långt ifrån sträckläsning...

Mitt vanliga förhållande till deckare är att de läses helst i ett sträck, eller möjligen på en helg. Det kan man inte påstå att Långt ifrån död av Peter James fick den behandlingen... Jag har funderat över varför den här läsningen gått så trögt. En orsak är säkert att den har konkurrerat med läsplattan, nyhetens behag och allt det där, men så är det något med själva berättelsen som gjort det trögt också. Miljön är nutid och det utspelar sig i Brighton/Hove som jag besökt flera gånger, brottet är spännande med en inte helt självklar upplösning, tempot är bra och språket är habilt deckarstyle. Det är faktiskt i personerna jag hittar mitt problem. Jag fäster mig inte vid någon av dem, så är det. För att jag ska riktigt gilla en deckare så behöver jag personer som jag kan känna med eller mot eller av eller för, det finns inte varken bland offer, förövare eller utredare. Ändå läser jag, sent omsider, klart och lägger ifrån mig boken med ett okej. Den var OK, varken mer eller mindre vilket gör mig lite besviken. Jag hade läst om författaren hos flera bokbloggare och var riktigt sugen.

Nja med minus i kanten blir mitt betyg.