människan - ett vanedjur?

Att man som människa skaffar sig en massa vanor, det är praktiskt. Det underlättar livet och gör så att man inte hela tiden måste lägga tankekraft på vardagsting. Några av vanorna behöver också utvecklas till rutiner. När det är skarpt läge, man är stressad eller för att spara tid och möda så kan rutiner underlätta livet väsentligt men... det är en hårfin gräns till att rutinen plötsligt har förvandlats till ritual. En ritual har inget att göra med att underlätta det praktiska eller snabba upp ett händelseförlopp utan finns där ibästa fall för att samla tankarna och bringa reda i en nervös, kaosartad verklighet. Sen kommer man till att ritualen blir ett exter. Plötsligt har vanan som underlättade livet blivit något som hindrar och tar kraft. Exter gillar jag inte. De blir för jobbiga.