en hel bukett Mark och så Ilon förstås!

Kåserier med en liten sensmoral som slutkläm kan ju vara förfärande tråkig och förutsägbar läsning men jag kan inte annat än gilla Mark Levengoods små putslustiga berättelser. Det är en brokig bukett av samtida reflektioner, barndomsminnen, reseobservationer och vardagsfunderingar, alla med en liten lärorik tagg som häftar sig fast. Kan tro att Ilon Wiklands bilder också gör sitt till i den här lilla presentboken som jag blev så sugen på efter att ha hört de två samtala på mässan i höstas. 

Nu läste jag boken som e-bok från bibblan och bilderna på min läsplatta var svartvitt gryniga men jag kan tänka mig att de passar riktigt fint ihop med texterna. Jag kan också tro att den här boken skulle göra sig som ljudbok, jag riktigt hör Marks finlandssvenska stämma sjunga ur sidorna och han finurliga formuleringar gör det här till en söt liten julklappsbok - Rosor, min kära, bara rosor.