Bokbloggarvärlden och all annan media kommer säkerligen vara helt översvämmad av texter, tankar och hyllningar idag. Och med all rätt. Det som Jonas Gardell gett sig på i sin serie om Benjamin, Rasmus och alla de andra förtjänar spaltmeter av uppmärksamhet och stående ovationer.I Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen fortsätter Gardell berätta om det som han måste berätta, det som han efter 30 år bestämt sig för måste ut i ljuset, luftas och diskuteras och han gör det rasande skickligt. Han använde själv ordet upprättelse, upprättelse för alla de unga vackra män som dog i det som samhället kallade bögpest, när jag hörde honom på bokmässan och det är starka känslor som svallar genom hela serien. Risken med ett projekt av det här slaget där författaren är starkt personligt engagerad är ju att det blir just alltför internt men Gardell har lyckats skapa en roman som gör precis tvärtom - han skriver en rasande, ömsint och totaldrabbande text som angår oss alla. Han har skapat människor av kött och blod som jag kan förstå, han beskriver med autentiska exempel hur samhället på det som var skrämmande och han gör det med ett språk som är allas. Det här är allåldersböcker som kan läsas av unga som gamla och jag är övertygad om att det är en romansvit som kommer att leva länge.
Det enda lilla abret i min läsning var att jag sett TV-serien och hade den i gott minne, den är fantastisk på sitt sätt men den gav också ansikten åt karaktärerna på ett sätt som påverkade min läsning av boken. Jag hade önskat att SVT hade sänt serien efter böckerna var utgivna. Inte sagt nu att man inte ska både se serien och läsa böckerna. Det ska man absolut, de kompletterar varandra!
Jag har skrivit om 1.Kärleken flera gånger här på bloggen och för de som är intresserade av det så länkar jag:
Reflektion om Kärleken
Seminarium på bokmässan
Inför Sjukdomen och TV-trailer
Det här med att filmatisering och bokläsande båda kan komplettera varandra och hindra läsningen kan jag verkligen relatera till. Som du skriver så är det inte alltid kul att få skådespelarnas ansikte när en läser. Det är ju det roliga med att läsa att själv få skapa sig en bild av hur det ser ut och vilka människorna är.
SvaraRaderaJo, just så är det.
RaderaJag valde att inte se mer än del 1 av TV-serien, men även om jag inte sett del 2 och därmed har hela läsupplevelsen kvar är ju ändå skådespelarna ansikten där vilket gör att läsning naturligtvis påverkar av det.
SvaraRaderaTror aldrig jag kunnat hålla mig från att se. Då jar du både läsning och Tv kvar. Lyckos!
RaderaJag såg första avsnittet, eftersom jag läst boken, men bara ett par minuter in i avsnitt två insåg jag att jag inte ville se det utan att ha läst boken. Men problemet är att det inte längre är fantasins bilder man har i huvudet...
SvaraRaderaJag avundas dig som har TV-serien kvar. Den var fin. Böckerna är iofs så mycket mer, så bredare och rikare så att de kan knappast jämföras. Jag hade gärna haft mina egna bilder i huvudet genom hela trilogin.
Radera