Sidor

måndag 31 december 2012

årets tio i topp: åsså var det listan

Ett sprakande fyrverkeri för årets höjdare!

Höjdarläsupplevelser 2012 får bli en tolv i topplista:

Agaat
Analys av ett försvinnande
Förlåtelsen
Haren med bärnstensögon
Havsmannen
Himmelsdalen
Kupé nr 6
Själamakerskan
Stål
Torka aldrig tårar utan handskar - kärleken
Varför vara lycklig när du kan vara normal
Änglarnas sorg

Gott Nytt Läsår 
önskas alla fina läsare!


- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

årets tio i topp: bokmässan

Vad mer kan jag skriva om bokmässan 2012 utan att upprepa mig? Intet! Mängder med trevliga möten med bloggisar, författare och förlag. Seminarier, montrar och väl ingångna kängor på fötterna. 102 inlägg med anknytning till mässan blev det under året och bloggen tar redan sikte på nästa mässa. För precis så roligt är det. Precis så. Hoppas vi ses där!

årets läsning på kartan:


View Läst 2012 in a larger map. Klicka på markörerna så ser du titel och författare!

167 böcker har jag läst under året och för att få en bild av den geografiska spridningen så började jag i januari 2012 på en läskarta. I de fall där romanen inte utspelar sig på någon specifik plats så har jag satt markören i landets huvudstad. Som alltid så är det en klar övervikt i min läsning på Sverige och Västeuropa. Ett antal markörer har faktiskt hamnat utanför Europa också, målet för 2013 får vara att läsa ännu fler titlar från resten av världen. Hur är det med er bokgeografi? 

auguståret snart till ända

men än finns det tid att se utställningen på Göteborgs Konstmuseum. Den presenterar fotografi och måleri samt en liten film om hans liv och verk. Intressant att se hur August Strindberg i en serie fotografier iscensätter sitt liv, eller bilden av sitt liv i den nu så moderna autofiktionens anda. Fram till den 24 februari finns utställningen på plats!

söndag 30 december 2012

jag får tacka Arne Anka och Lars Lerin

Vad kan nu de två herrarna ha gemensamt egentligen?

Jo, de är de absolut vanligaste sökorden från google som hittar till min blogg. Ungefär 3 000 sidvisningar har under 2012 kommit till bloggen den vägen. Hoppas att de hittade något matnyttigt. Utöver de 3000 så har, när året  är närapå slut, ytterligare 97 000 besökare hittat hit, fantastiskt roligt!

Marcusbiblioteket har samlat alla sina sökord i dagens mest underhållande lista. Söndagskvällens garv är räddat!

årets tio i topp: franskt

För att undvika att få en topplista som ser ut just som en lista med mängder av trista länkar så ska dagens inlägg bli kort och koncist. Merci Sekwa som gjort att jag upptäckt mängder med fina franska författarinnor! Särskilt har jag gillat Justine Lévy, Michele Lesbre och en riktig höjdare - Delphine de Vigan. Mina tankar om böckerna hittar man under etiketten Europa. Vive la France!

- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

all I want for christmas is planekonomi (Sara Granér)

/ Gästbloggare M
Självklart vill du vinna all I want for christmas is planekonomi så att du kan gnugga dina åsikter mot Gästbloggar'ns. Anmäl dig här!  Innan årets slut.

jag ringer mina bröder


Jag ringer mina bröder går som ett omkväde genom hela Jonas Hassen Khemiris samtidsroman, som en magisk formel som ska ställa allt till rätta och låta världen bli till det den var innan bomben.

Det är en fantastisk upplevelse att lyssna till den här boken, Hamadi Khemiri (som är Jonas Hassens bror) läser den med sin speciella röst så som den skulle kunna framföras på scen. Dialogerna med verkliga och tänkta bröder inuti Amors huvud får liv. Jag får följa den unge mannen i ett dygn där han vaknar upp som en vanlig, smått bakfull, kemistudent och hur hans verklighet skruvas varv på varv tills jag som läser inte längre kan vara säker på något längre. Han lodar runt i Stockholms innerstad med en ryggsäck, en kniv och ett utslitet borrhuvud och paranoian tränger sig på. Är han förföljd eller känner han sig förföljd? Han hör definitivt till gruppen suspekta: mörkögd, arabisk ung man.  Är man automatiskt misstänkt då? Kemiintresserad, då kan man en del om bomber, inte sant? 

Det här är en på många vis allvarlig och viktig liten roman som har paketerat sitt budskap på ett lättsamt sätt. Jag småfnissar åt Amor och får världsbilden något knuffad och petad på samtidigt. Det är så som en text ska fungera för att vara riktigt bra! Tydligt är att Khemiri har ett politiskt budskap med sin roman, han vill diskutera samhället av i dag där begreppet "vi", sina bröder oavsett bakgrund, förutsätter att man har ett "de andra" att definiera sig utifrån. 

Jag twittrade häromdagen om min läsning och blev då retweetad av Malmö Stadsteater, så nu vet jag då att pjäsen har premiär den 18 januari, dessutom vet jag att både Jessica på Ord och inga visor och Annika Koldenius tyckte att det var lite svårt att skriva om den här boken. Den är förrädiskt lättsam, den ger mig några skissartade utsnitt ur en dag och rör runt i mina tankar. Jag undrar vad som hänt om jag fått lära känna Amor lite mer? Skulle jag ens velat det? Hade en lägre text lämnat mig med färre frågor eller måhända fler?

Den här kortromanen är baserad på en novell som Jonas Hassen Khemiri skrev i december 2010, en vecka efter bilbombningarna i Stockholm och den texten bjuder jag här:


Andra bokbloggare som läst och skrivit om den här boken är Den var bra, Mimmiemarie, Sincerely Johanna och Enligt O.

lördag 29 december 2012

oogachakka

I'm hooked on a feeling, ...

Ja, så ska man då sjunga vidare på textraden för att vinna kortet. Kan man sedan artist och år så blir det stilpoäng. Oogachakka är den här julens spel som engagerar hela familjen. Rekommenderas!


årets tio i topp: bokbubblarna

Bokbubblarna är namnet på vår lilla läsecirkel som ses sådär tre gånger per termin och det är alltid lika mysigt. Att prata böcker på nätet har sin charm och i verkliga livet har sin. Nästa träff är i januari och till dess ska vi läsa Aravind Adigas Siste mannen i tornet. Samtid, Mumbai, Camillas fika = kan inte gå fel = given höjdare!

- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

Så gör jag (Bodil Malmsten)

Bodil Malmsten om konsten att skriva lät oemotståndligt och det var en glad Gästbloggare som öppnade sin julklapp - med råd från en mästare skulle han 2013 inte bli oplacerad i Icakurirens novelltävling. Och det är en fin bok, en sådan där man köper till folk i julklapp, men man känner sig lite lurad. Den känns som en halvmesyr. Fragmentariska handfasta råd blandat med lite Bodilmania. Det antyds någonstans att den är ett beställningsjobb (det är väl alla bloggare som utgör de tänkta kunderna antar jag) och det är en paradox att många av texterna är så halvhjärtade när hon skriver om måstet i skrivandet. Kanske är jag orättvis när jag står här och är tillbaka på ruta ett inför novelltävlingen. Det tar sig på slutet i alla fall med uttalat elitistiska lästips. För att kunna lära sig konsten att skriva måste man behärska konsten att läsa tar jag till mig utan invändningar.

/Gästbloggare M

fredag 28 december 2012

utlottning: all I want for christmas is planekonomi

Håhå jaja, ibland är tomten alltför snäll och råkar komma med två likadana presenter. Vad göra? En bra bok kan ju bara inte ligga i sitt omslagspapper och känna sig oläst så here goes:

Chans att vinna Sara Granérs seriealbum all I want for christmas is planekonomi. Skriv en kommentar här i bloggen där det tydligt framgår vem du är så är du med i utlottningen. Delar du dessutom på FB får du ytterligare en lott. Snabba ryck gäller så skriv innan året är slut. Kl 24.00 på nyårsafton stängs utlottningen.

Om några dagar kommer dessutom våra tankar om boken men tills dess länkar jag till Enligt O. 

årets tio i topp: överlevarna

Överlevarna och deras barns berättelser har följt mig under året. Självklart, och först ut i april, var Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz höjdarens höjdare men jag vill gärna lyfta fram Lizzie Dorons fina självbiografiska romaner Varför kom du inte före kriget och Min mors tystnad också. Det handlar om att kunna hantera livet när man inte dog, när man blev kvar och det är gripande berättelser. Stefan Einhorns Änglarnas svar passar också in i temat. Under sommaren läste jag dessutom Haren med bärnstensögon som är en fantastiskt folkbildande roman om sökandet efter sina rötter och just det där att ha en historia som man inte gärna talat om går som ett stråk genom alla de här romanerna. Sökandet och rotlösheten i att inte riktig veta sin bakgrund formar människorna och identiteten upprätthålls med hjälp av vaga minnesbilder som det blir viktigt att dokumentera.

Diskussion kring den judiska identiteten förde också Ricki Neuman i sin roman Ni är inte så märkvärdiga som ni tror och läsåret avslutades med Rose Lagerkrantz fina släktkrönika Om man ännu finns. Ytterligare en bok som i vart fall tangerar temat och som jag skulle vilja läsa är boken Det står ett rum här och väntar på dig av Ingrid Carlberg. Det får bli vårens fackbok!

Sedan har jag läst Amos Oz, David Grossman och A.B. Yehoshua  också under året, men det hamnar i marginalen...
- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

om man ännu finns - en familjekrönika



Alla likheter med verkligheten är avsiktliga. 

Det är Rose Lagerkrantz egna ord som inleder hennes släktkrönika och i Om man ännu finns så gäller det att välja mellan hat eller glömska. Tänk att jag ännu finns konstaterar modern gång på gång och när hon nu lever sitt sista år inser dotter Rose att det är dags att samla samman de skärvor av berättelsen som bygger deras gemensamma identitet. De allra flesta i släkten, som är spridd över halva jordklotet, har valt att glömma.  Förtränga sina upplevelser i läger och fångenskap, skjuta minnen av syskon som gått i gasen, stått på gränsen till räddning och inte släppts in eller överlevt med all den skuld som den som överlever måste bära. Tänk att jag ännu finns. 

Jag lyssnade till Rose själv som läste kapitel efter kapitel om en tid som en gång var, samtidigt som hon berättar om omvårdnaden av modern i livets slut. Det växer fram en bild av historien som både en tröst och en plåga. Modern som en gång kämpat så för sitt liv, vill inte längre leva. Hennes liv är färdiglevt och det är svårt för Rose att ta in och känslan av att vara den ansvarsfulla dottern som inte låter släktens öde försvinna in i glömskan är viktig och betungande. Och måhända förlösande för Rose, kanske finns där en möjlig väg ut ur släktens trauman genom att skriva, berätta? 

Hur som så är den boken inte en privat angelägenhet, det är ett spännande och mycket personligt vittnesmål över hur det varit att växa upp i Sverige, i skuggan av Shoah. 

Lyssna på Kulturnytts tankar om boken:

"Släktkrönikans fokus brukar ligga på det förflutna, men den här bokens allra första ord är "nu". I det nuet går en författare mellan sin mors sjuksäng och sitt skrivbord. Formulerar en inledande mening, den lyder: "Nu måste jag skynda mig att berätta innan allt är borta".

torsdag 27 december 2012

vitt i mitt fönster

En härligt frisk limevit färg har den, blomman som påminner mig om att vi går mot ljusare tider. Jag har planterat ut flera likadana julrosor tidigare och kanske, kanske kommer de igen i min trädgård. I väntan på det så njuter vi av den fina födelsedagsblomman i fönstret. Tack för vårkänslan!

årets tio i topp: gästbloggar'n

I en tioitoppkavalkad kan jag, med risk för att det blir lite smått familjärt, inte hoppa över gästbloggare M. Hans läsande och skrivande har breddat den här bloggen på ett sätt som jag själv aldrig skulle förmått och det senaste året har hans ofta ironiska, röst hörts allt mer på bloggen. M:s läsning är ambitiös och hans texter är välskrivna, uttömmande, alltsomoftast med en humoristisk tvist. Musik, klassiker, biografier, kinesiskt och senaste projektet är rumänskt. Som alltid går han All in och alla som vill komma väl förberedda till mässan 2013 ska definitivt fortsätta att titta in hit!


- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

Bengal Nights (Mircea Eliade)

Rumänskt igen - kommande bokmässa skall gästbloggaren vara lite mer förberedd. Jag hade först missförstått min kollega I när hon tipsade om Bengal Nights som den enda kärleksromanen med ett svar. Det ges - tyvärr eller som tur är -  inte ett svar på frågan om kärlekens innersta väsen utan det skrevs så småningom en annan bok som svar på denna bok. Jag återkommer till detta senare, men om det nu inte ges en enkel lösning på gåtan så är Bengal Nights ändock en fulvacker skildring av allt vad kärlek är - hänförelse, självbedrägeri, inbilskhet, svartsjuka, romantik. Ja, ni vet. Och den är bra, så där fantastiskt kultboksbra (och 176 sidor - den perfekta längden på centraleuropeisk litteratur som tidigare slagits fast på bloggen) att det bara är att helhjärtat föra I:s tips vidare. Läs. Ni får en dos indisk religion och kultur på köpet, samt en inblick i den angloindiska bristen på bådadera.

Det är Calcutta på trettiotalet och en ung man, Alain, med oklar europeisk härkomst (Paris nämns), jobbar i en arbetsledarroll för en välbeställd hinduisk ingenjör och när Alain blir sjuk i malaria får han bo hos ingenjörens familj, som en son i huset. Alain misstänker att den illa dolda agendan är att han skall fås att gifta sig med familjens äldsta dotter, Maitreyi, en sextonårig poet i vardande. Efter detta anslag följer en brutalt ärlig skildring av Alains känslor och spel när han vacklar som en berusad mellan misstänksam europeisk (och manlig) överlägsenhet och allt mer innerliga romantiska känslor, för Maitreyi men också för Indien. Författaren Eliade blev religionshistoriker och redan när han skrev boken (1933 som tjugosexåring) fanns uppenbarligen intresset, för om kärnan i boken är den kamp mellan två personer som är en kärleksaffär finns de kulturella skillnaderna som fond med den angloindiska rasismen och förljugenheten som, väljer jag att tolka det som, en parallell till Alains inte alltid smickrande personliga drag. Eftersom ni skall läsa den avslöjar jag bara att den indiska kulturen, olyckligt nog för Alain, också visar sig ha en del intoleranta inslag och att den dolda agendan inte riktigt var den han trodde.

Alltså, det är ju nästan så illa att min första tolkning av I var korrekt - det vete tusan om man kommer så mycket närmare ett svar på gåtan än så här. Kärleken är nog så vacker, ful och tyvärr komplicerad att svaret inte kan bli mer distinkt än en 176-sidig fallstudie. Berättelsen om romanen som blev svaret på romanen är också spännande. Medan Eliade av någon anledning gömmer sig med fingerat namn, yrke och nationalitet i boken är föremålet för hans kärlek, Maitreyi Devi, återgiven med sitt faktiska namn, liksom hennes familj och en känd indier som Maitreyi studerat för. Enligt Wikipedia hade Eliade, god bless him, lovat Maitreyi att Bengal Nights inte skulle publiceras på engelska förrän efter hennes död. Den översattes dock till franska 1950 och fick då ett kommersiellt genombrott. Jag får inte ihop tidslinjen riktigt här, men Maitreyi, som blev poet och författare, läste Eliades bok först långt senare och skrev på sjuttiotalet svaret, sin version av kärlekshistorien, It Does Not Die. Tydligen ger den kvinnliga parten i förhållandet en helt annan bild av vad som faktiskt hände än den lite sexuellt skrytsamme Eliade. Varför blir man inte förvånad.

/Gästbloggare M

onsdag 26 december 2012

Pssst - Nicole Krauss på Louisiana!

Louisiana Literature möter Nicole Krauss -
en halvtimmes film om läsande, skrivande och livet. 

årets tio i topp: norskt

Året har bjudit många fina läsupplevelser från nabolandet. Säkert har den fina utgivningen i år något att göra med bokmässans tema och Nordiska rådets litteraturpris har också påverkat. Mig och andra. Kul med media och uppmärksamhet för nordisk litteratur!
Liten favoritlista:
Innan jag brinner - Gaute Heivoll
Det dyrbara - Linn Ullman
Dagar i tystnadens historia av Merethe Lindström
Fvonk av Erlend Loe

En som inte kommer med på min lista är Knausgård, det är en norman som inte passar mig. Vilka norska titlar vill ni andra sätta upp som höjdare?

- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

kvinnan i rummet

Långhelger är härlig lästid och för min trötta hjärna passade den första delen i avdelning Q - Kvinnan i rummet.

Många är de bokbloggare som tipsat om serien och det med rätta. Det här är en spännande, närmast gastkramande historia och inget för de som lider av klaustrofobi. Jag gillar särskilt att poliskommisarie Carl Mörk är en man med humor och distans, hans sidekick Assad och han gör att man småfnissar sig igenom den här i grunden mycket otäcka historien.

Mörk har, efter en tragisk dödsskjutning av en kollega, varit sjukskriven från Köpenhamnspolisen och mest för att hålla honom sysselsatt skapas avdelning Q. Det är en Cold Case-avdelning och det första fallet som han tar sig an handlar om den försvunna politikern Merete Lynggaard. Mörk ser genast att den gamla utredningen, gjord av den mobila mordkommisionen, har mängder av brister och fallet börjar nystas upp.

Jussi Adler-Olsen har med den här första delen i serien satt tonen, det ska underhålla, beröra och oroa. Han vill, som de riktigt bra svenska deckarna, diskutera sin samtid och sätta fingret på missförhållanden och problem. Jag undrar jag om det här är blivande TV-serier á la Roslund & Hellström? Borde kunna bli hur bra som helst!

tisdag 25 december 2012

julstadens tema är kärlek

Som en blinkning från ljusdesignern till dotterns tonårstid står håkancitaten på stadens fasader, J & P! Julstadens ljus lyser ännu upp i mörkret och passar måhända för en romantisk afton? Gratis dessutom!

årets tio i topp: debutanterna

Ett barn är fött på denna dag... Ja, vilken dag passar bättre att presentera årets höjdardebutanter på än juldagen?

Förra årets debutant som jag puffade för var Tomas Bannerhed och skam vet om det inte varit några lika starka svenska debuter 2012 också. Särskilt tänker jag på Eija Hetikivis Ingenbarnsland, Sami Saids Väldigt sällan fin och Kristian Johannessons Vi måste börja med orden. I fyra par skor tyckte jag också mycket om, och så förstås Christin Ljungqvist skrämmande young-adultbok Kaninhjärta.


- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

makalös manick

Använder min nya makalösa manick och testar att blogga direkt från den. Kan avslöja att groddjuret har en snygg gravyr. Vad det står?




Bloggens adress förstås! Sådant tjafs som namn eller telefonnummer är ju helt oväsentligt, ha!

Två fina böcker låg i paketen som tomten kom med också. De hade jag köpt men jag hoppas på gästbloggare :-)

sista tomten gillt: ljustjuven

Om du nu ställt ut en träsko i fönstret och dessutom varit riktigt snäll så har varje isländsk tomte lagt ett paket i skon. Tretton paket att öppna! Med den här avslutningen på tomteparaden så önskas alla läsare en ljus och glad jul!

årets tio i topp: recensionsexen

2012 var året då jag blev allt mer medveten bokkonsument. Det här är första året när jag aktivt läste kataloger för att noga välja bland all den nya läsning som kommer ut under ett år. Jag har läst massor av spännande nytt och kunnat delta i diskussionerna kring aktuella titlar tack vare förlagens allt generösare utskick av recex. Det tackar jag, som helt fristående privatperson med begränsad ekonomi för. Visst är jag fullt medveten om att förlagen vill att jag ska göra reklam och jag skriver alltid om de exemplar jag får. Det betyder inte att jag alltid är positiv - min hållning är att en bok är en bok och jag skriver det jag tycker oavsett hur jag fått den i min hand. Jag köper, lånar som e-bok, byter och får i present ett stort antal böcker på ett år. Sisådär 170 st vuxenböcker samt mängder med barnböcker har jag läst under året och av dem är ungefär 50 recex. De har gjort bloggen mer aktuell än någonsin tidigare och jag gillar't!

Snart går önskelistorna iväg inför 2013 och jag kan nästan inte vänta på alla fina paket som jag hoppas ska komma i min låda. Men på frågan:
- Finns här några okritiska och tacksamma bloggare? så måste jag svara:
- Inte en enda, bara ärliga och uppriktiga!

- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

årets tio i topp: bokbloggosfären



Jag minns när jag just börjat blogga och tog mina stapplande steg i den okända bloggvärlden hur människor nedvärderande kommenterade bloggandet som en enda stor gruppkram och totalt ointressant för allmänheten. Jag är glad att jag inte lyssnade på dem och fortsatte skriva, det har varit en fröjd att få möta så många trevliga människor både på nätet och i verkligheten som gillar samma som jag. Läsa, och skriva om läsning, prata läsning och läsa igen. Tack alla bloggisar därute i bloggosfären som skapar en välkomnande miljö där det finns plats för alla. Också hyfsat osociala boknördar!

Snögubben och jag vinkar till er och önskar God Jul!
- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

köttkroken - dagens skinktjuv

Dan före dan inleds med tomte nummer tolv. 
Han är då inte välkommen hem till oss,
 vi vill ha vår skinka kvar!

årets tio i topp: tyskt

En höjdare är resan till Berlin och alla de tyskspråkiga titlar som den resan inspirerade till. Bloggen har de senaste tre månaderna läst inte mindre än 10 böcker med anknytning till landet. Det är exakt 10 gånger så många som för två år sedan när bokmässans tema var tyskspråkigt och jag hade noll intresse. En bidragande orsak till läsandet är absolut bokförlaget Thorén & Lindskog som översatt  och gett ut ett gäng samtida tyskspråkiga författare de senaste åren.Välkommen att läsa mina tankar om Kattbergen, Stalinhusen, Vännen och främlingen, Berlin på åtta kapitel, En vecka i Berlin, Small World, The Reader och Sju År. Gästbloggare M har läst och skrivit om Upptäckten av currywursten och En tyst minut. Så kan det gå, när man bestämmer sig för att resa till Berlin!

- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

tomtefar och trolltrumman


Dagens jultips blir terminens sista högläsningsbok: Tomtefar och trolltrumman. Det är en sådan där bok som funkar för många åldrar. Mauri Kunnas fantastiska detaljerade bilder och budskap får alla i  julstämning och när jag talade med dottern i telefon så sa hon:
-  Men den är ju lite läskig... 

Jag har läst den många, många gånger men först i år fick jag reda på att den finns som film också. Jag sökte efter en snutt på svenska att infoga här men tyvärr. Det får bli finsk version:


SvD har en lista med tips på andra aktuella tomtar i böckernas värld. Den gemensamma nämnaren verkar vara vresig och man!

sju år - Peter Stamm

Alexander bor i München och är snart färdig arkitekt, i hans klass går också den ambitiösa Sonja och på en resa till Marseille för att studera le Corbusier strax efter examen bestämmer de sig för att bli ett par. Trots att de passar så fint samman så finns där ingen riktig glöd, Alexander kan inte släppa tanken på den polska flicka han som student mött på en biergarten.

Sju år är ingen tid att vänta på den man älskar, inte heller 14 år. Så är det för Iwona i Peter Stamms samtidsroman Sju år och den alldagliga polska kvinnan finns där i bakgrunden av hela berättelsen. Hon är starkt troende och jag tänker att det säkert i den här boken finns fler kopplingar till de bibliska berättelserna än vad jag kan lista ut. Där är de uppenbara med Rakel och Lea, talet om sju goda år som ska följas av sju år av missväxt och säkert finns där fler referenser som jag missat. Hur som, det är den typen av kopplingar till litteratur som jag, när jag upptäcker dem, verkligen uppskattar. Den på ytan lättlästa texten har många lager när man börjar peta i den. Andra teman som jag uppskattar är diskussionerna kring arkitektur, Sonja är mycket imponerad av Le Corbusier och verkar närmast leva efter hans tankar om den moderna livsstilen där också familjen skall vara del av ett välplanerat oljat maskineri. Alexander är inte lika förtjust, han ser en slags osympatisk idealism i idéerna som hävdar att god arkitektur kan förändra människorna.
Alla försök att skapa en ny människa har i bästa fall misslyckats, och i sämsta fall lett till obeskrivliga brott.
Alexander känner sig aldrig riktigt hemma i Sonjas livsbygge och söker något annat. En äkthet som inte är lätt att finna. På bokmässan för två år sedan pratade Lyran lyriskt om Peter Stamm och hans trevliga natur och hans författarskap. Två år senare kom jag till skott! Läs gärna hennes text om den här läsvärda romanen.

fredag 21 december 2012

fönstertittartomten

Just den här tomten tycker jag är extra otrevlig,
för en mörkrädd typ är fönstertittare riktigt läskiga!

årets tio i topp: David Vann på Louisiana

En av de mest oväntade upplevelserna i år blev Louisiana Literature. I slutet av sommaren, underbart vacker miljö och fantastiska författare på plats. Jag hoppas, hoppas att det blir en ny festival 2013. Passa på att klicka på intervjun med David Vann som är hämtad från Louisiana Channel och texten om boken är en repris från 31 augusti. Mina intryck där och då!

caribou island - en klaustrofobisk historia

Romanen Caribou Island var den enda bok som jag köpte med mig hem från Louisiana och det var författaren David Vanns förtjänst. Han berättade om sitt författarskap på ett sätt som blev oemotståndligt. I hans underhållande svada om jobb som skeppare och önskan om att bli litteraturforskare så finns där en fond i Alaska. Han har vuxit upp där, hans far tog livet av sig när Vann var 13 år och hans allra första texter från high-school utspelade sig också där. Novellsamlingen han debuterade med heter Legend of a Suicide och har delvis självbiografisk bakgrund. Han berättade att han ofta börjar sina berättelser i en miljö och funderar sedan ut vilka karaktärer som skulle kunna bo där, hur miljön påverkar dem och deras handlingar. Så får berättelsen vindla sig fram utan någon plan. Inga flödesscheman eller utkast bara själva berättelsen från början till slut, miljöer, händelser och karaktärer får eget liv. Han skriver sina böcker snabbt och Vann hävdar helt bestämt att vissa mönster och pusselbitar kommer inte på plats förrän texten faktiskt möter läsaren.

Samma dag som jag läst färdigt Caribou Island  hör jag plötsligt en lösryckt mening från bilradion: Klimatet har format alla mänskliga kulturer. Så självklart, förstås är det stor skillnad i människors sätt att hantera sin vardag beroende på klimatet. Naturen ger människan olika förutsättningar och försörjningsmöjligheter men påverkar de också människans kynne? Påverkar klimatet våra tankar och känslor? David Vanns svar på den frågan är ja.

Caribou Island  är livet fåordigt och kargt, drömmen om någonting annat är stark och när romanen börjar går det mot den mörka årstiden. Irene och Gary har varit gifta i 30 år och hela tiden har Gary närt den romantiska drömmen om ett vildmarksliv i Alaska. Han har påbörjat otaliga projekt genom livet och nu har beslutat att bygga sig en stuga på Caribou Island helt efter eget huvud. Ingen plan ingen erfarenhet. Inget avlopp, ingen elektricitet och snön kommer redan i slutet av augusti. Irenes största rädsla är att bli ensam och det skrämmer henne otroligt mycket när hon upptäcker att i livet med Gary är hon ensammare än någonsin tidigare. Sonen Mark lever trapperliv, fiskar lax på sommaren och röker hasch resten av året, dottern Rhonda i sin tur väntar på att bli gift med sin tandläkare, då kommer livet att bli lyckligt. Eller kanske bara tomt.

Det här är en vemodig och klaustrofobisk bok med oerhört vackra miljöbeskrivningar som överraskade mig. Total svärta i korta, snabba meningar som driver upp tempot mot det oundvikliga slutet. Läsvärt!

David Vanns senaste bok heter Dirt och mer om den kan man läsa hos The Guardian.

- Årets tio i topp är min egna personliga lista över årets höjdare. Utan inbördes ordning. -

en värmande gåva

Gåvor som värmer en fröken. Så riktigt julefina!

the Reader - Högläsaren

The Reader - Högläsaren var den fina romanen som jag köpte med mig som minne från vårt besök i Berlin i november. Nu så är den läst och det var en härlig höjdare! Som alla riktigt bra romaner så har den en spännande handling och diskuterar de stora livsfrågorna med moraliska dilemman som nav. Kan människor vara oskyldiga i juridisk mening men moraliskt skyldiga eller vice versa? Finns där kollektiv skuld eller är det något personligt? Dessutom är det en vacker kärleksskildring. Oemotståndligt för mig!

Det är efterkrigstyskland och handlar om den unge pojken Michael i Berlin som av en slump träffar den mycket äldre Hanna. Hon inviger honom i kärlekens konst, hon längtar efter bildning och pojken läser högt för henne ur sina skolböcker. När han senare som juridikstudent möter Hanna i rättsalen förstår han att hon tidigare tagit värvning i armén och arbetat som lägervakt i krigets slutskede. För mig som har en juridikstudent i familjen så var diskussionerna i boken kring skuld intressanta. När han diskuterar med sin far om han mot Hannas vilja ska vittna till Hannas fördel så menar fadern att det finns inget som kan motivera ett sådant beslut:
- Not even if they themselves would be happy about it later?
- We're not talking about happiness, we're talking about dignity and freedom. 

Alldeles särskilt gillar jag förstås delarna som beskriver orden och litteraturens makt. Genom världslitteraturen som Michael läser får vi ett moraliskt rättesnöre att hålla fast vid och Michael är obrottsligt lojal mot sin ungdoms kärlek. Jag är glad att jag äntligen har läst den här fina romanen som bl a Bokmania, Beroende av böcker och Ciccis bokblogg har hyllat. Filmen får det bli under jullovet!


torsdag 20 december 2012

gud, uppfinn nåt nytt för dem som väntar

Aktuell uppmaning. Fantastisk version. Lyssna!

jullov!

Firas i stil med snälla kollegans hemgjorda glögg och minttryfflar!

en liten julhälsning från klass 3A

Sista dagen innan jullov idag och klassen redovisar julberättelsen. När eleverna själva sätter bilder och spelar in texten kan det lite hur som - herden kan ha kungakläder och orden Messias och skara blir hejkon bejkon. Det är en del ord och begrepp som vi behöver jobba vidare med för att komma hela vägen, helt klart. Spelar ingen roll just i detta nu - se den lilla filmen som K och M har gjort!

årets göteborgare och underbar kokbok

Med sin kärlek och kunskap till det svenska köket har Leif Mannerström blivit en ambassadör för Göteborg över hela världen. Så lät motiveringen till  Årets göteborgare och jag kan inte annat än att hålla med. Hans fina Julkokbok är verkligen att rekommendera. Underbara bilder och recept på klassiskt julbord á la Mannerström. En fin present att lägga i säcken till alla matintresserade!



drömmen om en bro


Årets dåliga samvete nummer två blir föremål för dagens bokliga inlägg. Jag ska erkänna att jag inte läst ut Drömmen om en bro. Det är sällan men plötsligt händer det. Jag har läst och läst och är bara på sidan 190, inser att jag får Jonathan Franzen vibbar. Det är mängder av text, lite action och någonstans där det blev tal om att rädda utrotningshotade fåglar så tappade jag bort intresset. Idéen är ju annars strålande, ett antal människor reser till en håla i Kalifornien för att förverkliga den smått galne borgmästarens dröm över ett monument, en symbol för en modern småstad. Just bron i sig kan ju ha ett starkt symbolvärde men jag läste som sagt inte tillräckligt långt för att ens kunna berätta om det. När jag tar hjälp av kära google så hittar jag till Populär historias site. Deras text om broar är faktiskt bokens behållning, tack för det!

Andra som läst och tyckt om boken är: GP, Annika Koldenius,  UNTMimmimarie och Lyrans Noblesser.

onsdag 19 december 2012

presenterar: Skyrfrossaren

Skyr är ju något som nyligen kommit till de svenska affärerna och jag är inte så särdeles förtjust. Det ska vara mycket nyttigt och packat av proteiner men smaken är inte riktigt för mig. Skyrfrossaren däremot - han verkar ganska nöjd!

här har det hänt grejer!

Höll i terminens sista skälvande stund på med att lirka, putta och dra alla elever igenom det där som vi kallar "göraklartmappen". Med olikfärgade post-its hade vi rangordnat viktighetsgraden och särskilt en en elev hade väldigt mycket i den där stackars mappen. Jag var fullt upptagen med diverse och plötsligt hör jag ett rop:
- Anna, här har det hänt grejer!
- Då är det bäst jag sätter mig ned och ser vad du lärt, var mitt svar.

Allt klart. På ett kick. Så skönt att kunna känna att det händer grejer!

nu är väl sista kortet snart lagt?

Alliansen försöker trumfa över varann i betygsfrågan för att vinna snabba poäng hos allmänheten och alla som arbetar i skolan blir allt mer resignerade. Inte blir det bättre när tidningar som SMP eldar på med ledare som Reinfeldt bör lära av Björklund. Det finns mängder av forskning som visar på att annan typ av bedömning än just den summativa ger bättre skolresultat. Förlaget om att utbilda alla lärare i formativ bedömning som systematiskt hjälper eleven att se sin utvecklingspotential gentemot de uppsatta målen som är både lång och kortsiktiga pratas det inte särdeles högt om i media. Jag länkar till mitt inlägg om Bedömning för lärande och tipsar om Christian Lundahl på twitter. Hos honom förs ständigt spännande diskussioner om bedömning. Herr Björklund och herr Reinfeldt borde ta sig en tur in i forskningsvärlden innan deras bluffar blir synade...

Mvh Läraren som inte vill spela poker med elevernas lärande som insats

PS. Drömde jag det eller läste jag någonstans att Centern talar i sin framtidsvision om att grundskolan skulle vara frivillig? KD kan ju kontra med obligatorisk söndagsskola så är saken biff.

sistaminutenidé till alla pyssliga...

eller med pyssliga rastlösa barn såhär inför julen. Låt mig presentera: Leta, Hitta, Måla - julpyssel för skarpögda barn. En underbar målarbok som i presentationen sägs passa barn  6 - 9 år men jag lovar, den passar en 46-åring också. Jag kan tänka mig ett antal killar och tjejer som skulle njuta av att sitta med den här boken i väntan på tomten. När jag var liten fick jag alltid en liten paket på morgonen för att väntan inte skulle bli så lång - det här är en perfekt sådan! Jag bjuder ett litet smakprov.

small world - gripande om alzheimer


Small world - en liten värld blir den som en människa drabbad av alzheimer lever i. En oförutsägbar värld som bara blir mindre och mindre, där finns minnen som kommer och går, känslor som flyktigt återupplevs för att genast försvinna igen och snart finns inget av personen som en gång var kvar. Utom de allra första barndomsminnena. 

Konrad Lang har vuxit upp i utkanten av en mycket välbärgad familj, Koch, i Schweiz. Han har fungerat som sällskap åt den jämnårige sonen i huset och fått den finaste utbildning som kan köpas för pengar. Nu, vid dryga 60, är han satt att sköta familjens sommarhus på Korfu. En olycklig dag sätter han eld på hela egendomen och fru Koch bestämmer sig för att installera honom i en lägenhet i Schweiz. Han lever ett gott liv, träffar en ny kvinna men en dag hittar han inte längre vägen hem efter att ha handlat. Han har drabbats av alzheimer, han har allt svårare att minnas och orientera sig och är snart helt beroende av att bli omhändertagen av familjen Koch.


Redan i början av den här romanen  förstår jag som läser att Konrad Lang har ett alldeles speciellt band till den rika och mäktiga familjen och hur allt samman hänger ihop ska absolut inte avslöjas här. Det här är en lättläst och mycket gripande berättelse om en man som flera gånger om förlorar sin identitet. Titeln syftar förstås på den beskurna verklighet som vi tror att en dement människa lever i, om det kan vi ju faktiskt inget veta, men också på hur Konrad med sitt fina sätt, polerade jargong och inövade fraser hanterar sina minnesluckor. När han träffar någon som verkar känna honom och han inte har en aning om vem personen i fråga är säger han: Small world, en liten värld är det inte? 

J'ai rien oublié heter den franska filmen med Gerard Depardieu från 2010 som baserar sig på den här fina romanen och jag har letat efter en trailer med engelsk text - kanske finns den bara på franska, tyska och italienska som är de tre huvudsakliga språken i Martin Suters hemland Schweiz? Hur som, här kommer en snutt på franska: