Stilla dagar i Mixing Part

Erlend Loe levererar alltid!
När jag vill läsa något lättsamt med ironisk ton som underhåller mig på ett lite efterhängset sätt, då väljer jag Loe. Stilla dagar i Mixing Part är en kort, snabbläst roman som berättar om det medelålders paret som är i stort behov av Babel fish. De far till Tyskland på semester, språkförvirringen är total och förhållandet är på väg någonstans, kanske utför? "När man börjar ge varandra kokböcker är förhållandet på väg utför" tänker Bror som just fått Nigellas frestelser av sin fru Nina. Bror Telemann drömmer om att skriva dramatik och allt hetare om Nigella, Nina Telemann vurmar för det tyska och för tyskar. Inte särdeles ofta mötas de två i någon kommunikation. Visst är det så att översättningsprogrammet översatt Garmisch-Partenkirchen till Mixing Part men tveksamt är om programmet ändå inte lyckas bättre i sitt försök att skapa kommunikation än de två makarna?
Erlend Loe skriver på en nästan lakonisk prosa en roman fylld med små reflektioner om medelålderskrisande, politiskt korrekta kulturpretton som jag småfnissar åt. För det vet ni väl att man inte kan dricka rött vin från Tyskland, inte ens om man befinner sig där vinet produceras...och det som man helst av allt önskar sig är en pedistal med en ormbunke på. För det har alla stora dramatiker när de sitter i sitt elfenbenstorn. Lättsam underhållning. Härligt!