grattis Torgny!

Lite i förskott firar jag den stundande 75-åringen genom att läsa en novell och det har inte gått mer än ett par rader så hörs Torgny Lindgrens karaktäristiska röst genom texten.

Om du går vägen över Lauparliden eller Aurbäcken upp mot Långvattnet, sådeles på bortersidan av älven och Vormsjön - över Avaklinten och Rönnhällan, snett förbi Storsiksberget, som om du skulle åt lyckeselehållet - ja, egentligen är det ju inte vägen utan bara en riktning eller ett väderstreck - du kommer du förbi ett par husgrunder och tre igenvuxna tegar och ett hus som står där än. Om det nu kan kallas ett hus.

Huset ingår i novellsamlingen för världens barn som jag just nu gottar mig i, den kan verkligen rekommenderas. Korta och långa texter om vartannat och alla av fina författare. Om man vill läsa mer av Torgny Lindgren så kan jag verkligen rekommendera han själbiografiska Minnen  som jag läste
2011, där finns också en fin radiointervju från i april:

- en novellvåg i bokbloggarhavet -