Så om det inte finns en väg tillbaka till det som var, till en naiv och omedveten trygghet, finns det en väg framåt. Att vara modig. Att fortsatta som förr. Och vända den andra kinden till medan vi frågar: ”Var det allt du hade att komma med?” Och inte tillåta att fruktan sätter gränserna för hur vi fortsätter att bygga vårt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!