentligen? Det dröjer inte länge förrän de båda flickorna är rejält inblandade i mordgåtans lösning.

Det som Fellowes gör i sin roman är att hon blandar välkända fakta, som det autentiska mordet och medverkan av den välkända familjen Mitford, med ren fiktion. Vilket kan vara spännande om man har lite koll. Som icke-britt så tillför det inte särskilt mycket men det sätter ändå in allt i en tid och kontext - tänk Downton Abbey. Samhället förändras i grunden efter världskriget, klassgränser luckras upp och det moderna livet knackar på dörren. Som extra krydda har författaren placerat stor del av handlingen på familjen Mitfords gods på landet utanför London och familjen är inblandad i brottet och brottets lösning och visst funkar det. Lite Agatha Christie-känsla, lite Downton Abbey och så de berömda systrarna Mitford på det. Långsamt och ganska stilla berättat, mycket målande miljöbeskrivningar och som sidohistoria en skildring av det första världskrigets fasor.

Jag tänkte en hel del på Sarah Waters Hyresgästerna när jag läste,  det är förresten en riktigt bra roman som tål att påminnas om!

och dagarna går ...

Allt just nu går på beting. Jag måste bestämma mig för allt som ska göras. Lite sorgligt är det att dagens höjdpunkt är att gå de där 10 000 stegen som jag bestämt är minimum. Spelar pokémon som en liten motivationshöjare och försöker hitta en ordentligt maffig raid varje dag.  För att få lite variation på mina rundor så har jag köpt mig en alldeles nyutgiven bok med 182 olika tips på promenader i och runt stan. Tänker mig att jag ska försöka bocka av en eller ett par nya varje vecka. Vad tror ni om Göteborgarnas nya promenadguide? 

binas historia - Maja Lunde

För någon vecka sedan såg jag babel med Maja Lunde och påmindes om hennes dystopiska romaner som konkretiserar klimatförändringarna på ett sätt som man inte kan värja sig för. På Norges nationaldag är det recensionsdatum för hennes senaste roman Blå som handlar om vatten. Binas historia handlar, som titeln tydligt signalerar, om bin. Pollinerande insekter är otroligt viktiga för att de grödor som vi människor odlar skall ge de skördar som vi behöver för att överleva som art.

Binas historia är en tredelad historia där vi får följa tre olika familjer i tre olika tider. William är den frösäljande familjefadern i 1800-talets England som helst av allt vill studera insekter. Han får en tanke om att han vill förbättra binas kupor så att det blir lättare att både skörda honungen och hålla koll på samhällena så att de mår bra.

I nutid möter vi den amerikanske bibonden som reser runt med sin lastbil för att pollinera fruktodlingar, så drabbar bidöden och hans livsverk ser ut att bokstavligen dö ut. Framtidsberättelsen är placerad i Kina, bristen på insekter har lett till världssvält och konflikter. Den lilla kinesiska familjen är slavar som lever hela sitt liv för att pollinera fruktträd. När den lille sonen oförklarligt blir sjuk så hittar mamma Tao en bok från länge sedan som kan ge henne ledtrådar till vad som hänt. Det historiska perspektivet är viktigt och jag gillar extra mycket att berättandet spänner över flera hundra år, en ren framtidsdystopi hade jag nog inte läst men nu så blir det här både intressant och spännande.

Maja Lunde skriver lättläst och välformulerat om svåra frågor, visst vet man att vi lever under en tid där klimatet ändras och visst försöker jag att åka kollektivt och tåg för att döva det värsta dåliga samvetet. Lunde gör klimatförändringarnas konsekvenser tydliga och de landar mitt i vår vardag. Ingen kan göra allt men alla som har en trädgård kan hjälpa insekterna lite extra. Att låta gamla torra träd stå, inte städa för noga så att barkhögar och annat får sin plats eller fixa ett enkelt insektshotell. Plantera också en nybörjarrabatt som lockar insekter så bidrar vi alla med att hjälpa de superviktiga insekterna att överleva, föröka sig och sköta vår pollinering!

och idag är det kamratmöte igen ...

Idag är det Magnus födelsedag och kamraterna möter Norrköping hemma. Bilden är från ett år sedan när Magnus och Jonna reste till Norrköping för att se bortamatchen tillsammans. Två nöjda på läktaren - ett år och ett liv sedan. 

hipp hurra!

Den senaste veckan har vi på flera olika vis tagit avsked av Magnus, först hade vi minnesstund och några dagar senare urnsättning. Idag är det så hans födelsedag och man kan ju fortsätta skriva hyllningar och minnesord vecka ut och vecka in för så mycket saknar vi honom. 

Idag kommer då ett annat sorts inlägg. Magnus var synnerligen ointresserad av sånt han inte brydde sig om, typ blommor. Han kunde namnet på en (1) gul blomma och det var kabbeleka. Detta enbart för att han blivit uppvaktad med den hela sitt liv, den växte i bäcken i Aröd och blommade alltid till födelsedagen. Om det var en vit blomma så körde han med rölleka. När jag en gång visade honom röllekan så sa han typ att ja, den är ju vit. Vi talar här inte om en människa som inte hade förmåga att komma ihåg och minnas, han mindes liksom bara sånt som var nödvändigt. Typ alla låttexter på alla vinylskivor han någonsin ägt, alla matcher som han någonsin sett IFK spela och väldigt många citat ur favoritböcker. Släktingars födelsedagar, geografiska platser och hålla ordning på papper och räkningar. Ointressant. 

Just nu är jag i vår sommarstuga och där blommar körsbärsträdet för fullt. Trädgård var Magnus också totalt ointresserad av, när han fick trädet i födelsedagspresent så var han sur i veckor. Hur kan man ens komma på idén att köpa något sånt till honom? Nu blommar det så otroligt vackert till hans dag att vi inte kommer kunna följa hans vilja att såga ned det. Han har tjatat om det i flera år med argumentet att det skymmer solen för grannen ... En uppgift i sommarstugan tog Magnus trots allt på allvar varje år: getingbekämpningen fick full fokus. När jag igår skulle leta efter något annat så hittade jag tre (3) fulla burkar med gift. Nu ska jag bara krypa upp under taket och riva ned de påbörjade bona också så är liksom helgen fulländad. Jag ska plocka en bukett kabbelekor, sitta under körsbärsträdet och lyssna på insekternas surr, dricka min kopp kaffe och fira dagen på bästa sätt - hipp hurra! 

och där står grannen ...

Idag skriver jag om oväntat besök inne på Kulturkollo. Välkomna dit!

mitt hjärtas oro - nominerad till årets bok

Årets bok 2018 är ett pris som Bonniers bokklubbor håller i och jag brukar försöka läsa de flesta av de nominerade. I år hade jag läst hälften av böckerna och så småningom kommer det repriser och reflektioner kring dem. Idag presenterar jag istället Malou von Sivers Mitt hjärtas oro som jag lyssnat på i författaruppläsning och det är nog en roman som jag inte skulle läst om det inte var för att den var nominerad.

Nu är jag mycket glad över att jag tog mig an den här berättelsen som börjar med att en kvinna besöker sin döende far. Hon har tagit avstånd från honom och inte besökt honom på flera år men nu är det sista chansen att på något sätt försonas. Hans humör och våldsamma sätt i familjen har präglat hela hennes liv och hon är nyfiken på hur han i sin  tur formats. Så börjar romanen, med att vi får följa den lille gossen Axel och hur han som äldste son förväntas för faderns firma vidare. Han uppfostras med våld, lojalitet och plikten framför allt och drömmarna om framtiden måste kväsas. Han gör det som förväntas av honom och när han själv gifter sig och får barn så har han svårt att bryta det invanda mönstret. Inte ens när han träffar sitt livs kärlek är det enkelt att följa det som hjärtat vill. 

I romanen berättar von Sivers till viss del sin egen familjehistoria och idén till romanen väcktes i samband med hennes sommarprat 2016. Det är en roman om en familj och hur arv och miljö fortplantar sig genom generationer, men det är också en roman om den vilsenhet som många har beskrivit när klassamhället och traditioner luckras upp. Axels far är en man som skapat sin egen förmögenhet genom hårt arbete och när sonen önskar studera kolliderar de olika idealen rejält. Den rädsla för utbildning och förakt för bildning som han representerar är inte ovanlig att möta trots att det gått ett helt sekel sedan Axel var barn. 

Malou von Sivers debutroman ger helt klart mersmak. Vad jag förstår kommer det ytterligare romaner om familjen, de ska jag absolut läsa. 

bara du - spänningsroman

I Bara du  har deckarförfattaren Ninni Schulman växlat spår till spänningsgenren. Pål och Iris lever båda ensamma och när den en dag lägger märke till varandra i tunnelbanespärren så börjar det som skall bli en relation fylld av omsorg, kärlek och instängdhet. Så mycket mer om handlingen kan man inte skriva om den här romanen utan att röja det som driver berättelsen framåt men jag kan avslöja att det är spännande ända fram till slutet.

Schulman varvar olika tidsplan, nutid blandat med tillbakablickar och hon varvar också berättarrösten. Vartannat kapitel berättas av Pål och vartannat av Iris och det gör att läsaren hela tiden ligger före, man vet hela tiden an aning mer än de två huvudpersonerna vilket gör att man känner sig lite lagom smart. Jag lyssnade på ljudboken och där lästes de olika kapitlen av två olika uppläsare. Det var ett både spännande och snyggt grepp.

Jag lyssnade girigt på hela boken men ... Jag saknar reportern Magdalena Hansson och miljöerna från Hagfors i Värmland. Jag gillade absolut att läsa Bara du men den känns lite inspirerad av amerikanska författare typ Gillian Flynn och tidigare har Schulman skildrat de svenskaste av svenska företeelser som jag lättare personligen kan relatera till.

se magnolian!

Djupt djupt inne i sorgens mörker,
glimmar en annan sorts glädje fram

en allvarligare glädje,
i grunden besläktad med sorg.

Se magnolian! Den blommar nu.

(Barbro Lindgren)