Dit drömmar färdas för att dö (Mattias Edvardsson)

Dit drömmar färdas för att dö är romandebut för Mattias Edvardsson och löst baserad på mordet på Bobby, pojken som påstods ha försvunnit på ett köpcentrum utanför Göteborg men som i själva verket torterats till döds av sin mamma och dennas sambo. Här är delar av handlingen flyttad från Göteborgstrakten till Landskrona,  det är ju en roman och inte ett reportage. Detta ger författaren möjlighet att väva in hur varvskris och tekokris och de borgerliga regeringsåren under sjuttiotalet förändrade om inte Landskrona så i alla fall den finska arbetskraftsinvandrarfamilj i vilken Sammys (Bobbys motsvarighet i romanen) mamma, Liisa, växte upp - ur arbetslöshet föds alkoholism och initiativlöshet. Sammy är resultatet av ett kortvarigt förhållande med en somalisk man och han uppfostras av sin mamma, sin mormor och så småningom av en stödfamilj. När Liisa får kontakt med Brian får hon möjlighet att förverkliga sin dröm att leva på landet och ha djur. Denna dröm förvandlas dock omgående till en mardröm av sexuellt våld och så småningom våld som riktas även mot Sammy när den lilla familjen isolerar sig från alla i ett ödsligt beläget torp.

Det kan först vara värt att fundera lite över formen. Det finns onekligen någon sorts värde i att veta att detta, i stora drag,  hänt i verkligheten. Läsaren behöver inte övertygas om rimligheten så att säga, eller om en fiktivs historia allmängiltighet. Detta har faktiskt hänt, hur orimligt det än framstår. En roman istället för ett reportage ger frihetsgrader, men samtidigt någon sorts trovärdighetsproblem - varför ansluta sig så tätt till den verkliga händelsen om man ändå inte gör anspråk på att försöka skildra den fullt ut? Någonstans på skalan mellan reportageböcker som Lasermannen och den dubiösa Gömda-serien blir det problematiskt. Dit drömmar... liknar mycket det J C Oates gör i genren och är ett välmenande försök att förstå snarare än att döma åtminstone Sammys mamma. För denna förståelse krävs antingen romanformen eller ett mycket större underlag av research inbillar jag mig.

En del av psykologiserandet kändes lite väl skissartat. Snabbspolandet av varvskrisen och socialdemokratins vacklande som bakgrund till faderns alkoholism är till exempel mest någon sorts schablon av ett nationellt trauma snarare än en  beskrivning av livsöde. När det gäller den miljö som Liisa vistas i som ung framgår brutaliteten, men Liisas egna sökande efter kärlek som huvudsaklig förklaringsmodell känns lite enkel (dock konsekvent). Det är kanske svårt att skriva ur Liisas synvinkel utan att vara lite mer förlåtande än vad som troligen motiveras av verkligheten, men det känns som att det fortfarande saknas några pusselbitar, troligen mindre smickrande, av hennes personlighet när romanen är slut. Trots dessa reservationer är Dit drömmar... effektivt skriven och jag sträckläste den mer eller mindre. Spännande och fascinerande, även om en del av fascinationen troligen springer ur att man vet att det är "på riktigt". Jag brukar inte läsa romandebuter, men jag gissar att det här är en stark sådan.

/Gästbloggare M