GPs bokprat fortsätter med Asfaltsänglar

GPs bokprat på nätet fortsätter med Johanna Holmströms Asfaltsänglar - en bok som jag tycker mycket om. Så här skrev jag i början av maj:

asfaltsänglar - här snackar vi religionsdebatt!

Man kallade dem asfaltstänglar, men de var inga änglar, bara fallna flickor som spräckte sig själva och sin längtan över gatorna. De var döda redan innan de träffade marken. Som skal vandrade de omkring, kanske i månader, redan döda. Utan att de själva visste om det. 

Maria, Fadime, Pela och den fiktiva huvudpersonen Samira är alla unga kvinnor som försökt att bryta sig ur en kultur som de fötts in i och alla har de fått betala mycket dyrt för det. Just idag kom domen för mordet på Maria och jag läser i tidningen att det är en stor nationell  informationskampanj på gång kringhedersrelaterat våld. Hoppas, hoppas att de som ska forma den kampanjen har läst Johanna Holmströms roman Asfaltsänglar. Hon har skrivit en perspektivrik roman om systrarna Samira och Leila som växer upp med sin arabiske far och finska mor, modern har konverterat till islam och tar sin uppgift på största allvar. Hon ska se till att flickorna fostras in i den rätta läran och det mesta blir i hennes värld Haram. Hemmet får inte innehålla några bilder, barndomsteckningar och fotografier slängs, klädseln kontrolleras minutiöst och trots det kan man inte vara säker på en biljett till himlen. Samira, som är storasyster, väljer att flytta hemifrån så snart hon fyllt 18 och när romanen börjar så förstår jag som läser att hon ligger på sjukhus. Medvetslös sedan länge.

I tillbakablickar får jag följa de två systrarnas uppväxt, hur familjen förändras genom moderns religiositet och vilja att passa in. Hon ska minsann bli Finlands mest rättrogna muslim och just det greppet gör att Johanna Holmström kan diskutera vad frihet är på ett sätt som är rättfram och mycket uppfriskande. Hon pratar om slöjor och porr, hon diskuterar vad som begränsat och befriar kvinnor och hon talar om religion kontra kultur. Grymt bra gestaltat med människor som jag lär känna samtidigt som det är ett rejält inlägg i religionsdebatten. Många av kapitlen är dessutom berättade på ett sådant sätt att de står för sig själva, jag kan tänka mig att de skulle fungera mycket bra som noveller att diskutera tillsammans med äldre elever. Mitt favoritkapitel heter Muslim Paparazzi som hysteriskt roligt berättar om moderns mycket noggranna klädkoder.

...mammas version av Gud verkar vara en paprazzifotograf som vaktar på vad vem har haft på sig och vem de rörde sig med...

... vad kan man göra annat än att be för hennes själ, att hon inte ska försvinna ner till helvetet med sina kajalstreck och sitta där och stekas tillsammans med bombtillverkare, tatuerare, frissor och folkmördare ...

Så bra omslagsbild också, flickan med streckkoden 00000000000000 i nacken som om hon vore en gratis handelsvara.

PS. Arkan Asads Stjärnlösa nätter passar bra in i temat. De skulle passa att läsas ihop.