Indonesien berättar - 19 noveller

I min novellvåg i bokbloggarhavet passar Tranans utgivning av novellsamlingar från olika delar av världen mycket bra in. Jag har ett gäng stående i min hylla och först ut är Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.

Titelnovellen utspelar sig i en liten stad i Indonesien och en natt står en okänd flicka på gatan. Mitt i natten, nära ett stall hittas hon av nattvakten och prästen i kyrkan tar sig an den lilla.

Det var som att den lilla flickan fått den lilla staden att resa sig som efter en lång och tung sömn. Länge hade alla känt sig slöa och likgiltiga till följd av att de redan upplevt och pratat om nästan allt. (s291)

Flickan kommer med sin gudomliga livfullhet och älskvärdhet och något förändras, kyrkans gudstjänster blir välbesökta och de fantastiska berättelserna om vilka underverk den lilla flickan kunde åstadkomma blev till samtalsämnen som räckte, som väckte stadens invånare.

När sedan flickan växer upp till en ung kvinna förändras allt. Hon är strålande vacker och sexualiteten  lockar männen och gör kvinnorna svartsjuka. Den unga kvinnan är helgonlikt uppoffrande god mot alla, hyser ingen agg, behandlar alla lika oavsett ställning i samhället och blir till slut så hotfull mot det rådande samhället att hon fängslas och döms till döden. Alla i staden skall gemensamt skjuta henne till döds men de tusen gevärskulorna förvandlas som av ett under till tusen fjärilar.

Den här novellen av Agus Noor är en messiashistoria förlagd i en annan tid och annan miljö och beskriver både vackert och tydligt hur lockande och skrämmande det som är annorlunda kan vara. Referenserna till det kristna livet och Jesu liv är många i texten, ska jag framföra någon kritik så är det kanske att just de var emellanåt övertydliga. Jag hade fattat ändå vad det handlade om... Där finns ett tydligt budskap till mig som läser att vara öppen till sinnet, inte vara rädd för det okända, att inte känna mig hotad av det som är annorlunda.

Jag tycker mycket om den här novellsamlingen, både för att den presenterar ett språkområdes litteratur som är helt nytt för mig och för att den har så fint förord och efterord. Stefan Danerek och Lennart Hildingsson har valt ut, översatt och skrivit författarpresentationer på ett sätt som gör att jag vill läsa mer om Indonesien. Jag kommer att presentera fler texter därifrån under januari. Det här är verkligt god läsning för mig, hoppas att den hittar till många fler!

- en novellvåg i bokbloggarhavet -