En ny del i Anna Janssons deckarserie om Maria Wern är ett troget vårtecken och jag brukar ofta lyssna eller läsa dem i samband med påskledighet. Nu är påsken sen och behovet var pockande av lättsamt lyssnande efter flera veckor av smått hysteriskt jobbande så då var det givet - Det du inte vet hamnade i min telefon. Det är sommar på Gotland och Maria har köpt ett sommarhus, redan samma vecka som de flyttar in blir de bjudna på fest grannskapet. I samband med festen utbryter en explosionsartad brand där en man omkommer och snart försvinner också en ung kvinna spårlöst. Vad är det som händer i Åminne? Har händelserna att göra med den eventuella utvinningen av olja som är på gång?
Jag tänker mig att serien om Maria Wern är en sådan som man har allra mest behållning av om man läser dem alla i rätt ordning och kanske med ungefär ett års mellanrum. Man ska längta lite efter att återse de gotländska miljöerna och man ska börja fundera lite kring hur karaktärerna har det nuförtiden. Läser man dem för tätt eller lösryckt så kan jag tänka mig att det mest blir känslan av ganska slätstruken dussindeckare men för mig så funkar den här serien mycket bra. Lättsamt, lite lagom samtidsproblem invävt, ganska mycket personliga relationer för polisgänget och lagom blandning av spänning och känslor. Alldeles lagom som lyssnarbok på vagnen och som trevlig sällskap på pokenaden. Gött!
Jag har aldrig läst något av Anna Jansson, men tror mig ändå förstå hur du menar med att det är mysigt med en bokserie som återkommer år efter år efter år. Det är något visst med igenkännandets glädje!
SvaraRaderaNär jag var liten brukade mamma köpa en deckare inför varje sommarlov (inte något blodigt kriminaldrama utan mer i Agatha Christie-stil!) som vi alla såg fram emot. En enda bok, laddad med en särskild förväntan.
Just så kan det kännas, egentligen är det mer återseendet som lockar än själva innehållet.
Radera