fallvatten, vattenfall och översvämningar i största allmänhet

Utanför fönstret öser vattnet ned, tidningen berättar om avstängda vägar och utrymda köpcenter. På radion hör jag ännu en nyhetssändning om Vattenfalls dåliga affärer som i slutändan kommer att hamna i skattebetalarnas knä och inser att min senaste ljudbokslyssning ligger precis rätt. Fallvatten av Mikael Niemi är något för mig så ovanligt som en katastrofroman. Jag ske genast erkänna det här är utanför min vanliga läsning och snygga jämförelser med andra böcker eller filmer för den delen kan jag inte göra av den enkla anledningen att jag inte läst eller sett några...

Men till baka till Fallvatten, här har Niemi gjort det han är mästare på. Han berättar en spännande, gripande och underhållande skröna som kittlar sådär lite lagom. Han sätter fantasin i rörelse och man börjar fundera, skulle det här kunna hända och om det hände, vad skulle jag göra? Vad gör jag?

I boken får jag lära känna ett antal människor som lever och arbetar längs med Lule älv. Det har varit en höst med regn utan dess like och plötsligt en dag börjar dämmet på en av den översta kraftverksdammarna att spricka. Vattnet faller ohämmat ned mot dalgången och katastrofen är ett faktum. Telefoner och elektricitet slås ut och människorna fångas i vattenmassorna, liv och död sida vid sida. Solidaritet eller individualism, vem ska överleva?

Av alla personer jag får möta i den här romanen är det den pensionerade vattenfallaren Gunnar Larsson som berör mig mest. Han lever ett inrutat liv där han med tålamod och kärlek tar hand om sin svårt alzheimersjuka fru, bara en liten stund varje förmiddag kan han ta sig en promenad längs med älven. Just den här dagen möter han en före detta arbetskamrat som med mobiltelefon i hand segnar ned i en hjärtattack innan han hinner varna. Gunnar försöker hjälpa sin kompis och blir försenad på sin promenad, hamnar i tsunamin. Trots sitt namn så har Gunnar Larsson aldrig lärt sig att simma... 

Nu ska erkännas att de detaljerande uppfinnarjockebeskrivningarna över hur människan blir både påhittig och driftig vid livsfara inte särskilt intresserade mig, behållningen med boken för mig var beskrivningarna av de olika människornas drivkrafter. Kärlek, ensamhet, sorg, skuld och hämnd och så spänningen, samhällsdebatten och ytterst frågan om vilket samhälle vi vill ha - vilket sorts samhälle vill vi leva i? 

Jag har lyssnat på Mikael Niemis egna inläsning av boken på Storytel, det tyckte jag gav en extra dimension. Kul och välförtjänt att den är nominerad till Stora ljudbokspriset. Boken finns också som e-bok på bibblan och förstås både inbunden och i pocket i bokhandeln. Provläs HÄR!