sist ut var Kiran Desai och Judith Schalansky

Giacometti hette den minsta av scenerna, intimt och mycket varmt.

I den vackra Giacomettisalen möttes forna DDR och Indien, nu vill varken Kiran Desai eller Judith Schalansky ses som representanter för sitt land men det var tydligt att just den här eftermiddagen var de: Författare uppvuxna i miljöer där de varit ganska avskärmade från omvärlden. De berättade om liknande upplevelser i barndomen, ett liv i slutna samhällen där söndagseftermiddagskänslan dröjde sig kvar hela året om. Böcker och läsning blev en port till den stora världen och Kiran Desai berättade om läsning av både indiska sagor och brittisk barnlitteratur, Judith Schalansky tog sin tillflykt till uppslagsverk och kartböcker. Det är ingen slump att hennes senaste bok heter Atlas der abgelegenen Inseln - An Atlas of Remote Islands och hon berättar för oss att hon både skrivit, illustrerat och designat boken helt på egen hand. 

Kiran Desai är dotter till en författarinna och när hon växte upp kunde hon aldrig tänka sig att skriva böcker. "What a boring life, sit in a room all day" men jag är glad att hon tänkte om, hennes bookerprisbelönade roman Bittert Arv är en höjdare! Både Kiran och Judith har ett liknande sätt att arbeta med sina texter, de skriver båda för hand och det blir fragment, stycken, dialoger, miljöer som de sedan skriver in i datorn. Sedan börjar redigerandet och Kiran tar lång tid på sig, sisådär sju år för en roman, Judith däremot jobbar bäst med tysk precision och efter en strikt tidsplan. Två år tog den senaste boken som just kommit på engelska. Kiran Desai får stå för slutordet från den härliga litteraturfestivalen som jag hoppas komma till igen. Klart slut från Louisiana Literature!

"A good story is essential beauty, universal, entertaining and poses the important questions."