Musselviken står det på järngrinden som stänger grusvägen från allmänheten. Bakom träden skymtar ett stort brunt hus med verandor och en brygga. Varje gång jag passerar kommer jag att tänka på Marie Hermanssons skimrande berättelse om
Musselstranden. Havet och skärgården är så närvarande i hennes roman och historien berättas växelvis av Ulrika och Kristina. Saga och verklighet blandas nästan omärkligt och språket är förledande enkelt. Boken går inte att lägga från sig-en riktig sträckläsare. En extra dimension blir det av att veta att platsen Marie haft i tanken bär hon skrev boken ligger här i Stigfjorden, nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!