jag kan cykla nu del 2

Jag kan cykla nu, sa hon med övertygelse i rösten och så var det faktiskt. Det gick utmärkt att både starta och stanna och T cyklade ända till badet varje dag. Men när motvinden kom på hemvägen då var det jobbigt och ett par besök i diket fullt av vass blev det. Benen var blå-grön-gula till färgen och T sa förnuftigt:
- Jag har riktiga sommarben.

En härlig kväll cyklade vi på vägen och en äldre herre stannade bilen.
- Så sommarvackert ekipage, sa herrn till T.
- Tack, sa T.
- Å, en sån fräsig cyklelhjälm, sa herrn.
- Tack, sa T.

Efteråt frågade T mig lite oroligt, fräsig, är det fräck eller?

Vokabulären ändrar sig allteftersom tiden går...