atlas över avlägsna öar

I somras hörde jag Judith Schalansky berätta om sin långvariga fascination för kartböcker som blivit till den mycket speciella boken Atlas över avlägsna öar - Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. I kartböckerna kunde hon under långa och tråkiga söndagseftermiddagar i Östtyskland resa i fantasin och i atlasen rymdes hela världen. Hon menar att:

Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen; för nog är det så att den mer än väl förtjänar sin ursprungliga beteckning: Theatrum orbis terrarum - Världens teater.

Just det faktum att en ö kan vara en kontinent, dess geografiska läge ofta isolerad från omvärlden, gör att en ö kittlar fantasin extra. Den blir till en miniatyrvärld där människorna kan leva skyddade från omvärldens blickar, öar är perfekta spelplatser för allehanda dramatiska och våldsamma händelser. Paradiset må vara en ö, helvetet kan vara det också.

Medan verklighetens absurditet ofta går förlorad i de kontinentala landmassornas relativiserande storlek ligger den här i öppen dager. Ön är en teater: allt som sker här förtätas till berättelser, till kammarspel i ingenstans, till litterärt stoff. Det unika med dessa berättelser är att det inte längre är möjligt att skilja mellan sanning och dikt: realiteten fiktionaliseras och fiktionen realiseras.

En mycket vacker och gedigen födelsedagspresent har nu blivit läst. Eller, om jag ska vara ärlig så har jag inte läst alla texterna men jag tänker att det här är en bok som man bör ta fram och läsa i många gånger. Sådär som en fin presentbok ska vara. 

Det som slår mig är att det är oerhört vackert formgiven, genomtänkt färgsättning, enhetlig grafik och en intellektuellt utmanande bok. Jag som läser vill tro att en karta visar sanningen. Den är en sann bild över verkligheten och vad jag förstår är högersidan som visar en kartbild över respektive ö korrekt återgiven. De korta texterna däremot som hör till varje ö är fiktion som bygger på geografiska förutsättningar, kända händelser ur öns historia eller rena fantasier, ofta har de en kolonial utgångspunkt och de ger kartan liv. De mänskliga drömmarna om att utforska, systematisera och skapa en korrekt bild av verkligheten är helt omöjliga med hjälp av en karta, stämmer ytan så stämmer inte vinkeln och man måste alltid välja en projektion. En självcentrerad är den vanligaste och i Schalanskys fina atlas utmanas alla vi som läser att tänka till en extra gång. Att sätta annat i centrum kräver sin noggrannhet, och öppenhet och tid. Det här är en bok som skall läsas i stilla sakta mak med alla hjärncellerna påslagna. 

Jag återkommer och presenterar några av de 50 öarna när jag läst klart. Hittills har jag befunnit mig både i Arktiska Oceanen och i Stilla Havet och jag reser vidare. I väntan på att jag läst klart och skriver mer, ge bort den här fina boken till någon som gillar resor eller kartor eller litteratur. Köp sedan ett eget exemplar också och läs!

Andra som läst och skrivit om boken är SvD och GP.