Bricken på Svartvik

I Bricken på Svartvik har Bricken blivit 14 år, hon arbetar nu med att kapa ribb och bidrar som en riktig arbeterska till försörjningen. Jag får följa hennes vardagsliv i tiden där mitt emellan vuxen och barn och hon funderar över om hon ska välja att döpa sig i baptisternas bassäng. Ett liv med Jesus är det ett liv där annat som hör ungdomen till måste avstås? Dans och svärmeri lockar men livet förändras på en sekund när Brickens högerhand hamnar i sågklingan. Modern sjuk, Bricken ofärdig  och livet blir sig aldrig likt mer. Kan någon överhuvudtaget vilja ha en flicka som varken kan arbeta fullt ut, sticka eller väva längre? Arbeta som spånkulla kan hon i alla fall och i arbetet blir man en hel människa. Det har hennes mor och far präntat in i henne och när modern sedan dör så måste Bricken besluta sig för om hon ska bli sågverksarbetare eller piga.

Del två i Vibeke Olssons serien om livet på sågverket Svartvik under tidigt 1880-tal fångar mig inte lika mycket som del ett. Det är en hel del återblickar och omkvädesliknande omtag som känns onödiga när man läst böckerna i ordning, det är mer fokus på frikyrkorörelsen och visst finns där den varma solidariteten mellan arbetarna, kärleken i familjen men det blir för snällt, Bricken tar allt med jämnmod  och accepterar för enkelt sin lott. Det är åren mellan 14 och 16 som skildras, det händer dramatiska saker i Brickens liv, där borde finns utrymme för mer svärta i berättelsen. Det är samtidigt en lättläst allåldersbok som skildrar en ung flickas utveckling till ung kvinna under en tid i historien som byggt dagens välstånd. Arbetarhistoria som alla kan ta till sig, ärligt, rakt och mycket mänskligt berättat. Fortsätter genast med Sågspån och eld.