En tyst minut (Siegfried Lenz)

Åh, den här lilla hundrasidaren är så bra. Och gripande! En artonårig pojke har en kärlekshistoria med sin lärarinna i en liten badort någonstans vid Östersjökusten och det är en sådan underbar beskrivning av allt. Av orten, av ortsborna som lever av havet, av den softa turismen, av pojken och av lärarinnan. Ärligt talat fattar jag inte när den utspelar sig förrän jag läser på baksidan att Benny Goodman och Ray Charles är i ropet så då är det väl tidigt sextiotal. Frågan är om man inte skulle levt under tidigt sextiotal istället - det verkar ha varit en skön tid. Man kunde få tag i justa polotröjor till exempel. Känner att jag kommer ifrån ämnet lite nu, men man skall inte skriva sönder den här boken. Hundra sidor alltså - man är verkligen där, på den lilla badorten. Helsingborgs Dagblad står för ett suveränt baksidescitat (nu när jag ändå fuskar och läser baksidan): Romanen framstår som en ljusbländande impressionistisk målning. Precis så är det - Tjörnpojken i mig känner igen det utbrända juli-augustiljuset som strålar ur texten. Hundra sidor!

/Gästbloggare M