Höginaktuellt från Gästbloggaren: Vi måste prata om Kevin

Under denna rubrik skriver Gästbloggaren om böcker som bloggen redan avhandlat. När de var aktuella. Lika delar okunskap, arrogans och dåligt minne garanterar dock att reflektionerna är opåverkade av vad som skrevs på recensionsdatum.

En berättelse om en massmördande son (skolskjutning) sedd genom mammans ögon när hon återberättar historien för att förstå bland annat sin roll i den kunde blivit mycket mer schablonfylld än Vi måste prata om Kevin. Mycket mer. Ur den ofrånkomliga självanklagelsen stiger en stenhårt osentimental kvinna fram, armeniskättade Eva Katchadourian, något av en ny litterär hjälte. Boken är skriven i brevform, från Eva till Kevins pappa, den senare en personifiering av ett äppelpajernas Amerika som Eva försöker förstå lika mycket som sin son, något hon till slut eventuellt lyckas med. Mot exmannens mer traditionella godhet stångar Eva sin pragmatism och objektivitet, vad vissa skulle kalla själviskhet. Läsaren och Eva försonas efter hårt arbete med hennes roll i det som hänt och på köpet har man fått fundera över vad som är godhet, kärlek och ondska och svaren är inte de man trodde. Kevin är kanske rakt igenom ond, kanske inte, men han och de övriga familjemedlemmarna är schabloner, liksom Amerika och skolskjutningar är schabloner - det boken berättar om är personen Eva Katchadourian. Lägg det namnet på minnet den som kan.

/Gästbloggare M

PS: Så här skrev Anna