Så börjar den här romanen och det stormar rejält kring den unge Jacob, han blåser som ett rö och är föremål för omständigheter som han sällan kan påverka. Ändå bestämmer han sig gång på gång för att leva. Kämpa vidare och bygga sig ett liv. Ska det aldrig ta slut, ska eländet som förföljer honom aldrig ta slut?
Jacob med c stället för k och Obertin med O, i motsats till med Au, heter huvudpersonen i Catalin Dorian Florescus nyutkomna romanJacob beslutar sig för att älska. Jacob föds bokstavligen på en dynghög och hans fasta punkter i tillvaron är morfar och zigenerskan Ramina. Deras skrönor och livsvisdom hjälper Jacob genom livet och jordar honom. Stavningen av hans namn är inte oviktig för en pojke som växer upp runt andra världskriget på en plats där makthavarna skiftat, och fortsätter att skifta. Obertin med O visar att han är en äkta tysk, av en släkt som visserligen invandrat till området som numer ligger i Rumänien, men en äkta schwabare. Det passar när nazisterna tar makten, Jacob med c talar ändock om att hans förfader en gång var fransman vilket passar ibland, när sedan kommunismen kommer finns inget som kan skydda honom längre.
Florescu har med sin roman gett sig på att skriva en släktkrönika över en familj som bor i en del av Europa vars historia sällan når mig och släkten Aubertin finns i berättelsens mitt. Handlingskraftiga och arbetsamma överlevare eller våldsamma och grymma överlevare? Överlevare är de med hjälp av sina starka kvinnor och överlever gör också Jacob trots hans närmast osannolika livsöde.
Nu kan jag köpa idén att Florescu har valt att visa på rumänernas historia genom Jacob och att han därför hinner uppleva mycket på sina första 25 år. Greppet fungerar. Om jag köper det, så fungerar det. Genom Jacob får jag känslan av hur ett område av Europa ständigt befunnit sig i krigets mitt, gränser har ändrats, lojaliteter har skiftats och den lilla gruppen schwabare som en gång kom som immigranter ser sin grupps inflytande försvinna. Jag får mig en historielektion mitt i allt det mustiga och ganska råa, ibland helt absurda berättandet som bygger upp den här romanen, jag gillar historien men är inte helförtjust. Jag tycker att han gapar över mycket och det blir i mitt tycke för mycket av allt, persongalleriet blir instrumentellt, och ganska platt. Nu är jag mer förtjust i avskalat än i skroderande berättarglädje så sammanfattningen blir att det här inte riktigt var mitt glas plommonbrännvin.
När jag hittar till Florescus hemsida kan jag läsa att han är inbokad på bokmässan 2013 och det ska bli mycket spännande att lyssna till honom där, trots att det då inte är min kopp te så gillar jag tanken på att lyfta fram litteratur från delar av Europa som sällan får höras.
Mimmimarie har också skrivit om boken. Läs också hennes tankar.
- repris från februari 2013 -
Rumänien 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Rumänien i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
Den här vill jag läsa, hoppas få fatt i den via biblioteket före mässan :)
SvaraRadera