I romanen kommer olika människor till tals, de berättar i monologer om Alba och hennes liv och familj. Vi hör fadern, den döda modern, vännerna och Alba själv och sakta växer bilden fram av en flicka som känner sig lämnad, rotlös och utan en riktig familj. Det som huggts av från Albas värld fortsätter att smärta och svärtan i själen måste betvingas. Hon skapar sig en egen liten värld med rutiner. Ett handikappat barn vore verkligen en stor förändring och kan de två tillsammans en uppväxt? Hennes egen mor bestämde sin dödsdag och kan Alba och Seth bestämma över sitt ofödda barns död?
Jag drogs med i en känslomässig resa när jag läste Fantomsmärtor. Det är verkligen Voors styrka att skriva om svåra frågor om vad som är ett liv, vem som ska bestämma över livet och vad som formar våra liv, på ett sätt som känns helt äkta. Där finns också något slags hopp - Alba betyder gryning på italienska och vem vet vad som händer när den nya dagen gryr? Jag älskade den här boken och hoppas att Voors redan skriver på nästa roman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!