Stretar mot affären för att införskaffa det nödvändigaste. Snålblåst i ansiktet och huvan neddragen då jag hör en busvissling. Vänder mig om och där i Örgryte IS brottarlokal lutar en ung pojke sig ut, spänner musklerna och skrattar gott. Jag gör tummen upp och ler tillbaka. Han misstog säkert mig för någon annan men det spelar mindre roll. Det är inte varje dag någon visslar efter en.
Ja, jag vet att min dotter menar att enda anledningen till att jag envisas med att gå på handboll är att få se de unga vältränade pojkarna...Viss sanning kan det ligga i det, får väl erkänna att jag är ett riktigt tantslem de luxe!
Hahaha, GUD vad underbart!
SvaraRaderaJa, ibland maste man fa vara det, jag haller med!!
Tankte bara saga att jag har lamnat en award till dig pa min blogg, for att jag gillar den!