du lär mig att bli fri - del 2

I Du lär mig att bli fri - Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan finns många exempel på hur de två väninnorna samarbetade kring varandras texter, uppmuntrade, kritiserade och gav konkreta råd.

Några citat:

Elkan 3 oktober 1897: Naturligtvis ska du tro på din roman, det är intet tvifvel om att den är märklig och intressant. Hade Falbe Hansen gjort dig nedslagen? Det lät nästan så. Du måste skrifva / ---/ hvilka anmärkningar hon gjorde - jag tycker nästan att åtminstone hälftenaf boken på något mystisk sätt är min.

Lagerlöf svar på brev den 3 oktober 1897: Jo jag tror vis à vis Hall, att du måste skrifva den helt igenom, som du nu gör, det är alldeles rätt. Så blir det till att sätta till det värmande och konstnärliga. Det är först när man fullt och helt behärskar ett ämne, som man kan göra det vackert.

1 januari 1898 skriver Sophie att hon hoppas att detta år skulle bli John Halls år, att: du skulle vara detsamma för min bok, som jag var för din i Visby, dvs att den skulle vara vårt intresse, att vi skulle tänka på den och resonera om den och jag skulle läsa det jag skrifvit för dig.

Så tycks det också ha blivit. Selma arbetar med noveller och funderar på att skriva en roman om bönderna från Nås som utvandrat till det heliga landet. Sophie Elkan reser till Stockholm för att göra efterforskningar i arkiv om John Hall. 1899 blir samtalen i breven kring John Hall mycket intensiva och detaljerade - det får bli ett eget inlägg. Fortsättning följer!