astronauten som inte fick landa

- Jag är liksom pirrig i hela kroppen för det var så bra, säger den åttaåriga flickan med ett leende över hela ansiktet. Då vet man att en utflykt var uppskattad!

Färden för oss gick till stora staden och Backateatern och resan för huvudpersonerna i pjäsen var en aning längre. Den handlade om att landa vid resan slut, att känna sig nöjd med sin lott och att kunna acceptera det som blev ens uppgift. Man kan bara tänka sig hur det kan kännas att träna många år för att resa till månen och sedan inte få landa, utsätta sig för det okända, faror, ensamhet och hårda umbäranden för att nå sin dröm och sedan fastna i omloppsbanan kring månen. Ingen berömmelse, inget samtal från presidenten och ingen plats i historieböckerna. Det är ödet för Michael Collins som vi idag fått berättad för oss i Backateaterns uppsättning av Astronauten som inte fick landa . Pjäsen är baserad på boken med samma namn skriven av Bea Uusma Schyffert och både jag och eleverna satt som förtollade av den härliga uppsättningen. Den väckte många frågor hos oss som vi absolut får prata mer om och det är en fröjd att få komma till en proffsteater. Musiker, skådespelare och scenrummet var så spännande, historien har ju något mycket sorgligt över sig och den känslan förmedlades till oss. Att alla elever sedan fick en liten raketpin och träffa skådespelarna var extra trevligt. Rekommenderas verkligen, föreställningen har något att ge både vuxna och barn!