pojken i soffan

Matilda kommer hem till sitt lilla hus vid randen av det stora havet i Australien och i soffan sitter en liten spinkig, nästan dunig, pojke. Hon finner honom ganska underlig men bjuder honom på te och kakor. Hon är en åldrad dam som har vardagsrummet fyllt med minnen från ett händelserikt liv. Uppväxten i ett borgerligt hem, kärleken till Fjäder och förlusten av Älvan finns i mitten av berättelsen. Med hjälp av minnessakerna berättar hon om ett liv där lusten efter äventyr, sökandet efter tillhörighet och sorgen efter en förlorad kärlek får sitt slut i en soffa, i ett småkyligt vardagsrum.

"Det skulle vara synd att ge upp nu, varje resa måste avslutas."

Sonya Hartnett har i sin ungdomsbok Pojken i soffan blandat och gett, sagoelement, fantastik och närmast en odyssé där resandet är vägen till ett gott liv. Symbolerna är tydliga och starka och texten fylld med reflektioner kring hur man kan komma underfund med livet, hantera förluster och gå vidare. Särskilt gripande tyckte jag beskrivningen av hur Magdalena sörjer det barn som inte blev var, där kan jag känna och förstå. Hartnett har också en fantastisk förmåga att beskriva naturen som spelar stor roll i berättelsen. Vackert, uttrycksfullt och målande.

2008 fick Sonya Hartnett Alma-priset för det sätt som hon förnyat ungdomsromanen på och på Almaprisets hemsida kan den som vill läsa mer om både författarinnan och hitta en läsnyckel till boken. Erkänner att jag inte hade särdeles lust att läsa om vare sig boken eller författarinnan. Läsupplevelsen var på något sätt sig själv nock, gripande, mystisk och vemodig.

Boken ingår i Lyrans Noblessers utmaning Jorden Runt 3.0