panem et circenses räcker inte längre för invånarna, det är dags för revolt

På onsdag ska jag gå och se filmen som är gjord utifrån Suzanne Collins första bok i trilogin Hungerspelen och det ska bli spännande att se hur de gestaltat den här komplexa historien. Hoppas att det inte bara blir action utan att alla de dilemman som människorna utsätts för verkligen kommer med. 


Nu har jag i vart fall läst klart Revolt, den tredje delen om landet Panem där den rika makteliten i huvudstaden  försöker hålla människorna i distrikten nöjda och tysta genom bröd och skådespel. Och en stor portion våld.  Katniss tar på sig rollen som symbol för revolten men hon vill inte nöja sig med det, hon vill strida för friheten. Hennes distrikt, nr 12, är utplånat av regimen och hon bor nu i det totalbombade distrikt 13 som helt är byggt under jord. En stor del av den sista delen handlar om träning inför och själva slutstriden och jag känner mig närmast förflyttad till ett  datorspel, jag tappar intresset och farten i läsningen men läste ändå klart. (Spel finns förresten redan i flera olika tappningar, ett av dem kan du spela HÄR.)


När det blir för mycket sci-fi och strider med allehanda gadgets och fällor vandrar mina tankar istället till alla de litterära blinkningar som kanske ryms i Collins text. Till exempel undrar jag om symbolen för de goda: Mockingjay är en flirt med klassikern To Kill a Mockingbird där barnen uppmanas att skjuta alla skränande bluejays med sitt luftgevär, men den vackert sjungande Mockingbirden, den ska skyddas. Om jag då associerar vidare så skulle det här kunna vara en bok som beskriver relationen mellan klasser eller raser eller måhända en bok som beskriver relationen mellan västvärden och utvecklingsländerna. I luftkonditionerade varuhus shoppar vi oss till lycka medan vårt välstånd skapas av människor i andra delar av världen som arbetar under omänskliga förhållanden, lever i diktaturer och har mycket liten möjlighet att förändra sin situation. Kunskap och teknologi används inte för att förbättra levnadsvillkoren för alla utan är några få förunnat - det här är en svidande samhällskritik Collins framför. Jag har googlat och letat - finns där någon som vet hur det här budskapet diskuterats i det konservativa USA? 


Jag är så glad över att jag tog mig utanför min vanliga läsning och lånade hem den här trilogin från biblioteket. Den fanns som e-bok och det är klart att det påverkade, i ett nafs fanns den i min platta och i ett nafs hade jag läst ut de 800 sidorna. Så spännande var det!