mina fräknar - Sofia Hallberg

Ibland trillar man på en bok som blir läst mer eller mindre på slump. Så var det med Sofia Hallbergs Mina fräknar som dök upp som nyhet på Storytel samma dag som jag hade lyssnat klart på en en bok. Lagom lång, fristående, relationsroman om kvinna i yngre medelåldern. Jag gjorde ett försök.

Karin sitter på lilla Åland och tittar ut över Vasaparken, sambon Mats är på sitt jobb på UD och hon själv har just avslutat ett uppdrag på Manpower. 40-årsdagen närmar sig och livet är i limbo. Så berättar Mats att han väntar barn med en annan, hon möter den lesbiska grannen Sabine och fräknarna på hennes hud formar bokstäver. Meddelandet är svårtytt och Karin påbörjar ett detektivarbete som mest av allt handlar om att finna den människa som hon en gång var. Då, under studietiden i Uppsala då hon var Mats ankare, hon var den ambitiösa och den som spåddes en lysande framtid. Inte fanns på den tiden tanken på att hon skulle hamna sittandes på lilla Åland framför ett köksfönster och stirra ut i natten? Vad hände på vägen?

Sofia Hallbergs roman är ett kammarspel som hela tiden cirkulerar kring Karin och det är en riktigt otäck känsla som följer med mig genom hela läsningen. Klaustrofobisk, irrationalitet mitt i det effektiva och känslokyla som gör att man huttrar. Hela tiden som jag läser så undrar jag om det här är en människa som är frisk eller sjuk, klok eller galen och just det gör läsningen krypande otäck. Ett av temana som återkommer är längtan efter barn och hur det tycks som livet rinner ut, far förbi om det inte finns barn i ens liv. I det kan jag känna igen mig och där är det extra svårt att förstå Karins handlingar och sätt att handla. Nu avsköjar jag inte för mycket här för det här är en bok som ska läsas.

Någonstans läste jag att det här skulle vara en rolig bok men just humorn hittade inte jag, för mig var det här en otäck samtidsroman som på många sätt illustrerar det som många drabbas av mitt i livet - 40-årskris. Vad har jag gjort med mitt liv, vad ska jag göra? Ska man låta slumpen avgöra eller ska man själv styra upp det? Karin fotograferar sina fräknar och pusslar samman budskap från sin kropp, när hon börjar lyssna på dem så förändras allt.

Spännande och oväntad läsning som rekommenderas!