Människor passerar runt omkring mig på väg till skola, arbete, eller kanske som jag själv till universitetet, och jag känner att hjärtat bultar så hårt, så hårt. Jag stiger på spårvagnen på Skånegatan precis bredvid det stora polishuset och på min väg genom stan ser jag polisbil efter polisbil. Piketer både i polisfärger och helsvarta som står parkerade vid centralen och Nordstan. Hjärtat bultar så hårt, så hårt. Någonstans så ska massiv närvaro av polis markera att samhället har koll på läget, är tryggt att vistas i men signalen till mig är precis tvärtom.
Jag blir oroad och rädd och hjärtat bultar hårt, hårt, hårt.
rädslan ska man inte låta styra eller ta överhand. Skönt att poliser visar sig.
SvaraRadera(föräldrar, lärare och andra har ett ansvar att inte sprida rädsla)
RaderaDet är obehagligt. Jag känner likadant, maningarna till lugn får nästan motsatt effekt. Och att en liten klick människor lyckas sätta skräck i hela västvärlden är väldigt otäckt det med.
SvaraRaderaKänner detsamma.
SvaraRadera