Det hörs en något småknarrig närapågubberöst med lätt eskilstunadialekt genom Fredrik Lindströms noveller. Lite smått distanserad, aningen trött som uppmanar oss att inse att det riktiga livet det är nu. Samtidigt som känslan av att det var nog roligare förr, då när man var ung idealist sipprar fram mellan sidorna. Som de medelålders, numer medelklass, 60-talister vi båda är så kan jag känna igen många, många situationer där människorna springer runt i en jakt efter yta, finish och kvalitetstid. När börjar det riktiga livet är en novellsamling fylld av situationer som får en kultur och designintresserad storstadsmänniska att fnissande ta fram skämskudden och konstatera att: Ja, så här är det nog. Lindströms texter roar men det som saknas är oron. De funkar som lättsamma, ibland nästan pustlustiga, kåserier men de oroar mig inte, de roar mig i all sin igenkänning men de skakar inte om. Gott så, en stunds underhållning är inte att underskatta.
Snart fredagskvällsmys, På spåret och den sköna känslan av att det riktiga livet håller på precis just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!