är vi bokbloggare stygga mot Jan Guillou?

Igår bjöd Jan Guillous recension av Jonas Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar... mig ett rejält fnissanfall. Texten hyllar Gardells böcker samtidigt som den raljerar över hans benägenhet att lufta sina politiska käpphästar och användandet av hårt strängad patetik och avslutningsvis klämmer den gode Jan till med:

"Jag har ingenting emot politiska käpphästar i romaner, bara man inte rastar dem för ofta och bara det inte blir för genomskinligt. Jag förlåter dig, Jonas. Jag förlåter till och med det prettolitterära språktrixandet och enordiga meningar staplade på varandra och ett och annat häpnadsväckande grammatiskt fel.

Vi lever trots allt ånyo i en tid av förhärskande litterär kanon där "Rapport från en skurhink" inte längre skulle räknas som litteratur och där debutanterna ånyo hyllas när de i "flöde" skriver absolut obegripligt svammel om absolut ingenting.

Trilogin "Torka aldrig tårar utan handskar" är tvärtom fullständigt och icke finlitterärt begriplig och handlar om något i ordets sanna mening ohyggligt viktigt. Det är frågan om ett storverk. Därför förlåter jag dig allt, Jonas. Te absolvo."

En intressant tanke dök sedan upp på FB när jag delat länken och hade som rubrik: Han förnekar sig inte den gode Guillou. Är vi bokbloggare lite extra elaka mot honom? Vad tycker ni?