ni är inte så märkvärdiga som ni tror

Sällan har jag läst en bok med så intensivt blågult omslag. Det är som att färgvalet tillsammans med bakgrundsbilden från det judiska sommarlägret Glämsta försöker förena de två världarna, man kan tro att svenskheten har övertag eftersom det är den man ser vid ett snabbt ögonkast men Ricki Neuman hävdar bestämt att han själv är både 100% jude och 100% svensk. Neumans roman med det smått provocerande namnet Ni är inte så märkvärdiga som ni tror är en personlig betraktelse över det där med identitet, det är lätt att tro att författaren som skriver dagboken är Neuman själv, många uppenbara likheter finns och det är bokens styrka och svaghet. Jag har som läsare lätt att bli förvirrad i det pratiga tilltalet och undrar flera gånger vem det är som för texten. Det här är enligt författaren ändock en roman och jag kan anta att han friserat verkligheten på ett sånt sätt att hans budskap ska bli tydligt. Han återkommer till frågan om identitet vad som skapar den judiska identiteten i Stockholm, vad skapar den i Tel Aviv? Det trummas in i läsaren att det inte är enkelt att vara ett folk som både vill vara märkvärdiga och en i gänget, både utvalda och som alla andra. 

I det kollektiva minnet ligger Shoa - förintelsen som en enande händelse men också som en bromsare. Neuman undrar om det kanske är vårdandet av minnet av förintelsen som blivit en av de minsta gemensamma nämnarna för det judiska folket? 

Shoa och Israel, det är vår kärna. Shoa, Israel och synagogan, där ligger den judiska essensen, Shoa, Israel, synagogan och antisemitismen, så ser det judiska fundamentet ut, våra fyra pelare.

Är det lättare att definiera sig som grupp om man har en fiende? Ricki Neuman menar att det är det som händer i Israel idag där murar byggs, kärnvapen tillverkas och han vill röra runt. Han petar i landets syn på sina grannländer, på sig själv och på sina invånare. I samtal med sina åldriga grannar i Tel Aviv så förstår han att det är dags att göra bokslut. Samtidigt letar han efter något annat som kan förena landet, något som inte är kamp mot fiender. Kultur, ritualer, religion? Inget förenar på samma sätt som minnet av Shoa och han antyder att det kanske är dags att gå vidare. Mot vad?

SvD hade en intervju med Ricki Neuman häromveckan, läs gärna den. Weyler förlag var snälla och skickade boken till mig. Finns som e-bok på bibblan för alla intresserade!