vänta - dagens soundtrack

Idag har Lalehs nya skiva gått på repeat här på morgonen. Besynnerligt välbekant och allsångsvänliga  texter samtidigt som jag, som alltid, blir helt glad av att lyssna. Hennes turné startar snart och jag kommer att nynna på låtarna mest hela sommaren. 

i oxögat - roman om när glasbruket kom till Dåvedshult

I oxögat av Ida Andersen är en helt nyutkommen roman som skildrar livet i den lilla bygden runt Dåvedshult, Ekeberga, Småland. Det är 1740-tal och pigan Sissel och drängen Eskil fattar tycke för varandra. Midsommarnattens möte gör Sissel gravid och de två är paret som vi får följa under några år. När de framåtsträvande adelsmännen bestämmer sig för att satsa på nymodigheten glas och börjar bygga ett glasbruk i socknen så ruckas den sociala rangordning som hittills rått. I bondesamhället var en dräng en dräng men nu finns det plats för dugliga hantverkare och Eskil är duktig på att arbeta med trä. Han blir städslad till arbete på hyttan och där möter han de tyska glasblåsarna som kommit för att bygga upp verksamheten. Under tiden som Sissel strävar med småbarnen hemma på torpet så möter Eskil så en ny modern värld. De två blir i romanen själva bilden av hur bondesamhället möter den gryende industrialismen. Deras vardagsarbete, lojaliteter med matmor och bondefamiljen de hyr torpet av blandas med glasbruket Kostas grundande och greppet fungerar riktigt bra.

Andersen skriver i efterordet att hon baserat sin roman på verkliga händelser och det märks att hon kan sitt ämne verkligt väl. Historiska romaner kan ibland tyngas av att författaren vet så enormt mycket om sitt ämne och helst av allt vill berätta allt, den fällan undviker Andersen och hon skapar istället två huvudpersoner som man känner med och man vill att det ska gå dem väl. Strävsamma och arbetsamma utan någon annan brist än att de är fattiga, och jag började som så ofta fundera på den historiska kontexten. Romaner om industriernas framväxt i Sverige har jag inte läst så många.

Göran Redins serie om Lövberga, Vibeke Olssons serie om Bricken är två exempel. Stad-serien av Fogelström kan höra dit också men mer? Vilka fler kan ni tipsa mig om? 

stadsdel i förvandling

För ett tag sedan så togs de första spadtagen till de nya skyskraporna som skall byggs i grannskapet. Det byggs nästan dygnet runt och det är spännande att följa projektet (jag hör det kan man utan överdrift säga och jag antar att det där byggljudet har kommit för att stanna länge). När jag passerar på väg till jobbet så har jag mest börjat fundera på hur alla som skall jobba i husen skall ta sig dit och hem. Kollektivtrafiken är knökad som det är och hållplatserna är en bit bort. Inte kan alla komma körande med bil ... Någon har säkert tänkt, jag tänker att jag får inbilla mig att jag bor på Manhattan. Typ. 

bockarna och berättandet

Det här inlägget har jag tänkt skriva i flera veckor men så går tiden. Mast av allt vill jag skriva för att själv minnas och kanske kan det arbete som vi gjort med de allra yngsta eleverna inspirera någon ... 

Under terminens sista månad så bestämde vi oss för att sätta fokus på det muntliga berättandet. Vi i det här fallet är undervisande lärare i år 1 samt Sva-lärare och speciallärare och vi samarbetade kring temat. Grymt samarbete leder fram till riktigt bra undervisning! Vi satte ett mål att eleverna skulle utveckla sin förmåga att muntligt berätta en saga med tydlig inledning, handling och slut. Till hjälp hade vi åter igen (sekvens) bilder. Eleverna har skrivit berättelser till sekvenser under våren och nu skulle vi då berätta. Första sagan blev De tre bockarna Bruse och vi började med att dränka elevren i olika versioner: tre olika bilderböcker som vi läste med dokumentkameran på, dramatiserade versioner i filmform, sång och så sagan berättad av oss vuxna. 

Så fick eleverna bilder att använda, de skulle återberätta sagan med hjälp av de utklippta bilderna och när de tränat två och två så fick de berätta för en vuxen. Under tiden de väntade på sin "vuxentur" så färglade de en målarbild och skrev några meningar till. Det var superroligt att se hur alla barn tog sig an berättandet och hur de dramatiserade sagan med både kroppsrörelser och ljudeffekter. 

Nästa lektion började med en liten minilektion om hur sagoberättare gör för att sagan som de berättar skall bli riktigt spännande och intressant att lyssna på. Vi vuxna berättade sagan och använde berättarknepen - sedan fick eleverna pröva. Samma saga igen - men använda knepen som vi tränat. Stor skillnad och sagan blev mindre en animerad film och mer en muntlig berättelse där beskrivningar av vad som hände kom med på ett bättre sätt än tidigare. 

Lektion två återberättade eleverna också sagan skriftligt. Fantastiskt duktiga elever har vi och de fick alla med inledning, handling och avslutning. 

Lektion tre använde vi samma upplägg på lektionen men vi hade bytt saga till De tre små grisarna. Där såg vi den animerade filmen från Disney, läste olika versioner och eleverna berättade igen till sekvensbilder. Varje gång eleverna återberättade så skattade vi deras förmåga i ett skattningsprotokoll och det var spännande att följa deras utveckling. Det är moderna att prata om differentierad undervisning just nu, det har jag hällt på med i 20 år och kort sagt innebär det att man designar uppgifter där alla elever har möjlighet att utvecklas på just den nivån där de befinner sig. Vi jobbar tillsammans, språkar tillsammans och lär av varandra (tack alla f d kollegor som gjort det tänket till vardag). På ett kort tema om en knapp månad kunde vi se en fenomenal utveckling hos många elever. Verkligt passade arbetsområde på vårterminen i år 1! 

mässlängtet börjar gro!

Igår släpptes programmet för årets mässa och det ser fantastiskt ut. Fler internationella gäster, feelgood-scen, Crimetime och tema Sydkorea bland annat. Lovande! Jag var helt enkelt för jagad och trött för att orka på på släppet på FOLK men jag hade gärna bubblat en stund om bara huvudet hade varit med mig. Så är det för många lärare i slutet av maj och så får det vara. Det blev yoga istället. Lugnare, helt klart. Jag har jobbat heltid hela det här läsåret och det är precis vad jag klarar av. Mycket folk, mycket ljud eller oväntade händelser triggar igång stress och hälsan är fortfarande skör. 

Men, med det sagt så kommer jag förstås att gå på mässan också i år. Och när semestern kommer så ska jag förstås skriva och läsa med inriktning mot mässan programpunkter. Det ska bli skoj!

Häng med här på bloggen - jag taggar med Bokmässan 2019.  

#126 going on #127

Inspirerad av Linda på Enligt O så klickade jag i en lästhittillskarta (appen jag använder heter been). Enligt den så har jag läst böcker skrivna av författare från 126 länder hittills. Jag försöker aktivt att välja några nya länder varje år men så ambitiös som Feministbibliotekets Hanna kommer jag aldrig att bli. Hon är snart i mål med sin jordenruntläsning. Hurra för henne! Jag själv är för otålig för att leta upp litteratur skrivna av författare från små pytteöländer men visst måste jag plocka några av länderna i Amerika i år.

Jag för statistik över min läsning varje år och nu är jag inne på mitt tionde år här på bloggen. I år har jag läst böcker från 22 olika länder. Jag brukar landa på runt 40 olika och så blir det säkert också i år. Runt 160 titlar totalt brukar det också landa på. Övervikt på svensk, brittisk, nordisk och nordamerikansk litteratur blir det alltid och i botten är litteratur från Syd- och mellanamerika. Likadant varje år!

Vill man ha tips på böcker som vidgar ens läsning geografiskt så är Världslitteratur.se  alltid ett hett tips. Där kan finnas ett och annat tips här på min blogg också och jag påminner om att i högerkanten finns de kategoriserade i världsdelar.

Mot land #127!

skamvrån av Sofie Sarenbrant

Skamvrån av Sofie Sarenbrant är del sju i serien om polisen Emma Sköld. Det börjar med att Emma går tillbaka till jobbet efter mammaledighet och att hon sätts på att undersöka försvinnandet av en känd radioprofil. Spåren leder till Dalarna, men vad har han gjort där? Han har ingen anknytning dit allas och ändå är det där hans mobil senast har registrerats. I trakten finns ännu ett ouppklarat försvinnande och kanske kan de ha något samband?

I ett flickrum i Bromma sitter Emmas systerdotter Julia, tretton, och är förtvivlad. Hennes bästis är nu kompis med någon annan och kanske kan en utmaningslek få kompisarna att ta henne tillbaka? När också hon försvinner så börjar Emma att fundera, alla som anmälts försvunna har haft depressioner eller mått dåligt.

Sofie Sarenbrant skriver lättlästa deckare som blandar in olika samtidsfenomen och just den här gången handlar det om psykisk ohälsa och unga flickors utsatthet. Man gillar polisen Emma och hennes kollega Nyllet, det är lite lagom spännande och emellanåt ganska klaustrofobiskt och man lyssnar gärna vidare (förutom att inläsaren är min absolut värsta så jag fick emellanåt pausa ... ) för att man vill ju veta att det går bra för både poliser och offer. I Emma Sköld har Sarenbrant en polis som håller för åtminstone ytterligare ett fall. Tror att serien kommer att fortsätta, jag kommer att fortsätta läsa. 

svajpa rätt - nätdejting för medelålders

Samma dag som jag raderade mina konton på Tinder och Happy Pancake så fick jag erbjudande om att att läsa Pia Halls lilla bok Svajpa rätt. En handbok för de som vill sätta igång med nätdejting i medelåldern kanske kan vara på sin plats för en medelålders änka som helt tröttnat på de där sajterna? Erkännas ska att jag raderade mina konton för att jag helt enkelt inte är intresserad av att träffa någon,  då kändes det oschysst att ha konton. I korta kapitel så går författaren genom vilka olika dejtingappar som finns, hur man kan utforma en annons, hur man väljer bilder, vad man kan chatta om och hur man så småningom gör för att bestämma en verklig träff.

Det här är en lättläst sammanställning för nybörjaren och kan säkert vara en praktisk pepp-bok för de ovana som vill bege sig ut på dejtingmarknaden. Egentligen står där inget som man inte förstår med lite sunt förnuft. Samtidigt har jag sett så många konstiga annonser så visst finns det ett behov av en handledning att hålla sig till för den som känner sig osäker. Det råd som Pia Hall ger i slutet av boken är väl egentligen det enda man behöver tänka på. Var ärlig, var hygglig - så blir det bra. Såg Katarina Wennstams bonad idag - den sammanfattar liksom det mesta!

kan du lyfta en fröken och jag kommer med stryk - vad har de gemensamt?

I min brevlåda har två helt olika recensionsexemplar dykt upp den senaste backan. Båda oombedda exemplar men de fick slinka med på morgonens kaffepåsäng-läsning. Vid första blicken väldans olika - vad kan en bilderbok för 3 - 6 och ett seriealbum för vuxna ha gemensamt? 

Jo, först och främst det enkla svaret, bilderna bygger berättelsen. Utan bilder blir de här böckerna inget. I Jag kommer med stryk av Nanna Johansson dryper de ful-äckliga bilderna av samtidssatir och de talar ofta till mig mer än själva texten. Man kan bara inte värja sig från hennes figurer som i sina vardagsmiljöer är så lika oss alla samtidigt som hon förstärker och förvrider människan till en karikatyr. I Kan du lyfta en fröken så är Per Gustavssons bilder till Jonas Lindéns text så vardagligt självklara och det faktum att livet där man inte måste mäta sig mot andra och imponera pågår i bakgrunden är så klockrent. När Kim och Adnan tävlar om att visa sig starka och tuffa genom att lyfta allt större saker så bygger barnen i bakgrunden snögubbar eller leker ringlekar. Tillsammans har man roligare helt enkelt. 

Just det där att hela tiden mäta sig mot andra, bevisa att man duger och passa in är genomgående i Nanna Johanssons bok. Man skall liksom vara så himla lyckad hela tiden, trots att vi för det mesta är lite tilltufsade och ganska vanliga. Inte en sitta ner och dricka en kopp kaffe kan numer vara en stund för gemenskap och avkoppling. Jag fnissade många gånger åt hennes serier och har man läst hennes tidigare böcker, hört henne i radio eller podd,  eller för den delen följer henne på Instagram så vet man att hon är mästare på att skruva till samtiden och fånga den på kornet. Så också i den här senaste! 

vi bubblar!

Idag var det dags för fredagsbabbel med finaste bokbubblarna. Vi åt gott och drack gott och pratade om Naomis Aldermans på många sätt mycket aktuella roman Makten. Vi kunde konstatera att det var ett val som landade precis rätt i samtiden där politikerna just nu diskuterar aborträtt och i ett land där i väster så är straffet för att utföra en abort numer strängare än att våldta barn. Samtalet hamnade förstås mycket i politiken och med kommande EU-val så hoppas jag verkligen att alla går och röstar. Vi behöver representanter i parlamentet som står upp för våra grundläggande värden.

En fråga som väcktes i samtalet var om makt ovidkomligen leder till förtryck? Ligger det i allas natur oavsett om man är kvinna eller man? Kvinnorna som får kraften att elektrifiera andra missbrukar den och ser till att demokratin sätts ur spel, makten berusar och samhället blir inte annorlunda när kvinnorna styr ...

Min text från i somras om boken delar jag med mig här:

lördag 11 augusti 2018

makten - Naomi Alderman

The Power av Naomi Alderman har legat i min läshög ända sedan den vann Women's Prize for Fiction 2017. Men så var det något med omslaget, det signalerar robotar och science-fiction och dystopi så att det bara skriker om det och det är inte min genre. Boken blev kvar i högen ... Så kom då romanen översatt till svenska till min brevlåda och vilken tur att jag gav den en chans till! Makten är en både spännande och skrämmande roman som får den som läser att tänka till många varv.

I Naomi Aldermans framtida värld får vi läsa ett manuskript som en författare skickar till Naomi Alderman för att hon ska ge synpunkter. Det är en text som beskriver det historiska förloppet när revolutionen som ledde fram till den rådande världsordningen, där kvinnorna härskar över männen, genomfördes på jorden. Det börjar med att några unga flickor inser att de genom genom att skicka elektriska impulser från händerna kan skada och döda andra människor. Sociala medier sprider fenomenet snabbt runt jorden, fler flickor och kvinnor upptäcker sin förmåga och snart leder den förändrade maktbalansen mellan könen till totalt omvända världen.

I romanen får vi följa tre olika kvinnor som alla har förmågan och de använder den på olika sätt. Makten berusar och snart växer kulter fram som dyrkar den kvinnliga kraften, personifierad i Eva.  Makthungriga kvinnor missbrukar sin makt och våldet skapar ett samhälle som är i kvinnornas händer, men inte särdeles annorlunda än det patriarkat som de gjorde uppror från. Den diskussionen som Alderman för är mycket intressant, vad är det med makt och människan? Spelar könet någon roll i längtan efter makt och behovet av sko sig, att utnyttja och förtrycka andra? Är det självklart att man automatiskt tar över den maktstruktur som finns?

På många vis är det här en nedslående läsning, dystopisk på ett sätt som lämnar mycket lite hopp. Bredvid den pågående klimatdebatten som just nu är så aktuell så kan man verkligen tappa tron på mänsklighetens framtid. Samtidigt så är dialoger och företeelser så roligt formulerade och beskrivna att man måste småle mitt i allt allvaret. Mest av allt så gillar jag den unge nigerianske killen Tunde som reser jorden runt och med sin mobilkamera dokumenterar och rapporterar om hur kvinnorna genom våld och samarbete förändrar sina livsvillkor. Han snokar sig in i de mest osannolika sammanhang och det gör att man nästan upplever sig läsa en spänningsroman emellanåt.

Högt tempo, smart och skrämmande får bli mitt betyg!

den återlämnade flickan av Donatella de Pietrantonio

Den återlämnade flickan av Donatella di Pietrantonio är en mycket fin uppväxtskildring från Italien. Det är omöjligt att inte jämföra den med Ferrantes eller Avallones romaner om den där åldern där mellan barn och vuxen.

Flickan är 13 år och har levt ett ombonat liv i den lilla kuststaden. Skola och vännerna, stranden och rummet i huset med trädgården måste lämnas. Utan att få en förklaring sätter hennes pappa henne i bilen och skjutsar henne till hennes biologiska föräldrar i den heta staden i inlandet. Det sjuttiotal och i den trånga lägenheten bor hennes syskon och hennes mor med ett litet barn hängande i kjolen. Hon måste försöka förstå hur hon skall kunna leva det här nya okända livet, det är hett och lukten av kiss sitter i madrassen. Maten är enformig och livet likaså. Hon bildar pakt med sin yngre syster och de båda äldre bröderna är på väg ut i vuxenlivet. Dit vill inte flickan, hon vill gå i skolan och fortsätta vara barn.

En kort och tät uppväxtskildring som jag läste i nästan en enda sittning. Riktigt bra och extra plus till Polaris förlag som tar sig an och översätter en roman från Italien. Det är inte jätteofta sådana når oss.

Hoppas nu att den här nåt fram till många läsare! 

sekreteraren - Renée Knight

Jag har lyssnat på en smart spänningsroman med ett ovanligt upplägg. När man är en bokslukare som jag så är det inte så ofta som man stöter på något lite ovanligt och nytt. Det här är en välskriven psykologisk spänningsroman där Renée Knights Sekreteraren är den som berättar storyn. Man får följa Christine som får jobb som Mina Appletons personliga assistent. Hon förväntas hålla koll på allt, vara diskret och fullständigt lojal. Lever man dygnet runt med en annan människa så finns det få hemligheter, Mina Appleton är arvtagare till en känd matkedja och snart har hennes uppdrag utökats till TV och kokböcker. Spindeln i nätet är Christine och åren går. När Mina en dag ber henne om en ovanlig tjänst så har hon inge betänkligheter ...

Det här var en snygg och tempofylld spänningsroman som jag uppskattade att lyssna till. Riktigt bra underhållning!                  

var med och vinn: Vi for upp med mor!

Idag skriver jag om Vi for upp med mor på Kulturkollo.
Där kan man också vinna ett eget exemplar.
Välkomna dit! 

jag lämnar ekorrhjulet - Åsa Axelsson

Jag lämnar ekorrhjulet - ett liv utan lönearbete är en bok som är skriven för att skaka om oss alla en smula. Åsa Axelsson är gymnasieläraren som en dag får nog, hon drabbas av utmattning och bestämmer sig för att göra ett experiment under ett år. Kan hon genom att sluta lönearbeta och medvetet hushålla med familjens inkomster bli friskare, gladare och faktiskt spara såpass att de kan klara sig på enbart en lön (och barnbidrag och studiebidrag samt sjukersättning från försäkringskassan)?

Hon går igenom fyrabarnsfamiljens utgifter en efter en och hon sätter fart med allt från att minimera duscharnas längd till hemmahårklippning, matlagning från grunden, inköp av begagnat, lappande och lagande av kläder, hembakt bröd, syltande och saftande. Hon vill med sin bok få oss som läser att tänka till kring vad som är nödvändigt för att kunna leva ett gott liv. För hennes så innebär friheten i att kunna styra över sin dag att hon mår mycket bättre, familjen äter nyttigare och säkerligen är livsstilen bättre för miljön också (även om hon inte anger det som skäl för sin förändring).

Det här är en bok som vill provocera, den har ett väldigt naivt och väldigt medelklassigt förhållningssätt. Hennes budget bygger på att familjen bor i en villa som är halvt betald på cykelavstånd från både affärer och arbete. Den bygger också på att de stora strukturerna för ett hem (som möbler och köksinredning osv) redan är på plats och att maken arbetar heltid. Det förutsätter också att hon både kan och vill lägga alla sin tid i hemmet. Tanken på att det finns människor som gillar att arbeta, tycker om stimulansen som det ger och som faktiskt skulle välja det oavsett blir närmast något som man ska fnissa åt.

Med det sagt så finns det flera tänkvärda poänger i den här boken. Normen i samhället idag är att man skall lönearbeta så mycket man kan och förmår. Den tanken handlar om att vi hjälps åt och arbetar så mycket vi kan och betalar skatt så får så många som möjligt det så bra som möjligt. Ta hand om barn och gamla lämnar vi till samhället och det är på något vis det kontrakt som vi förväntas köpa. Om det är så vi vill ha vårt samhälle är intressant att diskutera.

Jag är dock övertygad om att kvinnan i den här boken som fått en lång utbildning betald av staten under många år på universitet är intresserad av att hon, hennes barn eller man skall få en högkvalitativ vård när de får en allvarlig sjukdom, att hennes barn skall få gratis utbildning, att det skall finnas kollektivtrafik, biblioteken skall vara öppna och bemannade, att brandkåren skall kunna släcka när det brinner i hennes hus och att det juridiska systemet skall fungera. Det, och mycket mer, bygger på att vi alla bidrar med arbete. Den dimensionen saknas helt i den här boken. Hon är mest intresserad av att veta om hennes pension skall bli låg. Vilken pension finns att fördela om ingen arbetar?

Intressant bok om ett intressant ämne. Tyvärr var det lite svårt att ta författaren på allvar.

hjälp jag heter Zbigniew - Zbigniew Kuklarz

I Hjälp jag heter Zbigniew  kastas vi rakt in i ett hejdundrande släktkalas.  Det är storasyster Agnieszka som fyller fyrtio och i takt med att vodkaflaskorna töms så blir festen allt känslosammare. Hela den stora polska släkten Kuklarz är på plats och lillebror Zbigniew observerar och reflekterar, skäms en smula samtidigt som han älskar sin bullriga och smått galna familj. Han själv har alltid försökt att passa in i den svenska förorten men hur enkelt är det när man heter Kuklarz i efternamn. Hur många kommentarer om manliga kön kan man tåla? Han som som tonåring älskade att spela handboll ville helst inte göra mål för hur skulle speakern kunna uttala hans namn? Hans föräldrar som arbetat så hårt för att skapa ett nytt liv för sina barn i det förlovade landet Sverige tycks allt mer udda, de bryter kraftigt på polska och sjunger sina fosterländska sånger. I den här burleska skrönan så skildrar Zbigniew med värme livet som andra generationens invandrare, kulturkrockande klassresenär och som småbarnsfar. 

Charmigt och underhållande!   

den som lever stilla - Leonora Christina Skov

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov är en av de finaste läsningarna jag upplevt på mycket länge. Boken börjar grymt jobbigt, dottern Leonora åker till hospicet för att ta avsked från sin cancersjuka mor. Det framgår snart att de inte talat med varandra ordentligt på mycket länge. Modern har aldrig accepterat Leonoras förhållanden med kvinnor och Leonora har levt ett liv långt från föräldrarnas ordnade och putsade hus i villastaden. När modern nu är död så bestämmer hon sig för att skriva om den barndom och uppväxt som hon lagt åt sidan, den där hon som ensambarn alltid kände det som om att hon kommit till världen för att glädja sin mor och uppfylla det som modern aldrig kunde.

Fadern har alltid valt modern först, och det har påverkat den lilla Christina hela livet. Han har styrt familjen med våld, modern har orkestrerat det hela med sina tårar. Livet med skuld och skam har följt Christina-Leonora och inte förrän hon börjar på universitetet och flyttar hemifrån kan hon börja fundera på hur hennes egen vilja ser ut. Vad önskar hon, vad är hennes föräldrars förväntningar på henne och hur kan hon leva med sig själv när hon inte lever upp till dem?

Vackert och utan åthävor berättar Skov om livet i en, på ytan, välfungerande medelklassfamilj som helt kapsejsat. Föräldrarna isolerar sig allt mer och det blir så smärtsamt tydligt när modern dör ensam. Ledtrådar från deras uppväxt presenteras efter hand och som så ofta så fortplantar sig mönstren genom generationerna. Vad som format dem och hur deras liv blev som det blev är intressant, Leonoras liv som författare är också spännande läsning och särskilt gillar jag att läsa om hur hon resonerar kring sin text. Vad är av allmänintresse att berätta? Hur kan man göra en självbiografisk berättelse till en text som säger något mer?

I ett sådant resonemang berättar romanens huvudperson att hon läser Vigans Ingenting kan hindra natten  och Liv Ullmans De oroliga och visst finnas det ett släktskap mellan de romanerna och Skovs egen. Alla tre närmar sig sina föräldrar med respekt och uppriktig nyfikenhet över vilka människor som gömmer sig bakom den där glamorösa mamman eller den demoniska pappan. Den som lever stilla lever väl - det var moderns valspråk utåt men man upptäcker en kvinna som använder rutiner och ritualer för att beveka den oro som finns i henne. Så som många av oss gör som vuxit upp med psykisk sjukdom runt oss gör.

Det här är en mycket fin roman som jag kommer att minnas länge, rekommendera till många och som jag kommer att spara i hyllan. Läs, läs, läs! 

mittimaj

Rönnens blomma, gökens ko-ko och svalornas svirr berättar att det är mittenavmaj. 

vinn ett eget exemplar av När repet brister

Jag blev så lycklig när jag packade upp När repet brister av Belinda Bauer. Så härligt med en ny spänningsroman från en av mina favoritförfattare. På sida ett förstår jag att jag läst den här, på engelska, i somras. Så är det när huvudet inte är med ...

Nu hoppas jag att någon läsare har lust på den här. Kommentera (och berätta vem du är så att jag kan nå dig) innan söndag om du är intresserad så drar jag en person som får den som gåva. Så här skrev jag om den i augusti:

snap - Belinda Bauer

Snap av Belinda Bauer är, som många av hennes böcker, en kriminalroman med barn i huvudrollerna. En knallhet sommardag går bilen sönder på motorvägen och barnens gravida mamma går iväg för att hämta hjälp. Jack, som är 11, ska se efter sina systrar och tiden går. Värmen i bilen blir olidlig och Jack förstår att de blivit övergivna. Mamma Eileen är försvunnen och hittarssenare knivmördad, livet blir aldrig mer detsamma för de tre syskonen. Pappan försvinner bland tidningshögarna, barnen slutar gå i skolan och hemmet förfaller. Snart bor de själva i familjens hus och Jack är den som försörjer dem, han har blivit en rutinerad småtjuv. Han stjäl nyttig mat och böcker till sina systrar, för att de ska ha det bra.

Till den lilla polisstationen i Somerset kommer kommisarie Marvel, han har gjort bort sig i London och nu har han placerats i kylskåpet långt från den mordrotel han är van vid. I Somerset är inbrotten vanligare än morden och när hans kollega Reynolds tar honom med på ett uppdrag där tjuven Goldilocks har härjat så blir han först förnärmad, inbrott är under hans värdighet. Snart så börjar de se ett mönster i inbrotten, kan de höra i hop med de ouppklarade mordet på Eileen?

I ett hus på andra sidan stan är Cathrine ensam hemma över natten och ett konstigt ljud skrämmer henne rejält. Hon, som är höggravid, går för att se efter vad det kan vara och när hon kommer tillbaka till sovrummet så ligger där en kniv på kudden med en lapp bredvid: jag kunde dödat dig. Hon bestämmer sig för att gömma undan kniven och inte berätta för någon. Hennes man Adam skulle bara bli orolig och hennes mamma tycker att allt slags drama är överspänt.

De tre berättelserna varvas skickligt i den här mycket läsvärda romanen. När en kriminalroman hamnar på Man Booker-prisets långa lista då har det hänt något alldeles särskilt i bokvärlden. Inte alls förvånande eftersom Bauers romaner är skrivna med en otrolig psykologisk skärpa, miljöerna alltid något extra och så är det de udda barnen som växer upp i dysfunktionella familjer och som för det mesta klarar sig trots allt. Jack är ett maskrosbarn som man bara vill älska och ta hand om och hans lillasyster Merry är precis så charmig som namnet antyder. Spänningen hålls uppe och skruvas åt allt eftersom och jag lyssnade på en mycket bra inläsning av Andrew Wincott som verkligen gjorde den rappa dialogen rättvisa.

Riktigt bra brittisk kriminalroman, som alltid när man läser Belinda Bauer. 

lektionsdesign - en handbok

Ibland dyker det upp en bok i mitt flöde som gör mig lite extra nyfiken. Så var det med Helena Wallbergs Lektionsdesign - en handbok.  På skolan där jag arbetar som speciallärare så har vi de senaste åren genomfört ett antal fortbildningar för att öka måluppfyllelsen hos eleverna som fokus på formativ bedömning, arbete kring gemensamma rutiner för att öka studieron, ämnesdidaktiskt kollegium med kollegialt lärande, utveckla våra förmågor att bedöma och betygsätta eleverna, ha ett språkutvecklande förhållningssätt i alla ämnen med genrepedagogik som bas, återkommande screeningar, anpassningar och särskilt stöd osv. För många lärare, och mig själv också förstås, så har det varit svårt att få ihop alla tåtarna till praktisk undervisning. Så tar sig då Helena Wallberg an frågan och på 160 sidor redogör för sina tankar om lektionsdesign och hon knyter ihop alla de lösryckta delarna på ett handfast sätt.

Hon beskriver, på ett elevnära vis, hur hon arbetat med differentierad och explicit undervisning som är designad på ett sådant sätt att eleverna har möjlighet att arbeta på olika nivåer men i gemenskap. Lärande som utgår från samma kunskapsområde, samma lärandemål och som bygger på en kontinuerlig kartläggning av både individ och grupp utformas för att nå så många elevers behov som möjligt.

En nyckel som hon framhåller är att undervisningen måste vara tydlig och klargörande. Den ska hjälpa hjärnan att förstå både både förväntningar, tillvägagångssätt och syftet med arbetet - lärandet. Metakognitionen är något som många av de elever jag undervisar har mycket svårt att anamma och det var extra intressant att läsa hur hon arbetat med att utveckla elevernas strategier och tänkande om sitt lärande.

Det här är en allmändidaktisk bok som passar de flesta åldrar och ämnen. Tanken är att man skall reflektera över innehållet tillsammans med kollegor och anpassa sin design utifrån det som passar eleverna och kollegiet. Ingen mall, alltså utan ett förslag på design och hon visar på  exempel av  differentierad undervisning. Det delar hon upp under rubrikerna tempo, nivå, omfång, metod och intresse och under varje rubrik så ger hon konkreta och handfasta tips om hur man kan designa sin lektion. Hon vill inte kalla det planera, planera tycker hon signalerar något som man följer medan en design är något som man sätter samman i stora drag och sedan undervisar utifrån. Så går hon igenom hur en lektion kan designas i olika steg.

Under varje fas av lektionen så har Wallberg samlat konkreta praktiska tips på hur man kan arbeta, vilka frågor som man kan använda och hon illustrerar det med en kort betskrivning av en klassrumssituation. I slutet av varje fas kommer också några sidor med teoretisk bakgrund där de som vill kan läsa mer, eller hitta tips på var man kan läsa mer. Forskning och fördjupning som avslutning av varje kapitel är ett mycket sympatiskt grepp. 

En handbok lyder underrubriken och det här är en mycket praktiskt inriktad bok, vilket är ganska ovanligt. Det finns en viss rädsla i pedagogisk litteratur att säga - du kan göra så här ... Samtidigt finns det ett sug efter - men hur gör jag då? Det här är just en bok som fyller det där allmändidaktiska slukhålet som man kan känna finns där, särskilt om man inte arbetat så länge i yrket eller kanske inte har någon kollega att bolla sina tankar med. Jag tänker absolut visa den här boken för mina kollegor och många av idéerna kommer vi säkert att pröva!

själarnas ö - Johanna Holmström

Johanna Holmströms Själarnas ö  har legat på vänt länge i min läshög, redan förra mässan lyssnade jag på en presentation av boken och det är väldigt mycket en anna-bok. I romanens inledning träffar vi Kristina, det är i slutet av 1800-talet och hon är helt ensam med sin två barn. I desperation dränker hon dem och som en följd av det kommer hon till mentalinstitutionen på Själö i finska skärgården. Genom romanen får vi följa tre kvinnor som alla hamnar på Själarnas ö Själö. Johanna Holmström har inspirerats av en avhandling om kvinnorna på Själö och annat dokumentärt material  (läs den här artikeln som jag länkar till!) och det är blandningen av fakta och fiktion som särskilt intressera mig. Det är  en så svår genre att få till och jag tycker Holmström har lyckats på ett fantastiskt sätt. Genom de tre kvinnornas livsöde så diskuterar hon det samhälle som kvinnorna lever i och påminner oss om att förändringar skett de senaste 100 åren som gjort vårt samhälle till en bättre plats. Inte perfekt, men betydligt humanare på många sätt.

Är man intresserad av att läsa mer om kvinnors erfarenheter av psykiska sjukdomar/mentalsjukhus så kan man ju inte låta bli att rekommendera Den sårade divan av Karin Johannisson. Jag minns också den gripande romanen Allt som återstår av Elin Boardy, den är värd en omläsning. 

änglaspråk och magplask - Multimodalt perspektiv på svenska

I Änglaspråk och magplask får vi som läser tre olika perspektiv på läraryrket med fokus på svenskämnets didaktik och det är studentens perspektiv som gör den här boken särskilt läsvärd. Jag har förstått att den används som kurslitteratur på grundutbildningen och det gläder mig. En sån här bok hade jag gärna läst när jag själv studerade, en där en student reflekterar och brottas med sin väg mot professionen. Allt är inte enkelt, allt ska inte vara enkelt. Det kan man förresten behöva påminnas om när man jobbat 22 år också ...

Margareta Häggström bidrar med lärarutbildarens perspektiv och hon reder ut olika begrepp som ofta används i svenskämnets didaktik och så utmanar hon studenternas uppfattningar om ämnet och hur det skall läras. Charlotte Georén Sprung skriver med den erfarna lärarens röst och hennes kapitel är något så ovanligt som exempel på metoder som hon använt. Det är härligt att den sortens texter börjar komma tillbaka igen, det har varit lite "fult" under en lång tid att prata konkreta metoder, samtidigt märker jag ett sug efter just det i min vardag. Men hur ska jag göra då? Theres Kareld är studenten som man får följa från de första stapplande stegen på utbildningen, genom praktikperioder och seminarier fram till examensdagen. I ett par av kapitlen resonerar de tre kring olika ämnen som lärarens identitet, lärarens tysta kunskap och hur en effektiv planering kan se ut.

För övrigt så kommer de till tals i var sina texter och jag har just nu ett favoritkapitel, det är Charlotte Georén Sprungs En lärare i författarverkstan. Troligen för att vi i vårt lilla utvecklingsarbete i åk 1 just nu jobbat med skrivandet och skrivutveckling. (Till saken hör också att jag numer är kollega med Theres och har i skrivprojektet arbetat tätt samman med henne och de andra i arbetsgruppen. Men det gör mig förstås inte partisk i läsandet av boken, inte alls :-)) Jag gillar upplägget på den här boken och jag tänker att många som studerar till tidigarelärare, eller arbetar i de lägre åldrarna skulle få ut mycket av att läsa de tre författarnas texter. De kompletterar varandra på ett bra sätt och blandningen av teori, metodik och elever är så tilltalande. Elevexemplen lyfter texten och med det menar jag både de små eleverna och de vuxna. Alla är vi elever, hela livet. Jag själv läste kapitlet om fotoelicitering med intresse, något nytt att pröva! Kanske redan imorgon? 

då var det den trettonde maj igen

Linköping, juli 2017

Mannen med den konstanta åldersångesten skulle idag fyllt 54 år. En sak har jag lärt mig de senaste åren: Livet är för kort för att noja över åldrande och kroppens förfall. Alternativet, att inte åldras, att inte bli gammal, är liksom alltid värre. Igår åt jag en donut med choklad och hackade nötter från Jafaris och det var en födelsedagsfest helt i Ms stil. Idag blir det ett stilla besök på askgravlunden efter jobbet. Laget spelar mot Norrköping precis som de gjorde förra året på just det här datumet.  Det får därför bli en bild från borta mot Norrköping, våren 2017. 

makalös - Jia Pingwa

Makalös av Jia Pingwa är en roman som skildrar ett fasansfullt kvinnoöde, ett öde som tydligen inte är ovanligt i Kina. Det att bli såld till en man som inte hittat någon fru. I början av boken så möter vi Fjäril, hon sitter i isolering i en enkel grotta någonstans på den kinesiska landsbygden. Hon är fången i en liten by där underskottet på kvinnor löses genom att anlita en förmedlare som köper en kvinna och leverera henne. Fjäril är först helt apatisk och så nedstämd över sin situation att hon mest dåsar och ristar in varje dag som passerar på grottans vägg. Sakta vänjer hon sig vid vardagen, den är mycket olik den som hon själv varit van vid i staden. Hennes make Hei Liang behandlar henne så gott han förmår. Han köper henne vetebröd och han försöker få henne att acceptera sin lott, hans far och farfar är också del av familjen och de sätter sitt hopp till Fjäril. Hon måste producera en arvinge.

När Fjäril så blir gravid så får hon en allt större frihet, hon lär känna andra i byn och hon besöker sin mans lilla affär. Kan hon kanske få en plats och ett sammanhang i den lilla byn som hon inte hade i storstan?

Någonstans så skymmer alla kroppsvätskorna, grovt språk och tal om skit, piss och våld den här intressanta romanens budskap. Jag är lite äckelmagad och jag förstår att det är viktig gestaltning av  livet på landsbygden där människornas basbehov är  det primära men det är nästan så att jag slutar läsa. Samma erfarenhet slog mig när jag läste Mo Yan, och det är synd att jag reagerar så eftersom jag egentligen är djupt fascinerad av både Fjärils öde, handlingen och beskrivningarna av naturen och de sociala strukturerna i den lilla byn. Trots att romanen utspelar sig långt borta så känns den kusligt nära, man kan känna igen avfolkningsbygdens dilemman där varje rykte om sätt att tjäna pengar skapar nytt hopp. Jag tyckte också mycket om hur de olika grannarna i byn skildras, med några få ord gör Pingwa dem till levande människor.

I Jia Pingwas efterord beskriver han hur romanen är baserad på en sann historia, som han fått den berättad av en gammal vän. Han berättar hur det här var en text som pockade på att skrivas och de diktrader han kom att tänka på när han skrivit klart var:

"Fåglar som söker kärlek kvittar till varandra /
För att väldoft skall spridas måste trädet gå i blom."

Så vackra ord som bara de gjorde hela läsningen värd. Tack Anna Gustafsson Chen som med sitt idoga arbete med att översätta kinesisk litteratur gör det möjligt för mig att läsa texter som utmanar och förför mig. Nu ska jag ta mig an Lyckan. 

saturday night out

J gör tappra försök att köra KBT och tar mig med ut i välden. Först en etiopisk festmåltid med efterföljande kaffe. Popcorn till kaffet och sedan en mangosorbet. Mycket gott och fint sällskap.

Sedan konsert med Timo Räisinen på kajskjul 8. En salig blandning med låtar med det gemensamt att de utstrålade spelglädje och musikalitet. Jag hade gärna hoppat över de Ted Gärdestadlåtar som han spelade och hade gärna hört mer av hans första skivor, J blev lite nostalgisk emellanåt. Allra bäst gillade jag när det lät melodisk brit-pop och när Timos fantastiska röst kom till sin rätt. Creep - Radiohead-cover är en typisk sån. Sen är ju låtar om Göteborg aldrig fel :-) särskilt om sångaren också spelar gitarr som en gud.

angelika - Karin Valtersson

Fredagsläsningen blev romanen Angelika av Karin Valtersson. Det är en roman om relationen mellan två systrar som valt olika vägar i livet. Mikaela var den som utbildade sig till det praktiska yrket revisor, stannade i hemtrakten i Bohuslän och råddar familj, gamla föräldrar. Angelika lämnade så snart det var möjligt, reste ut i Europa och som hamnar i London med ett PR-jobb. Hon är den impulsiva och när hon träffar den äldre och välbärgade Thomas så är han en stabil plats. Angelika har inte helt enkelt att anpassa sig till livet i överklassen. Romanen börjar med att Angelika är försvunnen, vad har hänt henne?

Det här är en psykologisk spänningsroman som sätter relationerna i centrum. Den skildrar kvinnor mitt i livet som en gång hade en gemensam uppväxt och som på vägen tappade bort varandra, något som säkert många kan känna igen sig i. När krisen kommer så måste de aktivt välja hur deras relation ska se ut.  Jag lyssnade  och den var ett perfekt sällskap under fixandet i trädgården och under långpromenaden. Inget extra men helt klart ok som ett lättlyssnat mellanspel. 

en underbar död - Emma Ångström

I En underbar död skriver Emma Ångström en riktigt otäck berättelse om en till synes helt vanlig barnfamilj. Pappa Henrik är läkaren som steker pannkakor till förskoleutflykterna och mamma Julia jobbar på lokaltidningen och åker till gymmet när barnen har somnat för kvällen. De råddar vardagslivet i den stora härliga villan på landet, i snart sju år har Julia levt sin dröm. Men. En dag är Henrik bara försvunnen, vart har han tagit vägen och vad döljer han? Kanske är hennes eget liv inte så ärligt heller? Julia använder sin erfarenhet som grävande journalist för att försöka hitta sin man och omständigheterna blir allt mer kusliga.

Samtidigt som man får följa Julia i nutid så får man också läsa om Valter, en man som är mycket bitter på livet som det blev. De två historierna vävs förstås samman och kanske är det min enda invändning mot den här psykologiska spänningsromanen. Jag är lite trött på det där med flera tidsplan som ska kommentera varandra, precis som kursiverad text så är det lite överanvänt enligt mig.

Precis som i Mannen mellan väggarna  så tar Ångström en vardaglig miljö eller situation och börjar spinna loss runt det. Jag minns när vår bokcirkel satt i vår lägenhet och började skoja om att det bodde någon mellan våra väggar och visst är det så att man undrar om man verkligen känner den man bor tillsammans med alls emellanåt. Hon gör den lilla glidningen så verklig att man tror på det som händer, jag blir riktigt skrämd emellanåt och det är ju egentligen inte klokt att jag läste Camilla Sten och den här inom bara några veckor. Nu är min kvot av psykologiska thrillers som gränsar till skräckgenren fylld för ett ordentligt tag, helt klart. 

månadens språk är indonesiska

Månadens språk hos Ugglan och boken är indonesiska. Jag tänker mig att läsa från hyllan:

repris från söndag 13 januari 2013

människornas jord - en klassiker

Äntligen har jag kommit mig för att läsa Pramoedya Ananta Toers fantastiska roman Människornas jord. Den har allt som jag söker hos en riktigt bra bok, det är en brett anlagd roman med en egen röst som genast fångar in mig som läser och håller mig kvar till sista sidan. För alla som läser min blogg så är det ingen nyhet att jag gillar böcker från främmande land som gör mig nyfiken på landets kultur och historia och det här är ett praktexempel.

Minke heter huvudpersonen i den här första delen i Toers Burukvartett och jag får följa Minke, infödd ung man av god javanesisk familj, och hans utveckling till man samtidigt som jag anar uppkomsten av en frigörelse från kolonisatörerna. När romanen startar på 1880-talet är Indonesien ännu inte bildat, Nederländska östindien är en holländsk koloni och det finns ännu inget gemensamt språk eller möjligheter till högre utbildning för de infödda. Minke går, som en av de första på det holländska gymnasiet och visar talang för studier och författande men trots hans ambitioner så finns få vägar uppåt i samhället. När han sedan möter och förälskar sig i Annelies, dotter till en holländare och hans slavhustru så kompliceras saken ytterligare.  

Bästa sortens roman leder till att jag sätter full fart och söker på google och där finns mycket intressant att berätta t ex det faktum att hela Buru-kvertetten först berättades för Toers medfångar när han i 15 år satt fängslad på ön Buru för sina åsikters skull. I diktaturens fängelset tilläts han inte tillgång till papper och penna men han lyckades ändå smuggla ut delar av texten på små papperslappar. Efter frisläppandet skrevs berättelsen om Indonesiens historia samman och den första delen publicerades 1976. Ända fram till sin död 2006 var Toer ofta föreslagen som nobelpristagare och det kan jag förstå. Det här är en av världslitteraturens klassiker. Läs den!

Pramoedya Anata Toer 

Gillar man att läsa litteratur från hela världen så är Världslitteratur.se ett säkert tips!

dags att plocka fram Bodils

Direkt när jag lyssnat färdigt på dagens Lundströms så plockade jag fram den fina samlingen av Bodil Malmstens dikter. Deras bokcirkel gjorde mig väldigt sugen på att läsa henne igen, jag har läst det allra mesta innan men det tål att läsas igen och igen. Jag har återkommit till hennes författarskap under många år och hennes sista samling Det här är hjärtat är ännu för svåra att närma sig igen. Så här skrev jag om den 2015:

Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!

folk med ångest - Fredrik Backman

Folk med ångest är Fredrik Backmans nya roman och det är backmanskt så att det förslår. texten börjar med en bro som vi som läser uppmanas att glömma, sedan följer en bankrånare som misslyckas med sitt rån och hamnar på en visning där alla spekulanterna blir tagna till gisslan och det landar förstås i en roman som på ett humoristiskt sätt tar sig an ett mycket allvarligt ämne. Den här gången är det ångsta och självmord som är temat och genom att berätta alla i gisslans berättelse och samtidigt skildra relationen mellan de två poliserna i den lilla staden så får jag som läser ett antal fniss och ett antal funderingar som väcks. Man kan ju undra om man verkligen kan skoja med ångest? Jo, man kan skämta med de yttringar som ångesten ibland leder till. Hur psykisk ohälsa kan leda till desperata handlingar och hur ensamhet och saknad kan hanteras på så många olika sätt. Fredrik Backman skriver så att man känner igen typerna, man har träffat dem mest allihop (nja kanske inte den bajsande kaninen då men de andra) och man kan identifiera sig med både unga och gamla. Det är Backmans styrka.

Visst blir det karaktärer som närmar sig karikatyrer emellanåt och han älskar att dra en one-liner men så landar det ändå där, i det som väcker reaktion och känsla. Att placera handlingen i den avgränsade miljön som en lägenhet är funkar väldigt bra och den klämmiga mäklaren som har döpt sin firma till Läget är precis så tröttsam som en fastighetsmäklare kan vara. Jag hade säkert 20 stycken som ringde förra våren när jag just hade blivit änka och de ger ju sig inte. De vill absolut värdera min bostad. Just sådana detaljer i texten gör att man känner igen sig så väl. Prick mitt i storstadssamtiden.

Gissar att den här boken kommer att hamna i mångas semesterhög, det är den absolut värd!

vera - Anne Swärd

Ibland bara älskar man en roman från allra första stund och så var det för mig med Vera av Anne Swärd. Det är smällkalla vintern och den unga Sandrine blir klädd för bröllop men äldste sonen i familjen Ceder: Ivan. Tankarna far till Hemsöborna - ni vet den där scenen då madame Floods kista skall tas över isen för att på något litet vis upprätthålla det anständigas gräns - och den speglas i den här romanens öppning. Den smått absurda scenen med den unga bruden som ros ut till yttersta skärgården invirad i päls, blir insnöad och under bröllopsfesten föder ett litet flickebarn: Vera.

Sandrine som i krigsslutet kommit till Sverige och som i giftermålet med den stilige (och mycket homosexuelle) läkaren snärjs och räddas från skammen att föda ett oäkta barn fungerar som alibi för Ivan och livet tillsammans blir länge ett liv i en bubbla för Sandrine. Högreståndsliv på Strandvägen är väldigt långt från hennes egen barndom. Hon har svårt att ta till sig den nyfödda flickan och det blir hemhjälpen som sköter den lilla. Snart så får vi som läser reda på hur det omaka äkta paret träffades och vilket liv Sandrine levt tidigare. Ett Europa i krig är ingen vacker syn, jag tänkte flera gånger på Lotta Lundbergs Timme noll. Det är inte bara tiden och tidsandan som förenar de båda romanerna utan också något i hur de använder språket. Timmen är för sen här nu för vidare fundering på det men de känns liksom besläktade?

Jag är så glad över att jag hittade till den här romanen, det får vi tacka akademien för. Hennes inval i den vittra skaran gjorde att jag blev nyfiken. Tack för det!