Gästbloggarnostalgi: Jultidningar för nioåriga gubbar

I serien "Gästbloggarnostalgi" drar sig Gästbloggare M till minnes sin ungdoms läsupplevelser. Tänk Wahlströms gröna ryggar, besök på biblioteksfilialen i Rönnäng med öppettider tisdagar och torsdagar 18-20 samt slumpmässiga nedslag i föräldrahemmets bokhylla i gillestugan.

Om jultidningar fortfarande säljs måste det vara i betydligt mindre skala än på sjuttiotalet. Gästbloggaren sålde aldrig, men fick. Från mostrar, fastrar, föräldrar, farmödrar och mormödrar kom det hårda paket (eller i alla fall halvhårda i serieboksformat). Jag tror det fanns regelrätta böcker i jultidningssortimentet, men det jag minns mest är Naturens under och anakronistiska kvinnohatarserier som Åsa-Nisse, Kronblom och Lilla Fridolf. Det är smått absurt att tänka sig barn läsa de senare idag, medan jag hoppas att det finns någon motsvarighet till Naturens Under därute (men jag tvivlar).

Naturens Under var den perfekta blandningen av pedagogik och kunskap (vilket uppskattades av köparen) och spänning och kalenderbiteri (vilket uppskattades av mottagaren). I serietidningsform betades djur för djur av, ett på varje sida. Nioåringen bläddrade förstrött förbi ospännande inhemska arter (igelkottar, småfåglar etc) i jakt på rovdjuren, asätarna och världens snabbaste, längsta, tyngsta, whatever bara det var ett rekord. Ge mig blåvalar, geparder, svarta och gröna mambor och gigantiska hjordar av gnuer som hoppar över attackerande krokodiler ljöd ropen från varje pojkrum när det gubbiga kalenderbitarbeteendet etablerades i mellandagarna.

En annan aspekt av gubbigheten som söps in redan i denna späda ålder var kluriga tjyvgubbar vars liv uteslutande gick ut på att hålla sig undan från frun och arbete i hemmet. Det här var alltså på sjuttiotalet, mitt under brinnande jämställdhetsdebatt. Alltså, jag vill inte skylla ifrån mig, men om min generation av sextiotalister inte riktigt levt upp till vad vi borde när det gäller jämställdhet i hemmet så kanske en del av skulden bör läggas på de vuxna som gav oss Kronblom, Åsa-Nisse och Lilla Fridolf att läsa medan Åh, tjejer spelades på transistorradion i köket där pappa som trettiofemåring tog sitt ansvar och lärde sig att laga mat. Ni borde i alla fall insett ironin!

Till sist vill jag nämna serien All världens fåglar, däggdjur etc. Är inte alls säker på att dessa såldes som jultidningar, men de var underbara uppslagsverk i precis rätt format. Jag fick dem av min faster och älskade dem lika mycket som Naturens under.

/Gästbloggare M