i persikoträdets skugga - fortsättningen på Chocolat

I persikoträdet skugga  är ingen annabok. Inte alls egentligen och ändå smälter jag som en chokladtryffel smaksatt med röd ros och kokos. Det går inte att värja sig från den här charmiga vuxensagan, ont och gott, magiska ting, svarta och vita vindar som blåser genom den lilla byn i södra Frankrike och självklart får vi träffa Vianne igen. 

Joanne Harris roman börjar med att det anländer ett brev från Lansquenet-sous-Tannes, det är den gamla damen Armande som dött och bland hennes efterlämnade papper återfinns ett brev adresserat till Vianne Rocher, Paris. Armande ber Vianne resa tillbaks till den lilla byn i bergen, där blåser nu onda vindar. Chocolaterian har förvandlats till islamsk flickskola, motsättningarna mellan nordafrikanska invandrare och bybor tilltar och när nu muslimerna ordnat med en moské med minaret som kallar till bön är måttet rågat. Åtminstone för fader Reynaud. Vianne tar sina två barn, sina chokladpryttlar och lämnar Roux på husbåten i Paris. Dags för räddningsmission, men inte är det helt enkelt att återvända till byn. Mycket har förändrats, mycket är sig också likt. 

På ett underhållande och hjärtevarmt vis vill Harris berätta för oss om vad fördomar kan ställa till, hur människor bedöms utifrån ytan och är rädda för det okända. Hon gör det med ett sinnligt språk där smaker och lukter, mat och choklad förenar människor. Typ som i Chocolat, men då var det Vianne själv och flodzigenarna som var hotet. Och ja. Man känner igen sig. Och ja. Det blir onödigt övertydligt ibland men då har Joanne Harris lagt mina tankar i munnen på den folkilskne caféägaren (som i filmen Chocolat spelade av Peter Stormare om ni minns), han uttalar det som jag som läser tänker: ska nu den där kvinnan komma hit som en virvelvind och göra alla till vänner?  Och ja. Ibland är det skönt att läsa en bok som man vet kommer att sluta bra, från första sidan vet man och det gör liksom ingenting alls. 

Lasse Hallström, samla ihop dina styrkor och ge oss ännu en feelgoodsaga. Juliette Binoche och Johnny Depp, rensa kalendrarna för här ska det filmas. Låt nu vindarna blåsa från rätt håll!

PS. Jag tjuvstartar lite på min franska festival som dyker upp här på bloggen imorgon: Frankrikes nationaldag - välkommen hit till bloggen för att fira den med mig!