Den obekväme (Marin Preda)

Marin Preda hittades under misstänkta omständigheter död av alkoholförgiftning några dagar efter att hans sista bok The Most Beloved of Earthlings dragits tillbaka efter någon vecka i handeln. Den rumänska censurapparaten hade då fått kalla fötter efter att först ha släppt igenom boken. Misstag som detta gjordes enligt uppgift när samhällskritiken var för subtil för att uppfattas eller när  tjänstemän inom censuren medvetet släppte igenom subversiv litteratur. Den obekväme kom ett drygt decennium tidigare och är omöjlig att läsa annat än som starkt kritisk till det kommunistiska Rumänien som byggs upp efter kriget (handlingen utspelar sig på femtiotalet). Den är samtidigt möjlig att läsa som en mer allmän betraktelse över mänsklighet och samhällsstrukturer.

Man möter författarjaget som ung lärling, målandes yttertak i Bukarest. För mig blev det uppenbart vilken skicklig författare Preda är när målarens dumdristiga djärvhet på taket fick mig att reagera rent fysiskt på ett visst sätt och samma fysiska reaktion i detta ögonblick tillskrivs en åskådare i boken. Preda spelar på läsaren som på... ja, ett instrument av något slag. I en hisnande snabb händelseutveckling förför sedan huvudpersonen, eller förförs han av, en ung kvinna under takåsarna samt får en kontakt - ingenjör Dan - som erbjuder honom en möjlighet att få jobb och utbildning i en stad som skall byggas från grunden på landsbygden, i anslutning till en lika ny industri som jag ärligt talat aldrig riktigt fattar vad den är för något. Vi lämnar i alla fall Bukarest för landsbygden och sedermera den nya staden, och innan militärtjänsten kommer emellan hinner berättaren träffa en ny flicka som sedan blir hans hustru. Från att ha verkat ha lysande framtidsutsikter och en ingenjörsutbildning inom räckhåll (ingenjör verkar ha varit ett högstatusyrke där och då - ack) kommer hans oförsiktighet som i inledningen manifesterades på takåsarna i vägen för hans karriär och sedan också privatliv och innan boken avslutas med ännu en nystart hinns det med en fruktansvärt svart beskrivning av en skilsmässa - mycket stark läsning.

Den nybyggda staden får utgöra symbol för den unga staten med ett klimat där kontakter, partibok och påstådd klasstillhörighet är oändligt mycket viktigare än kompetens. Symboliken hade ekat ganska tomt om den inte parats med enormt insiktsfulla människoskildringar som lika gärna kunde placerats i en förljugen kapitalistisk kontext. Det är en klaustrofob stämning som målas upp, men huvudpersonen är sorglöst distanserad till det och det är egentligen inte förrän hans obekvämhet slår tillbaka på hans, som det visar sig, kärlek till frun, som han inser vad han fått betala för sin frigjordhet. Kärleksförhållandet i sig, med dess skiftande maktbalans, är brutalt ärligt skildrat och det kanske mest imponerande med boken, men nämnas bör också en kärvt lågmäld "centraleuropeisk" humor. Den obekväme visade sig vara värd den koncentrerade läsning den krävde.

PS. Bokbörsen måste vara den coolaste uppfinningen sedan skivat bröd.

/Gästbloggare M