Oranges Are Not the Only Fruit (Jeanette Winterson)

Som en liten pendang till recensionen av pinfärska Varför vara lycklig när du kan vara normal? kommer här min läsning av Oranges Are Not the Only Fruit, som ju handlar om samma sak men är Wintersons debut. Och det den handlar om är alltså författarinnans egen uppväxt hos en extremkristen, dominerande och rejält udda styvmor och en undfallande och frånvarande styvfar (så frånvarande att han i princip inte förekommer i berättelsen och när han trots allt gör det omnämns som mammans man istället för flickans pappa). Winterson är naturligtvis fantastiskt bra som alla med större litterär allmänbildning än undertecknad säkert redan vet. Det finns något här som är kärvt, svartsynt och självironiskt, man ser rakt in i den berättande flickans själ fast ändå inte för hennes personliga integritet är absolut och Winterson fångar allt med löjlig precision. Man kan tycka att berättelsen i sig är så anmärkningsvärd att den räcker till en läsvärd självbiografi, men Winterson exploaterar den inte utan framför den med ett brittiskt understatement som får de övergrepp som begås av vuxenvärlden mot flickan att sparka läsaren i veka livet utan någon dämpning i form av skrymmande dramatisering. Det är kusligt bra.

/Gästbloggare M