utrensning

Just nu kan jag gå och se pjäsen Utrensning på Stockholms Stadsteater och jag vet att jag inte kommer att göra det. Inte för att den går i Stockholm och jag bor i Göteborg utan för att det här är en så stark berättelse att jag inte skulle uthärda den i en teatersalong. Under året som gick läste jag mycket om Sofi Oksanens roman om Estlands historia, Utrensning har fått ett antal fina litterära priser och uppståndelsen kring Oksanen var närmast popstjärnelik på bokmässan. Ändå har jag tvekat.
Just av anledningen att detta är jobbig läsning som tränger sig in i ens medvetande och berör ända in i de innersta vrårna. Oksanen låter två kvinnor mötas, en ung och en gammal, och utifrån deras möte får vi höra om deras liv i Estland och Ryssland från 1940-talet fram till nu. De har hela tiden män och makt att rätta sig efter, hemlandet ockuperas och politiken påverkar kvinnorna som kämpar för att upprätthålla sin värdighet. Även om de måste överge en del av sina ideal på vägen så överger de inte hoppet om ett gott liv.
Stalins kossor är ytterligare en titel av Sofi Oksanen men den ska jag läsa längre fram. Nu är det dags att läsa något som underhåller mig en stund. Det här var en otäckt intressant roman om ett grannland som jag, trots allt, är glad att jag läste. Den kommer att sitt kvar i mitt minne länge, länge.

Boken passar in i Lyrans utmaning Jorden Runt 3 som i februari handlar om litteratur från östeuropa.