sommarhuset

Syskon är som vänner som man aldrig kan bli av med, säger prästen inför begravningen och det skorrar illa i Eva. De tre syskonen har inte setts på 13 år, knappt ens på mammans begravning kan de hålla sams såpass att kaffet hinner bli uppdrucket. Storasyster Eva är mitt i livet och hon är den som varit mamman trogen, hjälp till med praktiska ting och stöttat i långa perioder av sjukdom. Det är mitten av maj och nu ska arvet fördelas, där finns en båt och ett omodernt sommarhus på ö i Stockholms skärgård. Eva tar för givet att hon ska ärva, hon som hjälp till i alla år, men de tre syskonen ärver lika stora delar och tvingas komma överens. Det blir en sommar i Sommarhuset som ändrar livet både för duktiga storasyster, slarviga lillasyster och medlande mellanbror.

Berättelsen är förlagd i den idylliska veckotidningsschablonen med slitna kvalitetsmöbler, fyllda bokhyllor och pittoreskt vattenhämtande i brunn och vissa små komiska kängor sparkas mot snobbstockholmare som invaderar med kallskuret från Östermalmshallen och oliver av dyraste sort. Misslyckade människor göre sig icke besvär. När dagen tar slut så är det andra saker som räknas, en omtänksam granne som ordnat med toalettkompost t ex. :-)

Anna Fredriksson har skrivit en lättläst roman om kärleken till en mamma som inte alltid var enkel och hur krångligt det kan vara att skapa vuxna relationer till sina syskon. Det är svårt att ta sig ur de banor som relationerna hamnat i men den ofrivilliga vistelsen tillsammans på sommarön petar och rotar i minnet av den gemensamma barndomen som de inte riktigt någonsin pratat om. Sakta närmar de sig någon slags samtal och bilden av mamman växer fram, sakta kan de också närma sig hennes död. 

Jag gillade läsningen och nu ser jag fram emot nästa roman av Anna Fredriksson som kommer i juni, Lyckostigen.