 |
| - bockarna och grisen har flyttat in på balkongen; nu börjar nedräkningen - |
lördag 30 november 2013
tänk om...
I år sätter Rådhuskalendern barnboken i fokus.
– Att läsa och förstå är oerhört viktigt. Utan ett fungerande språk kan vi inte kommunicera. Läsning är en av de avgörande faktorerna för att vi ska ha ett demokratiskt samhälle, säger Sören Olsson, illustratör och en av författarna till böckerna om Sune och Bert.
Imorgon är det storstilad invigning - och temat väcker fantasin, tänk om...
Tack till Läsresan som tipsade mig.
god jul - en skruvad kortroman om... adventsljusstakar?
Idag är det stora städar och pyntardagen i många hem och vad passar då bättre än att tipsa om Jonas Karlssons nya kortroman God Jul? Rota i garderober och förråd, leta fram hela lampor och så simsalabim tända alltsammans för den där härliga julkänslan. Typ så, fast i större skala bestämmer kommunstyrelsen i en vanlig mellanstor kommun sig för att överraska kommuninvånarna med. Det ska bli mys och ljus i kommunhuset och Gunnar och Bror vill gärna visa på vad man kan åstadkomma om alla drar sitt strå till stacken, samarbetar för ett gemensamt resultat - ungefär som i en kommun. Dessutom ska det vara gratis förstås, alla vet ju att ekonomin är ansträngd. Projekt adventsljusstakar drar igång och en totalt absurd fars utspelar sig. Kommunal verksamhet i ett nötskal! Jag är säker på att alla som någon gång arbetat kommer att känna igen sig i den här underbara lilla boken. Med korta små kapitel, ofta avslutade med en knorr eller cliffhanger så anar jag att den dessutom lämpar sig riktigt fint för högläsning - given för julklappssäcken alltså!Klickar man sig till babels hemsida så kan man också höra Jonas själv läsa en bit av den här absurda historien. Fniss utlovas!
fredag 29 november 2013
får det va' en adventla?
Hiss eller diss?
LHT bjuder på kalender
Jomen, nu börjar det närma sig julkalenderdags och snart, snart ska jag ta mig samman och samla ihop alla de fina bokkalendrarna som mina bloggisar ordnar. Där finns en uppsjö av fina att längta efter, tills dess passar jag på att tipsa alla kemiintresserade, eller möjligen kemiokunniga om den fina kalendern från LTH (Hej dottern!). Luckorna vänder sig till skolelever men jag jag kan lova att det finns en hel del att lära även för vuxna...
pappan och havet och Lundströms
Jo men så var fallet och jag skrev en rad eller två om den fantastiska berättelsen här. Jag förstod att det fanns en bok som handlade om vart familjen tagit vägen och så kommer just den som cirkelbok i Lundströms. Nu blev jag alltså mer eller mindre tvingad att lyssna på pendangen, också den precis som Sent i November uppläst av Mark Levengood. Om Sent i November kan ses som en bok som påminner om hur det kan vara när man vet att tiden är utmätt så är Pappan och Havet en riktig medelålderslivskrisskildring. Tove Jansson tar oss med på en humoristisk och gravt allvarlig resa och låter muminpappan ge sig ut på äventyr. Livet har gått i stå för pappan, han är inte längre riktigt behövd hemma i Mumindalen och han bestämmer sig för att återse sin ungdoms fyr. Där ska han ordna det för familjen och de ska alla få en, med det närmast uttjatade ordet: nystart. Hela familjen inlemmar sig i pappans planer och gör allt för att han ska känna sig både kunnig och viktig men livet på ön längst ute i havsbandet blir inte riktigt vad han tänkt sig.
Jag förundras över hur underbara de här böckerna är. Kloka och humoristiska, poetiska och rytmiska, klarsynta och med psykologisk skärpa. Jag har läst dem innan men det här är texter som ger olika saker igen till läsaren beroende på vem som läser. Jag är en annan person än då och kanske är det så att jag uppskattar dem extra mycket just för att medelålderskrisen inte är långt borta...
Läs alla och lyssna sedan på Lundströms bokradio och hör den briljanta bokcirkeln, två delar avhandlade och sista delen imorgon - Lena Andersson, Philip Teir och Marie i högform!
torsdag 28 november 2013
nästa stopp: Vietnam
 |
| Lyrans Jorden runt - nu i Vietnam |
I tisdags berättade Kim Thúy att ordet mãn är ett namn som många blivande buddistmunkar väljer när det börjar sitt nya liv. Det betyder ungefär förnöjd, att man inte längre önskar sig något, att man inte drömmer om något för egen del. Så beskriver Thúy den vietnamesiska mentaliteten ett land där man lever i nuet, gårdagen och morgondagen är inte närvarande, förnöjsamheten finns i nuet och i arbetet. Acceptera saker som de är utan att ifrågasätta, så är också livet för den unga kvinnan Mãn som växer upp med sin fostermor i Vietnam och blir närmast bortgift med en lämplig man från Kanada. När hon så anländer till sitt nya land upptäcker hon sakta men säkert att man får lov att önska, man får lov att drömma, till och med om kärlek.
Den här romanen är uppbyggd av en mängd korta fragment, stycken och till varje stycke hör ett ord på svenska och vietnamesiska. De studsar ut från sidan och sätter agendan. Just det sättet att disponera texten tyckte jag mycket om, det är en lek med ord som tilltalar mig och sidorna är så grafiskt snygga. Rött och svart och en vacker återkommande signatur på varje sida Provläs och se de vackra sidorna här!
Varje litet stycke blir som en dikt eller en kort novell och det är ordnörderi de lux. Jag frågade Thúy om tanken med att, som i en uppslagsbok, koppla ett ord till varje stycke och hon berättade att det var en idé som kom till henne en dag när hon steg ur duschen. Det kan man kalla lyckokast! Hon berättade också att restaurangen som kvinnan öppnar i boken har mycket gemensamt med den som hon själv drev innan hon började skriva, en rätt om dagen serverades och det egentligen bara för att hon lärde sig en rätt i taget från sin mor. Maten står för det sinnliga i den här romanen, den tar tid, behöver omsorg och är en kärlekshandling. Det är genom maten som Mãn inser att det är tillåtet att drömma. Och njuta.
Stillsamt, passionerat och osentimentalt, det är de tre ord jag väljer för mãn, vacker läsning för alla!
- repris från 25 oktober 2013 -
onsdag 27 november 2013
mina fräknar - Sofia Hallberg
Karin sitter på lilla Åland och tittar ut över Vasaparken, sambon Mats är på sitt jobb på UD och hon själv har just avslutat ett uppdrag på Manpower. 40-årsdagen närmar sig och livet är i limbo. Så berättar Mats att han väntar barn med en annan, hon möter den lesbiska grannen Sabine och fräknarna på hennes hud formar bokstäver. Meddelandet är svårtytt och Karin påbörjar ett detektivarbete som mest av allt handlar om att finna den människa som hon en gång var. Då, under studietiden i Uppsala då hon var Mats ankare, hon var den ambitiösa och den som spåddes en lysande framtid. Inte fanns på den tiden tanken på att hon skulle hamna sittandes på lilla Åland framför ett köksfönster och stirra ut i natten? Vad hände på vägen?
Sofia Hallbergs roman är ett kammarspel som hela tiden cirkulerar kring Karin och det är en riktigt otäck känsla som följer med mig genom hela läsningen. Klaustrofobisk, irrationalitet mitt i det effektiva och känslokyla som gör att man huttrar. Hela tiden som jag läser så undrar jag om det här är en människa som är frisk eller sjuk, klok eller galen och just det gör läsningen krypande otäck. Ett av temana som återkommer är längtan efter barn och hur det tycks som livet rinner ut, far förbi om det inte finns barn i ens liv. I det kan jag känna igen mig och där är det extra svårt att förstå Karins handlingar och sätt att handla. Nu avsköjar jag inte för mycket här för det här är en bok som ska läsas.
Någonstans läste jag att det här skulle vara en rolig bok men just humorn hittade inte jag, för mig var det här en otäck samtidsroman som på många sätt illustrerar det som många drabbas av mitt i livet - 40-årskris. Vad har jag gjort med mitt liv, vad ska jag göra? Ska man låta slumpen avgöra eller ska man själv styra upp det? Karin fotograferar sina fräknar och pusslar samman budskap från sin kropp, när hon börjar lyssna på dem så förändras allt.
Spännande och oväntad läsning som rekommenderas!
tisdag 26 november 2013
grattis Marcus!
 |
| Grattis Marcus! |
Kunde inte sagt det bättre själv. Briljant är ordet. Briljant!
inga hämningar här inte...
 |
| Incidental comics |
dag ut och dag in om en dag i Dublin - Erik Andersson om Ulysseus
- Vilken av alla de böcker som du översatt skulle du velat ha skrivit själv?
- Det skulle bli Oscar Wildes essäer.
Igår kväll gästades Litteraturhuset i Göteborg av översättaren Erik Andersson. Han berättade om sitt fyra år långa arbete med att översätta böckernas bok - Ulysseus. Vi firade Bloomsday här på bloggen rejält i somras eftersom gästbloggar'n då lyckats med bedriften att läsa, man kan tänka sig då vilken bedrift det varit att översätta... Erik säger småleende som svar på en fråga att han i fortsättningen helst inte översätter böcker längre än 100 sidor. Just arbetet med James Joyces verk uppfyllde hans liv så totalt när arbetet pågick så att det nästan var konstigt att det faktiskt blev färdigt någon gång.
Han uttrycker sig med underfundig humor när han säger att när man läser Joyce så får man lite mer än vad man egentligen begär eller frågar efter, han zoomar ut och berättar om de stora sammanhangen och han zoomar in på de minsta detaljer och ansatsen är närmast encyklopedisk. Alla ämnen är möjliga i den här romanen och allt ska med, Erik menar att Joyce troligen var en författare med en anteckningsbok. Om han skrivit idag skulle man kanske kunna tro att att han googlat en hel del... Han använder romanen för att diskutera religion, politik, nationalism såväl som vikten av regelbunden avföring och rent dricksvatten. Allt ska med.
Erik menar annars att Ulysseus utmärks av det som den som roman faktiskt inte har: ingen intrig, ingen spänning, ingen upplösning och inget budskap. Den är helt enkelt på många sätt ett formexperiment där 18 kapitel leder oss som läser genom en dag i Dublin. Det är en slags collageroman där greppet med inre monolog är ett av många. Han använder mängder av stilar och genrer och inte ens inom kapitlen håller han sig till en. Som exempel nämner Erik kapitel 14 där Joyce betar av hela den engelska litteraturhistorien genom att skriva pasticher och parodier på kända verk. Just det kapitlet var det som Erik tyckte var allra svårast att översätta. Överhuvudtaget var det en krävande uppgift eftersom det inte finns några transportsträckor i boken, varenda liten mening kan tolkas på mängder av sätt och det gäller att inte missa det samtidigt som texten ska fortsätta vara dunkel och dubbeltydig.
Översättaren är, om man får tro Erik Andersson, en sorts nutida återberättare som liknar den muntliga traditionen - i varje översättning så förändras något i både språk och kontext som gör att berättelsen överlever genom seklerna. Han själv har tagit steget ut i rampljuset efter att ha översatt Tolkien och Joyce och kanske har det påverkat översättarens status något litet. Jag själv är så nöjd med att en person i familjen tagit sig an detta mastodontverk, jag kommer inte att läsa. Inte ens Mollys monolog.
måndag 25 november 2013
augustpriset - en favorittippad vinnare
Grattis till Lena Andersson som skrivit årets skönlitterära bok enligt augustprisjuryn. Jag håller med om att det är en riktigt språkkaramell men jag tycker ibland att hon försökte för mycket, att intellektualisera känslor kan ibland bli lite för mycket... Jag har repriserat min reflektion om boken inför priset så för att bjuda något annat så får det bli en rapport från mässan:
den dissekerade kärlekens historia
Köerna ringlar rockstjärnelånga till H1 och det är en härlig känsla att konstatera att intresset för den relativt smala litteraturen är megastort. Lena Andersson och Philip Teir har skrivit höstens kärlekshistorier och i seminariet samtalar de om hur man bär sig åt när man dekonstruerar och plockar isär kärleken. Lena känner sig bekväm med seminariets rubrik men tänker samtidigt att frågan är evig - kärlek eller avsaknaden av kärleken. Philips roman dissekerar mer äktenskapet och bristen på kärlek. Björn Larsson tänker att om man undersöker kärlek så kanske den försvinner, vi har läst om kärlek i många år men har vi blivit bättre på att älska?
Lena påpekar att det är väldigt svårt att skriva om harmoniska relationer, det behövs en dissonans för att det ska bli en berättelse. Kan man då lära sig något av att läsa kärleksromaner? Nja, kanske kan man lära sig vad man inte ska göra - Undvika misstagen och låta romanfigurerna göra dem istället. Men det är ju nästan omöjligt eftersom man inte ens lär sig av sina egna misstag. Det finns en konflikt mellan moral och passion, förnuftet kan vi inte välja med utan man väljer med känslan. Att leva med kompromisser är del av livet, förnuftet är där för analysen men sällan för kärleken. Det finns ett fritt val att välja att undvika, men finns passionen där kan man knappast välja...
Välja att bli förälskad kan man knappast men man kan förbereda sig och bli redo...
Läs mina texter om Egenmäktigt förfarande och Vinterkriget.
Läs mina texter om Egenmäktigt förfarande och Vinterkriget.
#fiktivnovember går i mål
Alldeles om hörnet vänta ju adventstiden som jag tycker är årets mysigaste. Lampor i fönstren, vackra blommor inne och levande ljus så ofta det bara går. Sedan längtar jag förstås efter att dottern ska komma hem från Lund och att vi ska kunna puttra omkring i pyjamasar här hemma och bara ta det lugnt. 20 december börjar jullovet som avslutas i början av januari med en tripp till London.
Mycket härligt att se fram emot alltså, nu när november snart är gådd. Mot ljusare tider!
möt Erik Andersson på litteraturhuset ikväll - Ulysses på gång!
Måndag 25 november kl 18.00 Klassikerprat 5: Ulysses James Joyce (1882-1941)
800 sidor om en enda dag, 16 juni 1904. Annonsförsäljaren Leopold Bloom äter en smörgås, går planlöst genom Dublin och tänker på sin otrogna hustru. Unge poeten Stephen Dedalus samtalar, skryter, super och grubblar över sin döda mor. Molly Bloom vakendrömmer om make och älskare i ett kapitel som ansågs så obscent att utgivningen stoppades i USA.
Nyöversättningen (2012) av Erik Andersson tog fyra år och väckte stor uppmärksamhet. Presentatör och samtalsledare: Erik Andersson
Klassikerkaka: Caraway Seed Cake
Litteraturhuset, Göteborg
Gästbloggar'n har läst Ulysseus och skrivit om sin upplevelse här.
söndag 24 november 2013
visst hänger du på på Munromania?
Tisdagen den 10 december har jag proklamerat Novelldagen! Då ska vi tillsammans skapa en Munrosvallvåg genom bokbloggarhavet och hylla årets litteraturpristagare. Man skriver helt enkelt något om Alice Munros verk, antingen en novell eller en novellsamling och så publicerar man när man har lust under dagen. Om man har lust kan man ju sedan kika runt hos varandra. Jag själv ska skriva om vår FB-cirkel och om några enskilda noveller. Stort eller smått, långt eller kort, spelar ingen roll. Klart att du vill hänga på Muromania?
Vi är ett gäng bokbloggare som redan hakat på - anmäl dig du också här i kommentarsfältet. Väl Mött!
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok...
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn...
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
azalean inleder adventspyntet
the Lowland - Jhumpa Lahiri
Precis som i Lahiris noveller så är det här en text som handlar om att höra till, känna sig hemma och samtidigt befinna sig i exil. Påtvingad tillhörighet och påtvingad eller självvald exil, kan man egentligen välja bort sin kultur, sin familj? Subhash lever nästa hela sitt vuxna liv i skuggan av sin brors livsval och det spelar ingen roll att han flyttat flera kontinenter från sin barndoms sankmark, han klafsar omkring i den, dras ned i gyttjan; tyst och lojalt trampar han vidare. Tystnaden är ett annat tema i den här boken som är särskilt plågsamt att följa. Hemlighetsmakeriet och oförmågan att kommunicera med varandra påverkar familjen i flera generationer och måhända behöver hela sankmarken dräneras, bebyggas med nytt för att de äntligen ska kunna känna sig fria?
Jhumpa Lahiris roman The Lowland är uppdelad i olika segment och de skulle utan problem kunna läsas som noveller, särskilt den två första delarna är otroligt vackert skrivna texter som jag verkligen unnar alla att läsa. Det förvånar mig inte alls att den här boken var nominerad för Man Booker i år, hoppas nu bara att den här romanen kommer på svenska också så att många, många kan läsa och njuta. Fram till dess så bjuder jag ett smakprov:
PS. Jag tycker att den här boken passar utmärkt in i Lyrans jordenruntresa som just nu befinner sig i Asien så det här blir ett litet olydigt extrastopp i Indien.
lördag 23 november 2013
att vara eller inte vara - bloggambassadör?
Bloggambassadör 2014?
Har du ett stort intresse för litteratur, en vass penna och en etablerad bokblogg? Nu söker Bokmässan tolv nya bloggambassadörer till 2014.
Som bloggambassadör för Bokmässan skriver du minst ett inlägg per vecka påBokmässan Community för att göra det till ett levande samtalsforum året om. I utbyte får du bland annat seminariekort till Bokmässan 2014, där bloggambassadörerna kommer att ha ett eget rum under hela mässan. 2014 firar Bokmässan 30-årsjubileum och har då den brasilianska litteraturen i fokus.
Under Bokmässan 2014 (25–28 september) vill vi även ta hjälp av dig i rapporteringen kring mässan och allt kul som händer på mässgolvet och i seminariesalarna!
Gärna nischad blogg
Vi är särskilt intresserade av dig som har en nischad blogg. Bland 2013 års bloggambassadörer har vi haft bloggare som inriktat sig på till exempel science fiction, sexualitetsfrågor, barnböcker, nobelpristagare och mycket annat. Ju mer nischad desto bättre! Vi ser även gärna att du startar en egen grupp på communityn där du diskuterar "ditt" ämne med likasinnade och nyfikna.
Verkar detta vara något för dig? Skicka ett mejl till Bokmässans redaktör/webbredaktör Johan Kollén på jk@bokmassan.se. Berätta kort om dig själv, din blogg och varför du vill bli en av Bokmässans bloggambassadörer.
Verkar detta vara något för dig? Skicka ett mejl till Bokmässans redaktör/webbredaktör Johan Kollén på jk@bokmassan.se. Berätta kort om dig själv, din blogg och varför du vill bli en av Bokmässans bloggambassadörer.
Vi vill ha din intresseanmälan senast 29 november 2013. Vi väljer sedan ut tolv bloggambassadörer som påbörjar sitt uppdrag vid årsskiftet.
Hör av dig!
svarthuset - krimi i karg miljö
Peter May skildrar skickligt hur människorna på en liten glesbygdsö håller fast i traditioner och religion som fungerar som en trygghet för några av dess invånare och som en boja för andra. Just beskrivningarna av den stränga religionen påminner mig om småorter i Bohuslän där det fortfarande kan ses opassande att utföra trädgårdsarbete på en söndag och överhuvudtaget så var det här både miljöer och klimat som jag som svensk uppvuxen på landsbygden kunde känna igen mig i.
Kriminalhistorien i den här boken är egentligen inte alls viktig, det är förvisso ett mord som gör att Fin återvänder till sin uppväxt men det är det andra som gör läsresan så spännande. Naturscenerier, uppväxtskildringen, vänskapen mellan pojkar, kärleken till en flicka och diskussionen kring vem som är en riktig man - en fullvärdig medlem av öns befolkning. Jag sträckläste den här romanen och jag hoppas att den hittar till många, inte bara de inbitna deckarläsarna utan också alla oss andra som gillar en bra berättad historia. Det får man i sällskap med Svarthuset.
fredag 22 november 2013
min favorit i dagens podd!
Jag tröttar inte ut er med ännu ett inlägg om Kjell Wästö, lyssna istället på augustpodden:
Läs, läs, läs Hägring 38 som jag hoppas vinner på måndag!
Läs, läs, läs Hägring 38 som jag hoppas vinner på måndag!
hoppa in i böckernas värld
Jag kan bli lite utmattad på att höra den konstiga uppfattningen om att man som elev bara behöver läsa om man hittar något som man har lust på. Jag är den sortens envisa fröken som gör mitt allra bästa för att hjälpa alla elever att hitta något som de har lust på men om de inte nappar på någon av de lagom svåra böcker som jag föreslår så väljer jag. Hellre något för lätt än något för svår men alla måste lästräna. Alla! Då kan listorna på nivågrupperade böcker som finns i boken komma till pass, jag tar med den till jobbet och lägger den på biblioteket.
Sedan måste jag erkänna att det var en helt annan bok än vad jag trodde när jag i en spontan stund köpte den, jag hade förväntat mig ett mycket fylligare innehåll. Jag inser att jag får vända mig till den didaktiska litteraturen av t ex Caroline Liberg för att fylla på i min kunskapsbank.
De senaste åren har ju rubrik efter rubrik förkunnat att läskunnigheten är allt sämre i Sverige och jag känner inte igen mig, kanske är det för att många som uttalar sig om läsning inte befinner sig i klassrummen?
Där hittar man nämligen elever som läser mängder av olika typer av texter, systematiskt arbete med lässtrategier, bok och författaraktiviteter och väl utvald högläsning med tillhörande boksamtal. Vi bloggar om böcker, lyssnar på bokpuffar, arbetar med genrer och kopplar skönlitteratur till både SO och NO-teman. Och så vidare, och så vidare. Kika nu in på vår bokblogg!
torsdag 21 november 2013
kom an drakarna!
morgon i Jenin - mellanösternfrågan från ett annat håll
 |
| Provläs boken! |
I Susan Abhulhawas roman Morgon i Jenin ger författaren röst till ett folk i förskingringen som sett den jord de brukat i många generationer annekteras, familjer har splittrats, sysslolöshet har blivit grogrund för extrema rörelser och övergrepp har lett till hämndkänslor, sjukdom och tröstlöshet. Författarens budskap är tydligt, hon skriver en spännande och dramatisk roman på ett vackert och böljande språk och beskriver en pågående konflikt ur ett palistinskt perspektiv, och hon återkommer igen och igen till samexistens. Hon ger exempel på hur människor levde i området sida vid sida, religion bredvid religion innan den stora invandringsvågen av judar kom strax efter det andra världskriget. Under parollen ”Ett land utan folk till ett folk utan land” formades staten Israel på mark som redan ägdes av andra, som brukats av andra under århundraden. Det här skulle kunna vara en roman fylld av hårda ord, hat och hämnd men är istället en bok som andas hopp och försoning – framtiden finns hos de enskilda människorna som lär känna varandra, ungdomarna som vill leva ett rikt liv tillsammans.
Det här är en roman som drabbade mig, jag har pratat om den med alla jag träffat och den ger en pusselbit i det alltför aktuella politiska läget i Mellanöstern. Det som mest fastnar i mitt minne är alla de mänskliga möten som jag får göra i texten, alla de människor som jag får lära känna i vardag och fest, i glädje och sorg. Morgon i Jenin gjorde det där som riktigt god läsning gör: fick mig att se ur ett annat perspektiv, framkallade känslor och satte igång ett driv att lära mer.
- repris från 2010 -
onsdag 20 november 2013
hungerspelen filmaktuell
Mina tankar om böckerna hittar man här:
Hungerspelen
Fatta eld
Revolt
några novelltips
 |
Idag dök Patrik Centerwalls
novellsamling upp i min låda.
Tack för fin vinst!
Vill man läsa mer om Patrik så
har han en fin författarblogg:
|
Kika nu in hos Mathias på Ordförrådet, Tina på Café de la nouvelle och Hanna på Feministbiblioteket.
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
polerna är heta i höst
tisdag 19 november 2013
missade du mässan? kolla in!
fiktiv november #3
Som ett exempel på året finaste dag så ska jag visa årets fulaste foto. Jag ser ut som att, jag vet inte vad. Oavsett, Helena ber oss att berätta om årets finaste dag och jag tar ett gäng dagar. Den här fina sommaren som gick fanns det att välja på. Jag längtar redan till nästa års varma klippor, ljummet hav, en tyst kobbe i fjorden och en bra bok. Livet på en pinne. Åsså kaffe å bulle förstås :-)
svalornas lek - grafisk roman från Libanon
¨
Lyrans resa jorden runt stannar till i Libanon.
Ett krig är ett krig är ett krig oavsett. För att göra kriget lite mer uthärdligt använder de vuxna berättelser, lekar och högläsning. I Cyrano beskrivs näsan på olika vis och visst kan man elaborera också när man beskriver ett krig. Det behövs då inte för att få fram en poäng. Inget pynt och utsmycknad alls behövs när det görs så rasande effektivt som i Dö, Resa. Återvända. Svalornas lek. De tydliga svartvita teckningarna berättar om ett syskonpar, de små barnen väntar på sina föräldrar som är på besök hos mormor. De sitter i den lilla hallen som är det mest skyddade rummet i våningen på första etagen. De bor i ett vackert hyreshus med stora öppna ytor och terass men som just nu ligger nära demarkationslinjen, den gröna linjen. Det är 1981, Beirut. Libanon och inbördeskriget i religionens namn delar staden. För att hålla barnen sällskap och för att fördriva tiden dyker grannarna upp och de berättar sina historier, de är människor av alla sorter och alla har de en anknytning till kriget.Ovan serieläsare som jag är så har jag en tendens att läsa för fort, bilderna är viktiga och får inte svepas över med blicken utan förtjänar att tittas på ordentligt. Lugnt och fint läser jag den här självbiografiska grafiska romanen av Zeina Abirached och kan konstatera att det blir mycket starkt med bild och text som samspelar. Hon beskriver vanliga människor i ett vanligt hus som försöker leva ett vanligt liv, kriget har kommit emellan och vad kan de då annat än att försöka uppträda precis som vanligt?
måndag 18 november 2013
årets mest otippade kombo?
Jaha, jag vittjar min brevlåda och finner en grafisk roman från Libanon,
en novellsamling från Nigeria och en glittrig chick-lit.
Sug på den kombon, hörrni :-)
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
på tal om Doris Lessing
Bjuder med anledning av Doris Lessings bortgång en repris från 2010:
"En bok om hur livet kunde ha varit - och hur det blev." Så står det på baksidan av mitt exemplar av Alfred och Emily av Doris Lessing. Alfred och Emily är namnen på hennes föräldrar som i skuggan av det första världskriget möts och blir förälskade. De emigrerar till Rhodesia med drömmen om ett bättre liv och försöker energiskt att bygga en framtid. Romanen är uppdelad i två delar, i den första delen berättar Lessing om ett liv som hon hade önskat att hennes föräldrar hade fått, och andra hälften beskriver hur sjukdomar, rädslan för den okända naturen, klimatet och minnen från det krig de lämnat sög livskraften ur dem. I boken finns också vackra foton av det stiliga paret och deras barn och miljöer som beskrivs i texten och de ger verkligen en extra dimension. Jag tyckte mycket om att läsa om Alfred och Emily i den här semidokumentära romanen som skildrar hur det kunde vara att komma som nybyggare till den afrikanska velden och hur de viktorianska idealen var svåra att foga samman med ett liv på ett liten bondgård. Romanen ger en bild av hur koloniala strukturer, som troligen påverkar Zimbabwe än idag, växte fram och på så sätt är detta en mycket aktuell berättelse.sorgens förvirring - fransk roman om en far
Jag har sedan länge lutat mitt liv mot skrivandet. Jag har förlitat mig på det. Som man förlitar sig på någon man älskar: vansinnigt. Gentemot och emot allt. Att skriva, det var att kämpa mot tystnaden. ... Att skriva, det var också att försöka ställa det ordning som i mitt liv var i en sådan oordning. Ha illusionen om att vinna över oordningen.
Sorgens förvirring är ännu en i raden av uppgörelselitteratur där en författare i yngre medelåldern tar sig an sitt förflutna, luftar oförrätter, funderar på vad som egentligen hände och försöker finna en väg framåt. Genom att, mot sin fars vilja, skriva så frigör hon sig till sist från hans skugga, växer upp och blir vuxen.
En av de stora diskussionerna i den här tänkvärda och filosofiska texten är vad korruption gör med människor. Vad den gör med familjen och hur hela livet förändras. Just nu är det, ännu en gång, diskussioner här i Göteborg om kvitton och skattebetalares pengar som gått till annat än det som var tänkt och Tardieu beskriver med skärpa hur livet förvandlas i ett slag när hennes far döms till fängelse. Hon berättar om sina personliga känslor över att förlora idolbilden av en far men också en kultur och ett sammanhang där mutor är legio. De som inte spelar med i spelet hamnar långt från makten och den som låter sig avslöjas fryses ut ur alla sociala sammanhang. Hennes inflytelserike pappa är plötsligt ingen, hon känner sig sviken, besviken och smutskastad och som ett fastskruvat lock på en tryckkokare ligger tystnaden.
Jag tar till orda för att jag inte kan göra på något annat vis. Jag tar till orda för att kunna andas igen.
Eftersom ingenting varar heter titel nummer två som också givits ut av Oppenheims förlag. Kikar man in hos dem har de kringmaterial och intervjuer med den här spännande franska författarinnan, jag hoppas redan på fler titlar!
söndag 17 november 2013
bjuder in till Munromania!
Jag tänker mig att vi högtidlighåller "novelldagen" den 10 december och låter våra bloggar svämmas över av inlägg om Alice Munro. Alla som vill vara med och hylla novellens mästarinna är välkomna att anmäla sig här hos mig och så fixar jag en länklista så att vi kan klicka oss runt till varandra.
Man skriver om precis vad man vill, jag kommer att skriva om novellsamlingen Tiggarflickan, rapportera från vår FB-cirkel och måhända något mer.
Häng nu på och skapa en munrosvallvåg i bokbloggarhavet!
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
lördag 16 november 2013
dagens spaning: snabbläsarklubben = oseriösa läsare?
- Jag undrar om du egentligen läser, skriver du av baksidorna eller?
- Jag räknar inte, det är kvalitet i läsandet inte kvantitet som gäller för mig.
- Jag läser inte ungdomsböcker och deckare, räknar du det som läsning?
- Hur hinner du läsa allt det där, har du inget liv eller?
- Jag vill vara den som läser minst böcker inte flest. (Fru Språkpolisen undrar om böckerna då är väldigt små - annan diskussion...)
Det som lite stör mig är att kommentarer som jag får indikerar att när man läser snabbt och mycket så är man inte seriös med sin läsning, att man slarvar för att få lång läslista. Är det så att snabbläsare = oseriösa läsare?
Vad tycker ni andra?
den sanna historien om Pinocchios näsa
Man hör Leif GW Perssons lätt knarriga, sardoniska och långsamma stämma från sidan ett i den här vindlande berättelsen. I Den sanna historien om Pinocchios näsa blir jag bjuden på 19 timmars total uppslukande lyssning. Ett mord på en kändisadvokat, en livaktig papegoja, en fabergéspeldosa i form av Pinoccio och den ovanligt tröttsamme Bäckström. En nidbild (hoppas jag) av den helt skrupelfrie polisen som äter sig genom husmanskostrestaurangerna på busarnas bekostnad, gärna tar emot ett och annat brunt kuvert, tar sig en stänkare som uppvärmning på dagen och allmänt ser sig som Guds gåva till mänskligheten. Supersalamin som han är utrustad med är pigg och alert och filtret mellan hjärna och mun verkar vara helt obefintligt. Maken till rasistiska, homofoba och sexistiska kommentarer tror jag aldrig jag läst förr. Man får ju hoppas att jargongen inom polisen inte låter som det grodlikt väller ut ur Bäckströms mun för då kan man bli riktigt mörkrädd.
Vad är det då som gör att jag lyssnar, närmast maniskt, vidare? Ingen vidare krimihistoria, en välmjelig huvudperson och långsamt tempo men där finns något alldeles grymt skickligt i dramaturgin, cliffhangers a la Veckans brott och långa utvikningar om allehanda ämnen. Blinkningar till kända levande och blinkningar till historiska händelser, svidande samtidsbeskrivningar av ett samhälle som inte känns särdeles attraktivt. Och så är det fnissande roligt, jag gillar GW s underdrifter, humor kryddad med sarkasm som dryper från sidorna. Min enda invändning kan väl vara att jag inte är i kiss och bajsåldern men annars...
Det här är en perfekt bok att köpa i julklapp till alla gubbar ute i landet, eller till dem som känner en gubbe i sina bästa år och så kan de som läser känna sig nöjda. Riktigt sådana mansgrisar som Evert Bäckström kan nämligen ingen vara!
fredag 15 november 2013
pssst - tyck till om bloggens innehåll
Trevlig helg på er alla!
jorden runt - Mo Yan
Lyrans Noblesser reser vidare i Asien - nu Kina!
Lyran berättar att hon läst Vitlöksballaderna av förra årets nobelspristagare Mo Yan och jag är allt mer övertygad om att hans författarskap inte är för mig. Jag läste hans nobelföreläsning innan utdelningen förra året och där känner jag mig tämligen nöjd. Gästbloggar'n gav sig på att läsa Big Breasts and Wide Hips och dessutom skrev han om tankarna på vägen: Gästbloggar'ns text om Mo Yan. Det får bli mitt lilla bidrag till jorden runt 4 - Mo Yan.
två väldigt lika böcker i min hand
Just nu råkar det falla sig så att jag har två franska romaner, båda med sorg i titeln och med snarlika omslag i min hand. Ska läsa under veckan som kommer och troligen skiljer sig insidan åt. Återkommer...
