John Irving - medelklassens rädsla personifierad

Nu var det väldigt länge sedan jag läste John Irving - vi pratar Owen Meany som pocket - men när han nu dyker upp i Babel känns minnena av hans böcker inte helt problemfria. Jag älskade Garp som alla andra, men när man kisar lite, tittar på vad han skriver så här i efterhand: visst är den lite tveksam, den östkustska, halvintellektuella medelklassrädslan för "White Trash", detta uttryck som med rätta börjat ifrågasättas som icke politiskt korrekt? Rädslan för de inskränkta outbildade som våldtar ens familjemedlemmar eller försöker massmörda oskyldiga immigranter. Det är lite svårt att bortse från inslaget av klassförakt. Eller är det rakt och oförblommerat (dvs icke politiskt korrekt i positiv bemärkelse)?  Eller är den bara en del i hans terapeutiska beskrivning av allmänna nojor? Där penisar bits av som bestraffning för otrohet, där syskonkärlek är bokstavlig och där flickor som är konstiga klär ut sig till björnar (mitt minne av Irving är fläckvist och selektivt som ni märker). Synd han inte fick träffa Susanna Alakoski förra veckan...

/Gästbloggare M