Sju år är ingen tid att vänta på den man älskar, inte heller 14 år. Så är det för Iwona i Peter Stamms samtidsroman Sju år och den alldagliga polska kvinnan finns där i bakgrunden av hela berättelsen. Hon är starkt troende och jag tänker att det säkert i den här boken finns fler kopplingar till de bibliska berättelserna än vad jag kan lista ut. Där är de uppenbara med Rakel och Lea, talet om sju goda år som ska följas av sju år av missväxt och säkert finns där fler referenser som jag missat. Hur som, det är den typen av kopplingar till litteratur som jag, när jag upptäcker dem, verkligen uppskattar. Den på ytan lättlästa texten har många lager när man börjar peta i den. Andra teman som jag uppskattar är diskussionerna kring arkitektur, Sonja är mycket imponerad av Le Corbusier och verkar närmast leva efter hans tankar om den moderna livsstilen där också familjen skall vara del av ett välplanerat oljat maskineri. Alexander är inte lika förtjust, han ser en slags osympatisk idealism i idéerna som hävdar att god arkitektur kan förändra människorna.
Alla försök att skapa en ny människa har i bästa fall misslyckats, och i sämsta fall lett till obeskrivliga brott.Alexander känner sig aldrig riktigt hemma i Sonjas livsbygge och söker något annat. En äkthet som inte är lätt att finna. På bokmässan för två år sedan pratade Lyran lyriskt om Peter Stamm och hans trevliga natur och hans författarskap. Två år senare kom jag till skott! Läs gärna hennes text om den här läsvärda romanen.
Hej Anna! Jag begriper mig inte riktigt på den här romanen. Du tycker läsvärd, Lyran blir lyrisk. Troligen är Stamm själv mer sympatisk än hans huvudperson Alexander, som på något sätt bara hänger med, för så ska det vara, i sin medelklasskarriär; passivt, ja likgiltigt. Det enda som tänder och förhäxar honom är Iwona - som han behandlar föraktfullt. Han t.o.m. tar ifrån henne deras/hennes barn! Och vad har hon egentligen att ge honom?! Hans passion för henne - obegriplig.
SvaraRaderaTror du har prickat in betydelsen av "sju år" alldeles rätt (alltså två olika avsnitt i bibeln) - troligen handlar det mest om Iwonas väntan, men varför fick hon i så fall ge boken dess titel?! /Jan
Håller med dig om att boken är svår att förstå sig på ibland, samtidigt som texten är förrädiskt lättläst så är det svårt att förstå varför människorna handlar som de gör. Ingen av personerna i boken är egentligen sympatisk, varken Sonja, väninnan i Marseille, Alexander eller Iwona är lätta att tycka om. Där finns ngn slags känsla av att livet är ngt som man bara får stå ut med och att inget går att ändra. Båda kvinnorna har sina planer. Iwona förföljer Alexander och håller sig nära tills han upptäcker henne, Sonja har sin livsplan klar och Alexander är som en klump som de båda kvinnorna knådar till. De sju åren kan ju också syfta på Alexanders liv, också han väntar ju på att leva. De väntar genom goda och svåra år men vad väntar de på. Inte egentligen varandra eller?
Radera