Sidor

söndag 24 mars 2013

systerkullarna - novell nummer två i vår novellcirkel

Olivträdet som står utanför bosättarnas hus får i min läsning av den här novellen bli en symbol för marken, det tusen och tusen år gamla stycke land som beskrivs redan i Gamla Testamentet och som idag är en plats för osämja och konflikt. Bosättarna försöker röja det nya landet, hugger ned uråldriga träd för att få fri sikt och upptäcka fienden men den arabiske pojken protesterar. Det som är rotat i myllan kan inte utplånas så lätt. Kvinnan
lyckas inte hugga ned trädet, och i nutid står det kvar, mitt i den lilla bosättarstaden, sargat men levande. Naturen överlever trots människornas övergrepp men överlever människorna i ett sargat land? Birgitta skriver i vår cirkel:


Jag tänkte trädet som en symbol för att det som är gammalt och rotat inte är så lätt att bli av med, i det här fallet att bygga en nytt land innebär inte att allt blir nytt utan det gamla finns kvar och måste samexistera, alltså Israel och Palestina.


Nathan Englander har i Systerkullarna skrivit en mycket komplex novell som utmanar mig, han berättar om en kvinna som skänker bort sin nyfödda dotter till sin granne för att blidka det onda. Kvinnorna är nybyggare och männen är ute i krig, de bor på erövrat land och det är mycket snyggt komponerat med berättelsen om den lilla flickan som speglas i landet Israels utveckling. Vi får följa både flickan och landet fram till nutid, flickan blir en olycklig vuxen kvinna och landet blir? Hur är det med löften? Är de till för att hållas? 



“Jag vill bara veta om det muntliga kontrakt med vilket Gud skänkte oss denna nation fortfarande är giltigt eller ej.” s 83

Läsningen av den här novellen var ganska frustrerande, dels förstår jag att det är en hel del hänvisningar till bibliska berättelser som jag inte riktigt har full koll på, trots söndagsskola i Missionskyrkan... Dessutom känner  jag att jag kan för lite om konflikten mellan Israel och Palestina, trots att jag genom åren varit intresserad och läst mycket från regionen. En känsla av för lite koll helt enkelt.

Senare idag följer jag upp med några boktips på annat skönlitterärt som jag läst om konflikten och bosättningar. Återkommer.


Vi som pratar Englanders noveller är:

Erikas bokprat
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

10 kommentarer:

  1. Det är spännande och lärorikt att läsa tillsammans :)

    SvaraRadera
  2. Ja den här var svår tycker jag, känner igen frustrationen du beskriver. Men jag lär mig mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är som en hel utbildning!

      Radera
  3. Här lärde jag mig mycket i novellcirkeln, men jag var ändå frustrerad!

    SvaraRadera
  4. Fast jag gillade den även om man fick tänka efter.
    Ser att du skriver om Oz den skulle jag läst i vår bokcirkel, men hann aldrig. Ska se om den finns som e-bok
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oz är mycket mycket bra. Bpde romaner och noveller.

      Radera
  5. Uj, uj här är man t o m citerad! :-) Jag gillar Oz, men har inte läst så mycket av honom, mer OM honom. Lantliga scener ligger defintivt på min vill-VÄLDIGT-gärna-läsa-lista!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker jag att du ska läsa Oz - klart man citerar den famösa Fru E!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!